Känslig..
Jag har inte lätt till tårar i vanliga fall men idag har det varit något knasigt med mig.
Kom till skolan och satte mig och läste tidningen.
En artikel som handlade om föräldrar som plågat sina barn.
Det var inte utförligt utan bara en kort artikel.
Men jösses vad jag tog illa vid mig och tårarna kom upp i ögonen på mig.
Ovanligt bara där.
Jag brukar svära en ramsa om onödiga människor som borde avlivas sedan är jag klar med det.
Men inte idag tydligen..
Senare pratade jag med min lärare om min omänskliga VFU period och kände återigen hur det började bränna bakom ögonlocken.
Fick stänga munnen och gå därifrån för att få kontroll över situationen.
Har inte tid och ork med en sådan känslighet.
Stressen över skolan ligger som ett ok över mina axlar och jag..
Orkar helt enkelt inte vara känslig för det.
Måste stänga av och bara lösa.
Andra alternativ finns inte...
Födelsedag!
Så igår bar det av mot Lysekil för att fira mig över kvällen och natten.
Fick sällskap på bussen av finaste Ogge.
En trevlig busstur med andra ord.
Väl framme så gick vi av tidigare och tog en promenad ner mot stan där vi mötte vi upp Maisa och Kenny.
En sväng till Lekplatsen i parken så Tiili fick leka lite och äta något.
En promenad bort mot havsbadet och sedan hem till mamma, Maisa följde med dit.
Där lämnade vi av Sprattlarn innan vi gick hem till Maisa igen.
Det är en himla massa gå när man är hemma i Lysekil.
Inga stadsbusssar och promenaden mellan stan/Maisa och mamma är ca 25 minuters promenad.
Men vad gör det när solen skiner och allt är bra?
Dessutom har man ju lite vana inne efter att ha gått omkring i alla dessa backar i alla år.
Solen sken, livet var bra!
När vi fått gjort oss i ordning lite hos Maisa gick vi till Anna och förfestade lite med lite folk.
När klockan slog 00 så kom de in med två glassar på ett fat och ett ljus.
Det var så gulligt.
Sång fick jag höra oxå, jösses vad vackert de sjunger de raringarna haha.
En sväng till krogen fick det bli oxå.
Här kommer oxå min enda klagan.
Krogen.. Bara barn där, eller ja 18-åringar då.
Det är så tråkigt, Ja! Jag börjar bli gammal och låta gammal oxå tydligen.
Inte nog med att det mestadels var barn på krogen så spelas det så fruktansvärt tråkig musik.
Killen som spelar där borde skämmas ögonen ur sig för han är verkligen värdelös.
När det väl kommer en bra låt, då blandar han upp den med en skräplåt så att allt bara låter förskräckligt.
Trött jag blir på sådant.
Men jag hade roligt iaf!
Sedan var det hem i säng och jag sov bannemig till klockan 12 på dagen idag.
Åratal sedan jag gjorde det sist.
Skönt värre.
Det hade gått bra För sprattlis hos hennes mormor vilket alltid är skönt att höra.
Där har ni så mitt födelsedagsfirande.
Idag gick jag, mamma och Sprattlis ner och åt kinamat på stan.
Nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli såpass att det är dags att gå till bussen och åka hem.
Dessvärre är det ett par timmar kvar till dess.
Längtar faktiskt hem!
Ja.
Förkyld är bara förnamnet.
Tur att man har värktabletter!
Tack vare värktabletterna kunde jag ta mig ner till konsum och köpa de där chipsen jag drömde om när jag powernappade med Sprattlarn.
Tror inte en det får lov att kallas powernap när man sover i två timmar.
Men jag tar alla chanser till sömn.
Det är svårt att vara sjuk och ha barn på samma gång.
Inget blir riktigt ordentligt..
Får se hur länge detta håller i men erfarenhet säger mig att det tar ungefär tre dagar för mig att bli frisk igen, så bara två dagar kvar.
