Arg!
Han har bestämt sig för att återigen försvinna i över en månad.
Verkligen bara försvinna och inte svara när jag försöker få tag i honom.
Just snyggt!
Pappa!!
Varit full rulle sedan vi åkte till Lysekil i Onsdags så det har varit väldigt tomt på bloggen dessvärre.
Men nu hittade jag ett par minuter att sätta mig här.
Som sagt så kom Tiilis pappa hem och i torsdags hade jag tagit ledigt för att de skulle få en chans att umgås.
Blev lek i parken med mera under dagen.
När kvällen kom så tog jag med mig barn, Pascal och Ogge och åkte mot Uddevalla och hemmet.
Mikael kom oxå upp och vi slog oss ner framför en film allihop.
Lillan var inte pigg på att sova dessvärre vilket är lite irriterande när allt man vill är att pusta ut och slappa efter att ha varit borta så.
Men hon somnade efter ett gäng om och men.
Hade en riktigt bra kväll.
Idag var det upp och iväg till praktiken för min del.
Tiili stannade hemma med pappan sin.
Lek har det varit och han har lagat mat två gånger idag, först lunch till Lillan och sedan middag till oss alla.
Duktig han är.
Gott är det oxå och Lillan äter som en häst som vanligt.
Hon kommer ju garanterat föredra sin pappas mat framför min senare haha.
Men jag hade väl blivit förvånad annars.
Han är ju ändå kock.
Nu blir det en lugn kväll här hemma och jag ska se om jag inte kan få tagit mig ett bad eller iaf en lång dusch när jag känner för det eftersom jag idag inte behöver anpassa mig efter när lillan sover.
Rätt skönt faktiskt!
Pascal blir kvar antingen tills imorgon eller tills på söndag och nu blir det att de kommer kunna ses mycket oftare igen.
Gott att han kommit hem till Sverige igen!
Snart!
På Onsdag landar han i Oslo om jag inte minns helt fel och kommer hem till Lysekil på kvällen.
På torsdagen ska vi försöka hitta tid så att han får träffa sin dotter.
Får se om det kanske blir så att han spenderar helgen här med oss så de verkligen får tid att umgås.
Bara några få dagar kvar nu.
Jösses.
Ska bli gott att se honom igen!
Jösses.
Hur ska ni då kunna veta att allt faktiskt går jättebra där!?
Lille Haren har varit i Indien ett gäng månader och kommer hem igen i början på Maj om jag inte minns helt fel.
Från att ha varit så sjukt jobbigt mellan oss och hela situationen så är allt faktiskt helt toppen.
Det kanske ni har kunnat se på ett inlägg då och då, men jag har ändå inte berättat så mycket.
Inga svordommar och inga lovord heller.
Så nu kommer det då.
Han har förlåtit mig.
Har ni hört?!
Han har förlåtit mig.
Detta skedde innan han åkte iväg och vilken skillnad.
Vips så var han gamla vanliga Pascal igen.
Vad som hände som fick honom att förlåta mig vet jag inte, men det har skett iaf.
Eller förlåtit är ett oriktigt uttryck, men ni förstår vad jag menar hoppas jag, för jag hittar inget bättre just nu.
Han hör av sig minst en gång i veckan.
Oftare ibland.
Han finns.
Han bryr sig.
Även om han inte är närvarande fysiskt så är han det i sinnet och det är allt jag någonsin bett om.
Ni anar inte vad glad jag är för detta.
Märktes ju som sagt skillnad redan innan han åkte men minns inte hur mycket jag skrivit om det eftersom det inte ligger under kategorin "haren" som jag läste nu nyss och insåg att det var väldigt längesedan något hamnade där.
Ingen kunde vara lyckligare än jag över att han tänker på sin dotter även när han är på andra sidan jordklotet.
Just nu trivs vi nog båda två med upplägget.
Han kan resa som han vill och jag kan fatta alla beslut även om jag ibland frågar vad han tycker om dem.
Som hålen i öronen på Dockan tex, det frågade jag faktiskt honom om först och han vart bara glad och tyckte det var en självklarhet.
