Oron är stor.
Jag är livrädd för att en enda tenta ska stå ivägen för hela min utbildning.
Det är flera stycken i klassen som har gamla oklarade grejer som ligger och väntar.
Men just precis denna kursen har de utformat annorlunda mot alla andra kurser.
Jag fattar det inte, vad hände där, hur tänkte högskolan?
Det måste ha blivit något fel någonstns..
Men vad hjälper det när byråkratin ligger på topp..?
Suck, det kryper i hela mig..
Avskyr detta.
Att hela klassen står utan pengar gör ju inte saken bättre heller.
De vägrar skriva in en enda student på nya kursen innan de rättat alla tentor.
Det innebär att även de som klarade tentan första gången blir straffade.
Den skolan alltså..
Hoppas verkligen att de bara har gjort ett (två, tre?) misstag och rättar till dem snabbt.
Folk har inte råd att gå utan pengar hur som helst!
Måtte detta lösa sig!

Glömt berätta det föresten.
I Söndags åkte vi med Mikael ut till ön på kalas hos hans syster.
Så fick träffa delar av hans familj för första gången.
Två systrar av fyra syskon, deras barn och så.
Inte hans föräldrar tack o lov.
Är livrädd för familjer.
Inte hans bara utan rent generellt.
Alltid rädd att föräldrar ska tycka illa om mig, inte tycka att jag duger...
Det gick helt ok faktiskt.
Iom att det var kalas så fanns det ingen tid för att jag skulle hamna i fokus alls,
Vilket är riktigt skönt.
Så jag överlevde det iaf.
Sjukt trött nu!
Så nu blir det verkligen natten för mig.

Har haft en fantastiskt mycket bättre dag idag än igår.
Igår kväll var det dags för styrelsemöte på dagis som dessvärre alltid drar ut på tiden något fruktansvärt vilket i allmänhet får mig på sämre humör dessutom. Min hjärna orkar inte koncentrera sig mycket mer än en timme om jag inte får en paus.
Finaste Maria hade Sprattlis undertiden, tusen tack till henne!
Så efter att jag hämtat Lillan så tog vi oss hem till Mikael.
Fruktansvärt skönt  att vara hos honom.
Det är skänt att få vara med honom efter en skitdag, han får mig att glömma det dåliga och njuta av nuet mer.

Idag har klasskompisar varit här och pluggat.
Räkor har det förtärts och vin på kvällen dessutom.
Varit en fin dag med människor jag tycker så väldigt mycket om!
Peter blir kvar över natten eftersom han "lurats" i vin under kvällen hehe.
Inte värt att sätta honom på en buss mitt i natten när han bor ute i skogen haha.
Så mer plugga är det som gäller imorgon även om man har noll motivation när man inte ens vet om man ska få läsa kursen egentligen eller inte...

Är glad för min bra dag efter min så dåliga dag igår!

Jag är fruktansvärt bitter..
Kom till skolan på glatt humör som raserades snabbt..
Det var underbart att få se mina underbara klasskamrater igen.
Men nu hänger tydligen hela min fortsatta utbildning på hurevida jag klarade omtentamen eller inte.
Förr har skolan alltid sagt att de tär lugnt att hamna back med ett enda moment så, för att de kan se till att räkna övriga poäng på en kurs, men tydligen var inte fallet så i just denna kursen.
En kurs där halva klassen gick och fick underkänt på tentan.
Så alla vi som precis fått göra omtentamen är livrädda nu.
Känns just fint när jag inte alls tycker att det gick bra för mig att skriva hur mycket jag än hade pluggat innan.