Jag som alltid haft ett så grymt immunförsvar blir lite ledsen när jag märker att jag är sjuk mycket oftare än förr.
Dagisbacillerna är stygga minst sagt.
Känns skit att missa skolan och inte kunna läsa allt som ska läsas..
Men vad har man för val då?
Hoppas detta försvinner snart!
Förkylning
På bara ett par - tre timmar dök den upp.
Från att känna mig helt bra till att vips känna mig hjärndöd.
Typiskt.
Det fanns det ju inte tid till (som vanligt!)
Fiket
Kommit fram till varför jag blir så trött av att plugga.
Det är inte att jag är trött egentligen, utan för att man inte gör något som bryter av.
Det är intressant det jag läser om, ändå blir jag trött.
Man är så passiv när man sitter och läser och passivitet gör en mäniska trött.
Småpauser tar jag, men de räcker liksom inte.
Vi har för mycket att läsa in för att kunna ta några ordentliga pauser dessutom.
Erika hörde av sig och vi satte oss på fiket ett par timmar och pluggade och pratade.
Diskutera det vi läser är något vi uppmanas att göra dessutom ju ;)
Siktar på att hinna läsa klart åtminstonde det mesta som ska vara klart tills imorgon.
Så när Erika gick satt jag kvar och läste lite till tills det var dags att hämta Sprattlarn på dagis.
Läser ryckvis under kvällen, mellan städ, bus med Lillan, mat, pausa framför datorn för att prata med klasskompisarna om viktiga saker som rör skolan så som tex köp av böcker och val av avsnitt som ska läsas och fixas med.
Och att skriva detta inlägget dessutom.
Men en timme ska jag ikväll lägga ner på Grey's och sedan en dusch.
Resten blir plugg tills jag ska försöka få mig iaf 6 timmars sömn innan jag ska till skolan imorgon.
Ni börjar förstå att skolan tar upp sjukt mycket av min tankeverksamhet gissar jag.
Kommer bli mer inspirerande inlägg när hjärnan orkar släppa skolan i mer än fem minuter i stöten.
Men ni kan få se lite av det intressanta jag läst om och skrivit om.
För det ÄR faktiskt intressant det som avhandlades i förra kursen!
Plugg, plugg och mer plugg
Bara massa plugg ungefär.
Var på intro på nya kursen idag och det ser tungt ut minst sagt.
9 böcker ska jag igenom, varav två på engelska och tre veckors VFU och planera lektioner som ska hållas under VFUn.
Inte nog med det så förstod jag det som att det var minst ett arbete som ska skrivas (kan ha varit två?) plus en salstentamen.
För lite tid, för mycket att göra helt enkelt.
Det var nice att komma till skolan idag ändå.
Tycker så mycket om mina klasskamrater!
Man kan nog inte få mycket bättre kursare än vad jag har.
Fina de är.
Skadat trött är jag idag.
Måste lära mig att hitta till sängen i tid på kvällarna, eller iaf de flesta kvällarna.
Alla kvällarna vore att försöka ändra på hela mig och det vill jag inte.
Jag är en nattmänniska, jag trivs bra med att vara vaken på nätterna.
Det jag inte trivs med är att vara trött som skam när jag inte sovit tillräckligt på flera dygn.
Måste ju hänga med i skolan och livet.
Jag har ju lite ansvar att sköta om så det fungerar inte att bli så död som jag kände mig i morses och gör nu.
Ikväll blir det tidig kväll, det lovar jag mig själv.
Allra senast klockan 00.00 ska jag vara i säng så jag får ligga där i ialla fall minst 6 timmar, med lite tur 8 timmar.
Men att sikta på att vara i säng tidigare är bara dumt av mig, kan hoppas på det, men ja, man ska ju orka ta sig till sängen oxå!
Detta är ju min egentid.
Jag vill ha den.