Dagis har jag valt själv och han blev glad när han hörde vad det blev för något osv.
Det känns som om vi är tillbaka i förr.
När vi var kompisar, innan Tiili kom.
Fast vi numera har barn ihop.
Det är så underbart så ni kan inte ana det.
Hans psykiska närvaro.
Att han hör av sig med jämna mellanrum.
När han bestämt sig för att vara med.
Det är allt som behövs för att hålla mig nöjd och glad.
Det och att han inte börjar konstla i framtiden igen och lovar saker han inte håller sedan.
Men har en känsla av att det inte kommer återgå till det.
Jag är lycklig.
Tiili har sin Pappa.
Vad mer kan jag be om.
Far
Med sig hade han farbror Cedric, farbror Dahni och Sprattlarns Farfar.
Hon ville inte alls vara med någon annan än mig till att börja med, men efter ett tag så gick det bra att sitta i farfars knä och titta på de andra.
Inte lätt för henne inte när det kommer massa folk helt plötsligt.
Så man får ju förstå henne oxå.
Hon känner ju inte igen dem, än mindre när de kommer så många på en gång.
Men det gick som sagt riktigt bra efter en stund, när den värsta blygheten gått över.
Kul att de kom!
Harar
Han lade ner tid på Lillan och satt inte bara där som en klant, eller ja, han gjorde det en stund, sedan sa jag åt honom och då lekte han med henne och grejade.
Han bytte en kissblöja och även en bajsblöja som jag ändå sa att han inte behövde ta.
Men han gjorde det, propsade nästan på det.
Sjukt imponerad är jag.
Han matade henne oxå.
Om jag inte missade mycket så vart det nästan noll söl oxå vilket verkligen uppskattas.
Han försökte lägga henne oxå med vällingen, men ja alla vet ju att lillan inte är så glad i att sova så vore nästan konstigt om han inte misslyckades med det.
Men han försökte ju iaf.
Hoppas det fortsätter såhär nu.
Att han kommer då och då och att när han faktiskt kommer oxå engagerar sig i henne och inte bara sitter där som ett fån.
Det hade varit toppen!
Hare med bröder.
Idag.
Kom.
Haren.
Ja, idag kom Haren.
Om han hade nå bra att säga!?
Nej.
Klart han inte hade.
Han har ju varit borta i fyra månader nästan exakt på dagen!
Men han kom och jag kan inte neka honom.
Allt jag kan göra är att säga vad jag tycker och tänker om honom och hoppas på bättring.
Om jag vill att han ska komma!?
Nej, inte egentligen.
Men för Tiilis skull så självklart vill jag att han ska komma.
Får se hur länge det varar denna gången.
Han hade iaf med sig sina bröder!
Så idag fick Tiili träffa sin farbror Dahni för första gången sedan hon var ca 2 veckor gammal och låg och sov.
Han såg ut att må bra och jag funderade en kort stund på varför i hela fridens namn det inte var honom jag träffade istället för Haren.
Ja, det låter knas.
Men vi kommer överens och han ser bättre ut haha.
Det var kul att se honom iaf.
Cedric var oxå med.
Men honom ser vi ju då och då vilket är trevligt.
Får se hur det blir i framtiden nu som sagt.
Men nu vart han här idag.
Haren...
Så nu ska ni få en update.
Innan nyår så var han här och sa att han skulle umgås med Lillan den 2:e Januari då han skulle ha massa tid över.
Inte bara den andre, utan efter nyår överlag skulle han ha super mycket tid över att umgås med hene.
Den andra kom och Haren kom med sin bror.
De satt på golvet och tittade på Lillan i en halvtimme, sedan drog de igen.
Han hade inte tid att umgås mer med henne för att de hade gjort en slarvstädning dagen innan i lokalen, som de hyrt över nyår för att festa i, och var tvugna att göra om.
Jag frågade om han inte kunde komma på kvällen och umgås med henne.
Bada henne och mata henne och lite sådant.
Så det blev lite mer än att bara sitta på golvet och titta.
