Insåg precis att jag inte gjort några uppdateringar om Pascal på jättelänge.
Hur ska ni då kunna veta att allt faktiskt går jättebra där!?
Lille Haren har varit i Indien ett gäng månader och kommer hem igen i början på Maj om jag inte minns helt fel.
Från att ha varit så sjukt jobbigt mellan oss och hela situationen så är allt faktiskt helt toppen.
Det kanske ni har kunnat se på ett inlägg då och då, men jag har ändå inte berättat så mycket.
Inga svordommar och inga lovord heller.
Så nu kommer det då.
Han har förlåtit mig.
Har ni hört?!
Han har förlåtit mig.
Detta skedde innan han åkte iväg och vilken skillnad.
Vips så var han gamla vanliga Pascal igen.
Vad som hände som fick honom att förlåta mig vet jag inte, men det har skett iaf.
Eller förlåtit är ett oriktigt uttryck, men ni förstår vad jag menar hoppas jag, för jag hittar inget bättre just nu.
Han hör av sig minst en gång i veckan.
Oftare ibland.
Han finns.
Han bryr sig.
Även om han inte är närvarande fysiskt så är han det i sinnet och det är allt jag någonsin bett om.
Ni anar inte vad glad jag är för detta.
Märktes ju som sagt skillnad redan innan han åkte men minns inte hur mycket jag skrivit om det eftersom det inte ligger under kategorin "haren" som jag läste nu nyss och insåg att det var väldigt längesedan något hamnade där.
Ingen kunde vara lyckligare än jag över att han tänker på sin dotter även när han är på andra sidan jordklotet.

Just nu trivs vi nog båda två med upplägget.
Han kan resa som han vill och jag kan fatta alla beslut även om jag ibland frågar vad han tycker om dem.
Som hålen i öronen på Dockan tex, det frågade jag faktiskt honom om först och han vart bara glad och tyckte det var en självklarhet.
Dagis har jag valt själv och han blev glad när han hörde vad det blev för något osv.
Det känns som om vi är tillbaka i förr.
När vi var kompisar, innan Tiili kom.
Fast vi numera har barn ihop.
Det är så underbart så ni kan inte ana det.

Hans psykiska närvaro.
Att han hör av sig med jämna mellanrum.
När han bestämt sig för att vara med.
Det är allt som behövs för att hålla mig nöjd och glad.
Det och att han inte börjar konstla i framtiden igen och lovar saker han inte håller sedan.
Men har en känsla av att det inte kommer återgå till det.
Jag är lycklig.
Tiili har sin Pappa.
Vad mer kan jag be om.