Pluggar iofs på min egentid just nu, men det är ändå såpass att jag kan ta pauser vid denna tiden och stirra in i väggen en stund och frömma mig bort i fem minuter då och då.
På dagen är det självdiciplin som gäller.
Plugg, plugg och mer plugg!
Blir så trött
Förstår det inte riktigt.
Är inte trött innan, men så läser jag en sida och vips är jag dödstrött.
Spelar ingen roll om det är intressant eller inte heller verkar det som..
Jobbigt är det.
Funderar på om det säger något om att jag är trött i huvudet.
På riktigt.
Om det är så att jag blir så där dödstrött bara för att jag sätter mig ner och inte använder annat än ögonen och försöker använda hjärnan.
Eller är det kroppen som är trött då kanske?
Jag vet inte..
Allt jag vet är att jag har svårt att läsa min litteratur pga det.
Trist.
Men med lite fokus så ska jag väl klara av denna kursen oxå innan jag får sommarlov och kanske får vilat ut både kropp och själ lite.
Snart sommarlov!!
Från inget, till inget.
Tanken var att vi skulle få skrivit arbete.
Dessvärre verkar jag inte kapabel att göra det just idag.
FIck ihop några få rader bara.
Vi har dock hunnit flumma bort oss på annat.
Inte så, jag vill verkligen få arbetet klart.
Men det går bara inte.
Hjärnan blir helt blank när jag försöker och mina fingrar blir stela.
Skit är vad det är...
Nu blir det myskväll med Peter istället.
Vi har legat alla tre här hemma och tittat på svärdet i stenen.
Nu inväntar vi att lillan ska somna så vi kan slänga på en film som är lite mer "vuxen".
Inte tecknad med andra ord.
Dessutom kommer godiset åka fram när hon sussar hehe.
Imorgon är det dags att försöka skriva igen.
Tur att jag har iaf två dagar på mig till att försöka få ihop något.
...
Tystnad..
Ord utan vokabulär.
Händer som viskar.
Läppar som kräver.
Blickar.
Ser du vad jag säger?
Om tanken, händerna, blicken kunde ge svar på frågorna i mitt inre.
Jag skulle ge allt.
Jag skriker utan ord, älskar..
Hatar. Kräver.
Vill!
Ett litet tecken.
En aning.
Ett ord.
Ge mig..
Någonting.
Nyfiken.
Ja.
Hur skulle jag inte kunna vara det?
När inget avslöjas.
Rena fakta är inte en människa.
Jag vill se ditt inre, inte ditt yttre.
Varför döljer du det?
Finns det?
Eller är du så tom?
Utan tankar, drömmar, vilja.
En önskan.
Känslor.
Visa något!
Bli arg, vad som helst.
Bara ge mig något..
Vart är oceanen som de allra flesta människor har inom sig.
Det är den jag vill se.
Djupet.
Mörkret. Skuggorna.
Det finns där.
Jag vill se det.
Känna det..
Ida Maria – Oh My God
Ni behöver inte förstå, det är helt ok.
=)
Dag 29 – Mina ambitioner
Är väl egentligen det samma som mina drömmar.
Att klara skolan och få ett jobb jag kan trivas med.
Känna att jag klarar mig själv.
Men för den sakens skull så är det inte samma som att jag vill leva själv hela livet.
För det är fakiskt så att jag inte vill det.
Just nu är jag dock inte missnöjd med det.
Det är lugnt och skönt.
Men just skola och jobb är nog de största sakerna.
Jag måste klara skolan!
Gör jag bara det så har jag jobb sedan.
Har svårt att tänka mig att det inte skulle finnas jobb när jag är klar.
Vart jag hamnar är nog det svåra snarare.
Kommer jag kunna flytta hem igen?
Vill jag ens jobba på skolan i Lysekil?
Orkar jag pendla?
Jag funderar ändå en del på hur mitt liv kommer se ut om fem år när skolan är klar.