Detta hade han inte heller tid med.
Varför sa han inget om.
Det fick jag däremot veta på kvällen, på andra vägar.
Han hade haft för fullt upp med att supa och k****a.
Han söp hela nyår och jag vart uppriktigt svartsjuk å lillans vägnar för att han prioriterade bort henne, när han sagt att han skulle vara med henne, för något så trivalt som det han gjorde istället!
Han kunde ägnat vilken annan kväll som helt till detta, men nej.
Han var helt enkelt tvungen att välja den dagen och kvällen han sagt att han skulle vara med lillan.
Jag blir såklart upprörd av detta och försöker få kontakt med honom dagen efter.
Jag var trevlig då.
Jag ignoreras.
Tillslut, efter många timmars väntan på svar blev jag putt och skrev till honom på msn något argt, men inte elakt.
Sedan blockerade jag honom där.
Tyckte att han kunde lyfta på luren om han ville något.
Sedan hörde vi inte något förens han skrev från Norge att han var där och jobbade.
Jag hade inte pengar på min telefon för att kunna svara honom på ett norskt nummer så därav skedde inte det.
Senare åkte han ner till sin syster.
Efter detta har jag försökt nå honom via både sms och mail, (nej jag har inte ringt då jag egentligen inte anser att jag ska behöva jaga honom) två sms, ett mail.
Inget svar.
Nu har det då gått snart 2 månader sedan vi sist hörde av honom eller såg honom.
Jag antar att han valt bort Lillan nu då.
Tycker bara att han iaf kunde varit såpass modig att han kunde sagt mig detta, istället för att ignorera mig när jag försöker få veta något alls.
Nu idag fick jag veta att han tydligen ringt min kusin (som han träffat via mig) för att prata bara.
Jag blir lite besviken när inte ens min egen familj kan fråga honom vad tusan han håller på med utan istället fjollar med för att de vill "hålla sig utanför".
Men om de nu vill hålla sig utanför så kan de väl skita i att fråga mig om jag hört av honom och istället fråga honom om han hört av sig till oss eftersom de vet att jag blir upprörd och faktiskt lite arg när han komer på tal.
Likväl när de själva dragit upp honom så talar de om att de inte vill bli inblandade, nehe, varför fråga om vi hört av honom då!?
Nämn honom inte ens om ni inte vill höra att jag är ledsen och arg.
Nämn honom inte om ni inte vill höra mig fråga er varför ni inte frågar honom istället för att fråga mig om han hörts av.
Jag vet att jag inte ska lägga energi på Haren.
Men det är ett lätt råd att ge, ett svårare att följa.
Eftersom jag vet att han alltid kan få för sig att dyka upp, om det är imorgon eller om 5, 10, 20 år spelar mindre roll.
Han kan få för sig att helt plötsligt ska han finnas igen.
För att sedan starta upp hela karusellen igen med att inte komma när han sagt det och när hon är fem, då fattar hon vad det är som sker och då kommer inte bara jag bli ledsen å hennes vägnar, hon kommer bli leden själv oxå.
Jag ser helst att han finns nu och framåt, inte om fem år och då är det lika struligt som nu..
Om han umgås med henne nu så är chansen störe att allt flyter på bra när hon är gammal nog att förstå.
Jag får höra av Haren att han avskyr när jag skriver om honom här.
För att han bara ser dåliga saker skrivas.
Jag tycker det är intressant.
För det enda jag skriver är sanningen och om han inte klarar av att se hur han själv beter sig så kanske det är dags att sluta bete sig så?
Om man inte kan stå för sina handlingar så är det dags att ändra på dem till något man kan stå för.
Jag skriver inte bara massa elakheter om honom hela tiden.
Jag brukar inte springa till datorn så fort han gjort minsta lilla.
Det jag däremot brukar är att skriva dåliga saker han gjort för att jag är arg eller besviken av goda orsaker.
Eller när han gjort något bra, så som att faktiskt komma när han sagt att han ska göra det.
Denna gången har jag väntat två månader med att berätta vad han gjort denna gången..