Att det är tusen saker att göra med pappas dödsbo får mig på om möjligt ännu sämre humör.
Det känns inte rätt att stå där, vi syskon gör allt jobbet men kommer troligtvis inte få ut något alls för mödan sas.
Visst jag vet att det inte låter bra att tänka på pengar i detta läget, men det är trots allt det enda som finns kvar av min pappa.
Speciellt med vetskapen att pappa ville att nära nog allt skulle gå till oss barn i första hand.
Men vad gör man när man inte kan hitta de så viktiga papprena..?
Förlusten av pappa är en förlust av min trygghet.
En trygghet jag aldrig kommer få tillbaka.
Hans enda sätt att finnas där för oss efter sin bortgång var att skriva papper på att vi skulle ärva i första hand.
Men vad hjälpte det när papprena inte går att finna?
Jag vill ha min pappa!
Ge mig min pappa!
Det känns ärligt talat skit att inte min pappa finns mer.
Han var min trygghet när det krisade.
Han lagade middag till hela familjen.
Hur splittrade vi än varit och är så har vi alltid kunnat samlas i hans kök för att äta middag tillsammans.
Nu finns inte det där kvar.
Jag vill inte sälja huset, för det var pappas hus, det har alltid varit "vårt".
Jag vill att det ska fortsätta vara pappas hus, vill fortfarande ha en anledning att åka in på den vägen.
Skitgubbe att gå och dö ifrån oss!
Det är inte ok.
Jag behöver fortfarande min pappa...

Inte blev dagen mycket bättre när jag kom hem heller..
Frysen hade stängt av sig.
Hur har jag ingen aning om, men det var bara att slänga allt som låg i den.
Huvudvärk och trött.
Fick lagat mat iaf.
Mycket tack vare att lillan somnade tidigt.
Vaknade idag med huvudvärk.
Tur att det finns musik.
När jag har huvudvärk så sätter jag på musik, för det jämnar ut alla ljud som annars är så jobbiga.

Enda bra med dagen igår var fikan vi tog efter tentan.
De flesta av oss som gjorde om den tog oss en fika och pratade skola och annat kul.
Blev några timmar.
Mycket trevliga timmar.
Men bussen jag skulle ta hem fastnade såklart i köer så att jag blev försenad till dagis.
Inte mycket som blev rätt igår med andra ord..
Får se hur denna dagen blir.
Startade ju inte så bra tyvärr då.

Trött jag blir.
Såg fram emot starten av detta program, men måste säga att jag är besviken!
Inte på hur de tänkt sig programmet för det var ju det som lockade mig.
Men det är ju reklampaus var femte minut!!
Inte nog med det så upprepar "berättarrösten" sig konstant, ungefär var femte minut säger hon om inte exakt samma sak så iaf så nära det kan bli utan att vara exakt.

Nu vart jag dessutom lite upprörd över att en fantastisk röst åkte ut precis. Hade folk tappat sina öron i fem minuter eller?
Verkar vara låtvalet mer än rösten som gör grejen tycker jag dessvärre..
Rösterna läggs på låtar de känner igen, känner de inte igen låten så åker personen ut.
Jag är besviken faktikst!

Annars har jag fått pluggat idag.
Erika kom upp och kikade på textanalys med mig.
Känner mig liite säkrare idag.
Känns som att jag kanske kan ha en chans att klara min omtenta trots allt.
Men man ska inte bli övermodig heller.
Så imorgon är det fortfarande plugg som gäller.
På fredag är det dags.
Måtte jag klara detta!

Jag är arg på herrn som ska föreställa pappa till Sprattlarn.
Han har bestämt sig för att återigen försvinna i över en månad.
Verkligen bara försvinna och inte svara när jag försöker få tag i honom.
Just snyggt!

Drömde att min pappa dog.
Jag var helt förkrossad.
Vaknade på morgonen och mindes min dröm och tänkte lättat att "det var bara en dröm, tack o lov!"
Hann knappt tänka det innan jag kom på att det faktiskt inte bara var en dröm..
Verkligheten börjar kanske knappa in på mig..
Skit oxå!

Pluggat under dagen som jag verkligen borde.
Pausade lite från plugget med Maria och en Chailatte.
Mer plugg.
Hämta Sprattlarn.
Städa.
Världens roligaste dag, jag lovar!

Sprattlis sover.
Alldeles för tidigt eftersom min lilla sessa inte vet hur man sover för natten när man somnar vid denna tiden.
Dumt tycker jag..
Så får väl räkna med att hon kommer vakna om ett par timmar och sedan hålla igång tills sent, sent.
Men inte värt att försöka hålla henne vaken nu eller väcka henne heller.
Inte kul med flera timmars bråk pga att hon är trött.
Inte kul för någon av oss..