Kommer jag att trivas här i stan då?
Kommer jag vilja bo kvar här?
Omöjligt är det ju inte.
Allt hänger ju på hur livet utvecklar sig på denna plats.
Om jag hittar ett umgänge som jag trivs med såpass bra att jag känner att jag kan leva en bit från mina vänner där hemma.
När jag har jobb så kommer jag ha bil och då är det oxå lättare att kunna åka hem oftare och se de man älskar där.
Kommer jag alls bo i någon av städerna när jag väl börjar jobba?
Eller kommer jag hamna på en helt annan plats?
Just nu är det skolan som är det viktiga.
När den väl är slut så blir det många beslut att fatta.
Kan inte påstå att jag längtar dit.
Inte det minsta.
Men samtidigt längtar jag till ron som kommer av att ha sin examen i hand.
Ett helt annat liv.
Inget plugg som måste göras och inga betyg att vara nervös inför.
Klarade jag senaste tentan eller måste jag göra om?
Hur ser nästa kurs ut?
Skriva arbete, skriva om, rätta, lämna i tid.
Sitta med meningslösa texter och försöka hitta ett samband.
Till ingen nytta..
Jag måste klara skolan!
Dag 28 – Det här saknar jag
Sovmorgnar!
Oh vad jag saknar att kunna sova så länge jag vill.
Tänk vad jag inte uppskattade det nog när jag kunde.
Nu har ju jag tur och har en flicka som vaknar på rimliga tider oftast, men även om 7-8 är en rimlig tid när man har barn så hindrar det inte mig från att sakna sovmorgnarna.
De där jättelånga till klockan 12 på dagen.
Mmm.
Saknar oxå tiden när man hade mindre ansvar och kunde vara ute nätterna igenom med sina vänner och göra bara ingenting.
Faktiskt.
Låter kanske illa, jag älskar min dotter, över allt på jorden.
Det är värt att gå upp varje morgon, det är det.
Men jag saknar ändå gamla tider ibland
Och man måste ju få sakna, det är inte en längtan bort från det man har nu utan bara just saknad.
En vacker dag är min lilla en tonåring som sover bort halva dagarna och då kommer jag sakna denna tiden.
Tokig man är ändå.
Men jag passar på att njuta i nuet, denna tiden kommer ju aldrig tillbaka!
Dag 26 – Mina rädslor
Oftast är jag feg och blyg.
Sällan rädd.
Tar inte onödiga risker, inte ens de små.
Rädd däremot är jag inte så ofta.
Mina rädslor..
Jag är fruktansvärt rädd för att dö.
Fruktansvärt, fruktansvärt rädd för att dö.
Inte finnas mer.
Eftersom jag inte tror på ett liv efter detta så är jag rädd för att dö.
Döden är slutet, jag får aldrig se mina nära och kära igen.
Någonsin.
Får inte se min dotter mer.
Men å andra sidan så vet jag oxå att skulle jag dö, så lär jag inte lida av det heller.
Men rädd för att dö är jag av fler orsaker än bara de rent egoistiska.
Jag är rädd oxå för att jag vill att mitt barn ska lära känna sin mamma, slippa växa upp utan mig.
Detta är min stora rädsla.
Att dö.
Är livrädd för att min dotter ska dö.
Tänker inte gå in på den rädslan, vill inte ens tänka tanken..
Sedan har jag några smårädslor oxå.
Jag är otroligt smärträdd.
Så rädd att jag aldrig vågat tatuera mig.
Hade ingen aning om hur jag skulle överleva en förlossning.
Sa att om jag överlever att föda barn, då ska jag tatuera mig.
Så har det inte blivit.
Inga tatueringar och inga piercingar.
Jag har bara hål i öronen.
Varav min mor tog de första två när jag var väldigt liten och jag inte alls minns det och sedan har jag tagit två själv.
Annars utsätter inte jag mig för risken att få ont.