För att jag hoppats att han ska rätta till det, men icke.
Och nu behöver jag skriva av mig det!
Han gnäller på mig om att jag blir arg hela tiden..
Det han inte förstår är att jag ju blir arg för att han gjort något!
Inte för att jag tycker det är roligt!
Jag kan inte bara stillatigande sitta och titta på när han beter sig dumt, jag kan inte det.
Dock är jag inte långsint av mig (utom gällande denna grejen som hände nu sist...) så det brukar gå över snabbt.
Men har jag inte rätt att bli arg när han ljuger, försvinner eller bara helt enkelt skyller ifrån sig ALLT på alla andra än sig själv och aldrig någonsin kan ta ansvar för sina egna handlingar?
Ska jag bara sitta här som ett våp och nicka och hålla tyst?
Nej, det vore inte jag.
Då skulle jag bryta ihop och det tänker jag inte göra.
Jag har ett barn att ta hand om och har inte tid eller ork eller lust att bryta ihop över den klantens beteende utan jag säger ifrån istället.
Vilket han inte tål.
Men då är det kanske dags att lära sig ta ansvar för sig själv till att börja med och sedan att börja lära sig av sina misstag.
Detta har jag fått lära mig, så varför inte han.
Nu har jag fått skriva av mig och kan försöka låtsas om att han inte existerar ett tag till.
Iaf tills nästa gång folk frågar mig om vad han gör, hur det är med honom och om han hört av sig istället för att ringa honom.
Jag kommer säga till när han har hört av sig, det brukar jag göra.
Åtminstonde till de som står mig nära.
Annars hamnar det här på bloggen för de som är nyfikna.
Nu ska jag återgå till att sussa liten och laga mat.
Tjing!
Harar..
Suck för Harar.
Jag är så trött på tomma ord så det är skrattretande.
Men jag gissar att jag får vänja mig.
Måste sätta mig och läsa en bok igen.
Tror det skulle göra mig gott att läsa den boken..
Dessa Harar som aldrig lär sig.
Prata är super
Pascal kom upp igår kväll och följer med oss till bvc klockan 14 idag.
Vi har fått pratat en del.
Det är bra!
Så nu ska han följa med till Bvc.
Hoppas att allt blir som det har pratats om nu.
Då vore allt så helt super!
Då är alla nöjda!
:D
Jodå
Jodå.
De kom upp.
Så jag måste varna er, titta inte på Transformers 2, vi stängde av den..
Hör och häpna, tre killar stängde av en actionrulle!
Det är inte varje dag!
De stannade inte så länge men de kom iaf.
Så Sprattlarn fick träffa sin pappa innan jul.
Det var ju bra.
Undrar bara när han ska få tummen ur och sätta sig ner och prata med mig..?
Är jag så skrämmande?
Så läskig att man drar sig för att prata på riktigt med mig?
Prata om sånt som är viktigt..
Jag tycker det vore bra om vi pratade ordentligt någon gång..
Får se
Ja.
Pascal hörde av sig igår.
Idag kom han upp en snabbis när vi var hos Tessan.
Han och Cedric.
De sa att de skulle komma en sväng ikväll oxå.
Passa på att umgås med Sprattlarn innan de åker till Frankrike över julen.
Vi får se om de dyker upp.
Men det hade ju inte skadat.
Vi behöver lära oss att umgås utan att bli sura på varandra tydligen haha.
Jaja, de sa att de skulle hyra film och komma upp.
Det hade varit trevligt iaf.
Roligt
Roligt föresten som jag glömde skriva.
Haren svarade på ett sms.
Tre dagar efter att jag hade skickat det.
Då undrar jag;
Svarar man verkligen på ett sms som man har ignorerat i tre dygn?
Jag hade inte gjort det..
Jag har nog heller aldrig varit med om att det tagit tre dygn innan jag fått ett svar via sms.
Men jag tror, tyvärr, att han var tvungen att träffa sin syster och få lite stöd för att kunna svara.
Han påstod att han inte var arg på mig, utan att det var jag som var sur på honom.
