När jag är arg.
Frustrerad.
Förvirrad.
Sällan när jag är ledsen, men det händer.
Panikångest.
Hamnar jag i gräl, då gråter jag ofta, inte för att jag är ledsen utan av alla andra känslor som blossar upp.
Musik kan få mig att gråta.
Filmer.
Böcker.
Hörde en gång att när man har för mycket tankar i huvudet och inte hinner sortera dem, då börjar man gråta.
Som en slags ventil.
Låter väl rimligt.
Jag gråter väldigt sällan faktiskt.
Som jag skrev en gång i början på denna listan så har jag en dum tendens att tycka att mina tårar är löjliga, dumma, tecken på svaghet.
Men att andras tårar är tecken på styrka.
En bra sak.
Jag försöker i det längsta undvika att gråta alltid.
Vilket kanske kan vara en av orsakerna till att jag får mina små må-dåligt-ett-par-dagar två gånger om året.
Jag försöker undvika att känna något annat än glädje eller neutralitet all tid däremellan.
Det var ju det där med smärta.
Vem tycker om att må dåligt liksom?
Vem tycker om att ha ont i hjärtat?
De allra flesta säger att "nej, det är ingen höjdare".
Så är det med mig med och därför har jag en tendens att stänga in det.
Alltså gråter jag inte så ofta.
Men när jag väl gör det så är det ändå rätt skönt efteråt.
Jag har oxå förmågan att kunna börja gråta om jag vill det.
De där stora låtsas tårarna, de är jag duktig på, men gör det aldrig.
Vilket antagligen hör ihop med min tro på att oärlighet är förkastligt.
Jag gråter oxå när jag är trött.
Det är nog mina vanligaste tårar.
När jag är trött faller tårarna.
Men det är ju faktiskt bara kroppens sätt att fukta ögonen och det är ju inga floder som kommer direkt.
Starka känslor, oavsett känslan får mig att gråta.
Tänker inte rabbla upp massa saker som fått mig att gråta eftersom det är väldigt personligt och jag faktiskt inte vet vilka ni är som sitter här och läser.
Så var det med det.