Jag undviker till och med läkare i största möjliga mån för att jag vet att hur ont jag än har innan, så lär jag få ondare när jag väl är där.
Gick omkring med en kollapsad lunga i över en månad för att första läkaren sa att det inte var nå fel på mig, trots att jag redan då hade dragit mig för att gå dit i över en vecka.
En månad senare kunde jag bara ytandas..
Tre eller fyra dygn gick jag omkring och ytandades endast, läskigt värre.
Men vågade inte gå till läkaren innan en vän till min mor tvingade mig.
Då hade jag bara en fungerande lunga och fick fint gå omkring med en ventil i bröstkorgen i undefär en månad..
Hatar läkare, är rädd för dem och de orsakar mycket smärta.
Jag är mörkrädd.
Jag är rädd för mig själv ibland..
Dag 25 – En första
Känsla!
En första känsla kan betyda så mycket.
Man kan handlöst falla för en annan människa.
Även utan att vara fysiskt attraherad av personen ska nämnas.
Första känslan man får av en människa kan vara så underbar, så perfekt och ofta, ofta när man får en första underbar känsla så blir det en person man behåller.
I sitt hjärta.
Jag har mött några sådana människor i mitt liv.
Ger bort en liten bit av mitt hjärta och får aldrig tillbaka den.
Det gör ont när dessa människor inte finns nära.
Hjärtat saknar ju en bit..
Ikväll hörde jag av en av dessa djupt saknade människorna av sig till mig.
Vilken lycka!
Han kommer hem!
Jag får träffa honom igen, jag som trodde han var förlorad för alltid tillsammans med biten av mitt hjärta!
Smått salig är jag.
Längtar som en galning!
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Frustrerad.
Förvirrad.
Sällan när jag är ledsen, men det händer.
Panikångest.
Hamnar jag i gräl, då gråter jag ofta, inte för att jag är ledsen utan av alla andra känslor som blossar upp.
Musik kan få mig att gråta.
Filmer.
Böcker.
Hörde en gång att när man har för mycket tankar i huvudet och inte hinner sortera dem, då börjar man gråta.
Som en slags ventil.
Låter väl rimligt.
Jag gråter väldigt sällan faktiskt.
Som jag skrev en gång i början på denna listan så har jag en dum tendens att tycka att mina tårar är löjliga, dumma, tecken på svaghet.
Men att andras tårar är tecken på styrka.
En bra sak.
Jag försöker i det längsta undvika att gråta alltid.
Vilket kanske kan vara en av orsakerna till att jag får mina små må-dåligt-ett-par-dagar två gånger om året.
Jag försöker undvika att känna något annat än glädje eller neutralitet all tid däremellan.
Det var ju det där med smärta.
Vem tycker om att må dåligt liksom?
Vem tycker om att ha ont i hjärtat?
De allra flesta säger att "nej, det är ingen höjdare".
Så är det med mig med och därför har jag en tendens att stänga in det.
Alltså gråter jag inte så ofta.
Men när jag väl gör det så är det ändå rätt skönt efteråt.
Jag har oxå förmågan att kunna börja gråta om jag vill det.
De där stora låtsas tårarna, de är jag duktig på, men gör det aldrig.
Vilket antagligen hör ihop med min tro på att oärlighet är förkastligt.
Jag gråter oxå när jag är trött.
Det är nog mina vanligaste tårar.
När jag är trött faller tårarna.
Men det är ju faktiskt bara kroppens sätt att fukta ögonen och det är ju inga floder som kommer direkt.
Starka känslor, oavsett känslan får mig att gråta.
Tänker inte rabbla upp massa saker som fått mig att gråta eftersom det är väldigt personligt och jag faktiskt inte vet vilka ni är som sitter här och läser.
Så var det med det.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Då mår jag bra.
När solen skiner och värmen är påväg.
När mina vänner är nära, senaste tentan avklarad, Lillan är på gott humör.