Ja, jag är sur, men jag undrar verkligen varför han blockerat mig på msn och skällt på mig om han inte alls vart arg..
Han undrade oxå vad det var han hade ljugit om.
Snacka om att minnet inte existerar på den pojken ibland.
Jag frågade honom om han trodde att en ny lögn skulle få de gamla att försvinna och rabblade upp ett par av lögnerna han dragit.
Det fick jag inget svar på annat än att "det är svårt att vara ärlig mot dig".
Jaha.
Hur tusan kan det vara svårt att vara ärlig?
Speciellt när det blir ännu värre helvete när det ljugs för mig.
Speciellt om skitsaker!
För om det ljugs om skitsaker så är inte steget stort att ljuga om riktigt viktiga saker heller.
Jaja, tre dygn.
Visst är det lite roligt ändå.
=)
Det tycker jag iaf.
Papps
Sprattlarns Pappa kom förbi en timme innan han åkte tillbaka till Norge.
Han har bara varit hemma över natten, så jag är glad att han kom förbi.
Fick veta att Sprattlarn Farmor är i Sverige så jag håller en tumme för att hon kikar förbi innan hon åker till Frankrike igen.
Det hade varit trevligt.
Sms
Fick ett supersött sms av haren tidigare idag.
Blev riktigt, riktigt glad av det!
Känner mig lycklig när han visar att han tänker på sin dotter och bryr sig!
Då blir mitt hjärta varmt.
Så
Jag fick sagt vad jag ville ha sagt.
Tydligen på ett bra sätt oxå för han vart inte arg.
Förhoppningsvis så kommer han att prata med mig nästa gång han blir arg istället för som sist, ignorera mig.
Nu åkte han till Oslo igen.
Vet inte exakt när han kommer tillbaka, men om en vecka kanske.
Känns bra att vi är sams igen.
Vi får hoppas att vi båda lärde oss något av detta.
Att vi blivit lite bättre på att förstå varandra och att vi kanske har lärt oss hur vi undviker att hamna i samma sits igen.
Lillan fick världens sötaste små tossor och en mössa och halsduk oxå.
Bilder kommer komma.
Bara inte nu.
The Hare is alive
Han lever och ska komma och hälsa på.
Det är mer än en månad sedan han var här.
Fick äntligen pratat med honom för ett par dagar sedan och pottesur var han.
Jag är en egoistisk kvinna med ett hjärta av is tydligen.
Detta för att jag bad honom fundera.
Men, nu pratar vi igen iaf och han ska komma upp imorgon.
Ikväll var det tänkt först, men jag åkte ju till syster, vilket blev bestämt lite hastigt och lustigt.
Så det blir imorgon istället.
Får se när han dyker upp.
Han sa vid 12-13 tiden, men jag gissar på 15 tiden snarare.
Det märks dock om jag får rätt i min gissning eller inte.
Ja..
Håll tummarna för att vi ska sluta upp med missförstånd och dålig kommunikation, jag gör det iaf, ett par fler tummar skadar inte.
Hoppet är det sista som överger människan sägs det ju.
Glömde..
Glömde skriva att jag ignorerades när jag hörde av mig dessutom. så får se hur lång tid det tar innan jag hör av honom...
Dags att prata.
Det är dags för mig att tala om vad som hänt sista tiden.
Jag skrev aldrig ut något på bloggen för att vara "snäll".
Men nu har jag tröttnat på det.
Bloggen är min Ventil och om jag inte kan använda den för det den är tänkt så kan jag lika gärna sluta skriva helt.
Vilket jag inte tänker göra, så här får ni historien.
Jag och Haren hade ett rätt givande samtal dagen innan han skulle åka hem från Frankrike igen.
Allt utom en viss del av vårat samtal var bra.
Han fick för sig att vara ärlig och säga som det var.
Det jag kunde utläsa av vad han skrev var att han fortfarande var bitter på mig för att jag inte gjorde en abort.
Att han inte vill vara pappa egentligen utan bara försökt övertala sig själv till det sedan han fick veta.