Idag vaknade jag med träningsvärk i hela kroppen.
Värst i min högra hand typiskt nog med tanke på att jag då antagligen oxå överansträngt min redan kassa handled.
Tack o lov så känner jag inte av den idag.
Maria ringde och ville ta en fika så vi har spenderat tid med henne under dagen.
Lillan var lycklig eftersom hon saknat Maria och hennes katt Motor väldigt mycket nu när vardagen krupit inpå.
Torkel har åkt idag då han har hittat sitt hem nu och allt har återgått till det normala.
Tossen är lycklig då det innebär att han har fått tillbaka Sprattlis som sin bästaste vän igen
Hon svek honom där ett tag dessvärre.
Tvätten är klar och nu är jag trött!

Planen var igår när jag kom hem att jag skulle skriva ett inlägg när Lillan väl hade somnat så jag fick mina händer fria men eftersom jag somnade samtidigt som Sprattlis så blev det aldrig av.
Cindy kom på fredagskvällen och sov över här.
Mikael kom han med, så det blev några timmars uppesittande.
I lördags morse (igår då) så bar det av till pappas hus.
Det skulle grejas där igen.
Häcken blev klippt och allt ihopkrattat och ihopsamlat till bränning.
Saker flyttades i massor och bären blev plockade.
Alla var helt slut när vi var klara, då åkte vi hem till vår farbror Lennart.
Honungsprovning blev det.
Haha han är så söt.
Han har egna bin och gör därmed egen honung.
Jag och Cindy fick oss en liten rundvandring och så drack vi te med hemmagjord honung i.
Mycket gott var det!
Dessutom fick jag smaka på hans lila experiment.
Honung med Whiskey i! Sjukt gott var det trots att jag inte annars är något fan av drycken, men blandat med honung var det toppen.
Kände mig lite som Nalle puh när vi satt där och smaskade honung hela högen =)

Sedan åkte vi hem.
Jag var helt slut i hjärnan och kroppen efter dagen.
Skulle lägga Lillan och la mig således bredvid henne i soffan och tittade lite på tv.
Slockande totalt!
Vaknade någon timme senare och stängde ned och släckte allt.
La mig i sängen och somnade snabbt om igen.
Helt slut som sagt.

Det var skönt faktiskt, för iom att jag var så trött så saknade jag inte heller varken sällskap av Mikael å kvällen eller hans kropp bredvid mig under natten.
Första gången på länge som jag inte saknade honom massor.
Tyckte det var lite skönt faktiskt.
Det är inte bra att sakna för mycket..