Sådant får mig att må bra.
Ligga och sola på sommaren.
Det är mycket som får mig att må bättre, må bra.
Men minns under min graviditet att jag i flera veckor gick omkring i någon slags eufori.
Det var helt underbart.
Så vill jag ha det igen!
När jag inbillar mig att jag är kär är jag lycklig ett tag haha.
Tills jag börjar undra vart fjärilarna är och inser att jag inte är kär.
Men det är ju faktiskt trevligt när man tror att man är kär.
Då är ju allt fint, regn, snö, ostädat hem.
Allt kommer undan vid de tillfällena.
Jag var kär i min bebis när jag var gravid, antagligen därför euforin dök upp, det var äkta kärlek.
Alla mår bra när de är kära, oavsett om det är i en vän, kille/tjej eller bebis.
Spontant
Vips blev en fika utgång.
Hoppsan så det kan gå.
Barnvakt blev ordnat och helt plötsligt vart jag full och glad.
Så kan det gå på en fredags eftermiddag.
Längesedan jag gick ut så spontant.
Är mycket glad att Lina drog ut mig på detta!
Vaknade i morse och trodde först att jag fortfarande var full, men rätt snart insåg jag att det bara var bakfyllan som gjorde att det kändes så.
Låg och drog oss ett tag innan vi hämtade barn och gick för att äta pizza.
När jag skulle hämta henne ville hon inte alls gå med mig, så misstänker att hon hade det mycket trevligt och bra haha.
Vi kom hem rätt sent på dagen idag.
Fick mig en promenad hem dessutom som var välbehövlig, den hjälpte till att sopa bort en del av mitt bakrus och nu funderar jag på om jag ska orka laga lite mat och äta för andra gången idag!
Minns inte sist det hände haha.
Hade en toppen kväll igår och idag har jag fått sitta och bara mysa.
Med Ogge dessutom, så bra det kan bli!
Dag 19 – Detta ångrar jag
Visst låter det helt fantastiskt.
Lever efter ett motto som säger att jag inte ska ångra något jag ändå inte kan förändra.
Det är bara ännu ett sätt att vara elak mot sig själv på och det har jag inte lust med.
Jag har gjort dumma val i mitt liv, jag har gjort rent ut sagt idiotiska val ibland.
Det finns en hel del i mitt liv som jag inte är stolt över och en del jag till och med kan skämmas för.
Men jag ångrar inget av det.
Det har skapat den jag är idag och även om jag inte är ens i närheten av perfekt så är jag bra mycket närmre än vad jag var för 10 år sedan, mycket tack vare just alla mina klantiga val.
Jag lär mig hela tiden, både om andra och om mig själv.
Av andra och av mig själv.
Men en enda sak ångrar jag verkligen...
Det är mitt sämsta val genom hela livet.
Dumt, idiotiskt.
Ingenting har det gett mig.
Inga bra lärdommar varken om mig eller andra.
Eller visst, en viss förståelse har det kanske gett, men det är ingen förståelse jag inte hade kunnat leva mycket bra utan.
Vad det är jag ångrar?
Att jag började röka.
Jösses vad dumt...
Höjden av klantighet.
Visst lyckas jag sluta, jag är rätt duktig på att sluta.
Dessvärre är jag rätt duktig på att börja igen oxå..
Fy vad jag verkligen ångrar att jag började med skiten.
Nu sitter man här resten av livet och är nikotinist oavsett om jag slutar eller inte.
Pucko jag.
Nikotin är nog den värsta drog jag känner till.
Det är så fruktansvärt många människor som är fast i missbruket och det är helt lagligt.
Staten gynnar det till och med eftersom de tjänar så mycket på skiten.
Ingen reagerar på att man faktiskt är missbrukare, ingen ser hur läskigt det faktiskt är för att det är så normaliserat i vårt samhälle.