Och att han vill leva sitt liv.
Att han bestämde sig för att vara med på detta för att det var "det rätta" men inte för att han vill själv.
Jag tänkte att han bara uttryckte sig klantigt och lät det passera.
Tills dagen efter när allt upprepades med nya ord bara.
Jag vart inte arg.
Men konstaterade att han behöver tänka.
För det som blir i förlängningen av det jag läste honom skriva var att han fortfarande är arg för att jag inte gjorde en abort, vilket blir att han önskar att hon inte finns.
Jag vill inte ha honom runt henne om han önskar att hon inte ska existera.
För hon existerar i allra högsta grad och jag vill att hon ska fortsätta göra det.
Jag känner att det inte kommer bli bra om han gör det för att det är "rätt" och inte för sig själv.
Om han inte gör det för att han vill.
Vad ska hon med en pappa som egentligen inte vill ha henne?
Jag tror att hon då klarar sig bättre utan honom.
Mitt svar på detta blev att jag ville att han skulle ta ett par dagar på sig att fundera på vad han vill göra och sedan höra av sig när han visste eller om han ville prata mer om saken.
Jag var inte otrevlig, men jag var rak.
Nu har det gått lite mer än två veckor sedan jag hörde av honom.
Mer än tre veckor sedan han träffade Tiili.
Jag tröttnade på att vänta och hörde av mig igår.
Tycker det är dags att prata iaf eftersom han inte verkar komma fram till något på egen hand.
Handling funkar inte som svar.
Inte om han vill ha en möjlighet att kunna höra av sig i framtiden.
Då vill jag ha prat.
Jag kommer vara den sista att klandra honom om han väljer bort Tiili.
För jag gjorde likväl valet när jag stod där med fakta i handen att jag var gravid.
Jag valde att behålla mitt barn oavsett vems mer det var.
Jag valde så för mitt eget psykes skull.
Jag valde så för att jag har stor respekt för livet.
Han valde bara att strunta i en kondom.
Resultatet älskar jag mer än allt på denna jord.
Jag förstår om han inte känner så.
Jag förstår oxå om han bestämmer sig för att inte vara med.
Kommer nog aldrig tycka att det är så bra, och tror att om det blir valet så kommer han ångra sig en vacker dag.
Men jag förstår och kommer aldrig klandra honom för hans val om det nu blir att han struntar i alltihop.
Det är inte många krav jag har om han väljer att vara med heller.
Men ett har jag.
Det är att han måste ta itu med sin bitterhet gentemot mig för att jag valde livet och inte död.
För det kommer aldrig bli bra om han ska vandra genom detta och vara bitter på mig år ut och år in.
Sedan har jag som krav att han gör det för att han VILL det, inte för att det är det "rätta" eller för att andra anser att han ska göra det.
Då blir det bara pankaka av alltihop.
Om man inte gör det för sin egen skull...
Så här har ni det.
Här har ni varför bloggen varit så tråkig ett tag.
Detta har upptagit mina tankar.
Mycket mer garanterat, men det skulle bli för långt att lägga alltsammans i ett enda inlägg.
Detta inlägg är redan för långt..
Så jag avslutar här för stunden.
Mata mig!
Pascal kom idag.
Han och Matte kom förbi.
Pascal fick mata Sprattlarn, det gick bra förutom just i början när hon blev lite ledsen för att hon inte fick mat fort nog hehe.
Lite sticksigt skägg var lite läskigt oxå, annars är det bra i pappas famn tydligen.
Gott det.
Imrogon åker han till sin mor i Frankrike så ser vi honom om någon vecka igen eller så.
Men jag kommer inte ha tid att tänka på det ändå som det ser ut nu.
Matte fick bullar som jag lovat honom, fyllde år igår som han gjorde och allt.
Natta vart oxå här och dessutom kilade min mor in genom dörren.
Mitt sociala behov för dagen är med råge uppfyllt.
=) =)
Så nu blir det en dusch och Grey's.
Sedan ska det bäddas rent i sängen innan vi lägger oss för natten i den.
Gott!