Läskigaste drogen som finns och det enda jag ångrar i mitt liv trots många andra klantiga val jag gjort.
Där har ni det.
Nikotinistens erkännande.
Jag ångrar att jag började röka.
Jag ångrar att jag lät mig själv vara så dum!
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Den ena är från när jag var liten.
Inte så skarp alls.
Men jag fick en saccosäck av mina föräldrar.
Röd var den och jag älskade den!
Tack igen Mamma och Pappa, även om jag inte har kvar den så minns jag den och det var nog den bästa present en liten flicka som jag kunde få.
Min andra födelsedag är mycket närmre i tid.
Det var min 25-årsdag.
När mina vänner faktiskt samlades för en gångs skull.
Inte exakt alla, eftersom många har barn och det kan vara lite kruxigt, men de flesta iaf.
Det sker inte så allt för ofta att de springer in i varandra mina vänner.
Men det var en bra födelsedag!
Dels för att de faktiskt tyckte bra om varandra vilket jag hade oroat mig lite för, dels för att vi faktiskt hade kul ihop trots den saliga blandningen av människor som vi är, eller kanske just därför.
Tackar mina fina vänner än en gång för att ni är så underbara och alltid finns där för mig!
Dag 17 – Mitt favoritminne
Så mycket minnen..
Barndom, tonår, vuxen.
Killar som kommit och gått.
Graviditet, förlossning.
Min dotter.
Jag har inga specifika favoritminnen.
Men jag har mycket fina minnen.
Vänner man skrattat med, trivts med.
Tårar man gråtit.
Flyttar man gjort.
Familj.
Så mycket...
Tre vänner på en klippa vid havet.
Tittandes på solnedgången under tystnad.
En guldlänk mellan mina fingrar en sommarnatt.
Ett par bruna ögon.
Hur jag träffat mina vänner.
Skrattat och gråtit med mina vänner.
Nattbak och nattmat.
Struntat i att sova.
Borde skriva ner alla minnen man har i en bok efterhand som man kommer på dem.
Alla!
Bra, tråkiga.
Glimtar och romaner.
Men vill ni ha ett minne bara för att?
Ett beskrivet minne..
Det är lättare att minnas de dåliga än de bra.
Med skärpa.
En sommar, vilken minns jag inte alls.
Jag hade varit ute och gjort något med mina vänner som vanligt.
Kom hem till huset mitt i natten.
Det var en varm natt.
Lite full, glad, trött.
Gjorde min kopp vaniljte.
Satte mig på altanen bland alla blommor.
Kan aldrig beskriva skönheten, dofterna.
Trumpetliljor, luktärter och många, många fler doftande blommor i alla färger och former.
Det är tyst ute.
Jag tänder en ciggarett.
Regnet kommer.
Ett riktigt sommarregn med droppar så stora att de skulle kunna dränka en skalbagge.
Det faller rakt ner.
Öser ner, så mycket regn..
Ingen vind.
I Lysekil.. Helt vindstilla.. Utomhus.
Där ute lärde jag mig göra rökringar.
Min första rökring, min andra, min tredje..
Sommarnatten, vaniljtet, dofterna, regnet...
Nya
Det var faktiskt på tiden, behövde nya låga skor som funkar till allt.
Var inget planerat inköp utan helt spontant.
Satt och pluggade med Peter på Espresso House och skulle hämta Lillan på dagis innan vi kilade hem och åt något ordentligt.
Fick för mig att jag ville in snabbt och kika på skor, snubblade över dessa och vips, mindre än tio minuter efter att vi gick från fiket så var vi ute på gatan igen och jag hade nya skor.
Vet inte riktigt hur det gick till haha men nöjd är jag.
Peter vart nog en aning chokad över att det finns kvinnor som är så snabba i en affär hehe.
Glad jag!
Nu har vi haft myskväll och jag har som vanligt stoppat i mig för mycket gott.
Borde skärpa mig med det där helt klart!