Jag har tappat mycket av min lust för att skriva här.
För att det ofta känns som att jag inte har något vettigt att tillföra ändå.
Så är det säkert oxå.
Men framförallt tror jag att jag blivit en aning feg.
Jag skriver inte alltid ner vad jag känner eller tänker.
Blivit lite för medveten om tillgängligheten till bloggen.
Men det är ju så löjligt av mig egentligen.
Vad spelar det för roll?
Jag svär inte över något särskillt annorlunda än många andra i dagens läge.
Idag bestod svordomarna av diverse ramsor över barnklädesavdelningen inne på Cubus.
Ena halvan var rosa och det stod LOVE på vartenda plagg..
Men tänk om jag vill köpa en rosa eller lila tröja till min dotter utan att det står LOVE över hela tröjan!?
Utan bara ett kul mönster som inte föreställer något alls.
Icke.
Fick leta bra länge innan jag hittade en gul tröja med en pudel på med texten "Surfs´up" Dessvärre var det ju några fjärilar och krims på den dessutom.
Inte så, jag tycker mycket om fjärilar, men jag saknar valmöjligheten..
Jag vill kunna köpa en blå tröja med fjärilar eller ordet LOVE på.
Och en rosa klänning med bilar eller en traktor på. Eller varför inte en lastbil nu när min dotter är så förtjust i dessa.
TÅG föresten är ju favorit just nu. Mer flickkläder med tåg på.
Det har hänt flertalet gånger att människor tror att min lilla Tiili, med sina gyllne lockar, är en pojke bara för att jag råkar tycka om färgen grönt och tycker det är kul med gubbkepsar, men dessa färger och plagg finns ju bara på pojkavdelningen..
Jag vill ha en blandning.
Inte vara tvungen att välja om jag vill klä min flicka i pojkavdelningens kläder eller flickavdelningens, vart är unisexavdelningen?
Eller varför kan det inte helt enkelt vara BARA en unisexavdelning för barn. Finns ju ingen anledning att ha två olika avdelningar innan dess deras kroppar börjar ändra sig i tonåren och de faktiskt behöver olika typer av kläder.
Då tänker jag i huvudsak på jeans som ofta sys på olika sätt för att könen kräver olika mycket plats eller att ett par bröst behöver lite mer plats än en platt bröstkorg.
Vad är det för fel på unisex.
Jag vill ha en tröja med en giraff på!
Giraffer är fina.
Rosa är vackert.
Och jag vill ha rosa kläder med långtradare på eftersom min dotter tycker om dessa och för att hennes morfar körde långtradare hela livet.
Måste hon absolut ha kläder som gör att människor automatiskt tror att hon är en pojke då?
Rosa och grönt, med alla mönster och figurer på tack!

Nu har jag surat klart för en stund.

Verkar som om jag blir ensam inatt.
Sovit bredvid Mikael så många nätter nu att jag inte minns sist jag sov ensam.
Jag har ingen lust.
Det känns så sjukt tomt utan honom.
Det borde det inte göra när vi ändå ses såpass ofta om vi gör.
Tänker att jag kanske borde uppskatta egentiden mer än vad jag gör.
Men får väl tröstäta lite godis och lägga mig tidigt istället haha.

Det är inte så mycket annat som sker nu.
Jag pluggar.
Igår kom Veronica och Fanndis in och pluggade med mig och idag har jag suttit med Erika och pluggat igen.
Tack gode gud för Erika!
Det värsta med pluggandet är att man behöver pausa med jämna mellanrum för att inte bli knäpp.
När man väl tar en paus så är man dessvärre osugen på att ta upp det igen.
Men det är bara att göra.
Det känns som att det sitter bätre nu iaf.
Bara att hoppas att min känsla är rätt.
Men tentan oroar mig något fruktansvärt..

I övrigt har vi sovit hos Mikael ett par nätter nu.
Gott att komma hemifrån verkligen.
Förvånandsvärt nog så blir jag väldigt trött där och har somnat i soffan tidigt (för mig) båda kvällarna.
Helknas, men säkert värt.
Antar att jag behöver det om jag nu somnar så.
Aldrig varit en soffsovare innan.

Tiili var inte så glad över att lämnas på dagis idag, men annars har hon varit glad varje dag sedan hon fick börja igen. Dagis är toppen på alla sätt.
Det är skönt att vara tillbaka i rutiner igen även om det nog blir ännu bättre när skolan kommit igång ordentligt.
Sötungen har lärt sig att säga "Blyg" nu.
Gullungen är inne i en blygperiod, en riktigt jobbig sådan period, för henne.
Stackarn, hoppas det släpper snart.
Gällande ord så flyger de ur henne numera.
Massa massa ord hela tiden.
Hon har dessutom blirit ritkigt bra på det där med olika fordon, Bil, Lastbil och Tåg är roliga grejer.
Kan ju bero på att jag gärna berättar för henne om vad vi ser när vi är ute och går och i denna staen så går man nästan alltid bredvid en större väg.
Tåg är favoriten, roliga grejer det där tydligen haha.

Där har ni fått en lite update om oss iaf.
=)

Ja det har nu gått några dagar sedan jag skrev sist.
I helgen var det dags för mig att ta mig utanför Uddevalla.
Åkte med Mikael och Ogge ut till Orust då deras vän Erik fyllde 25.
Underbar fest måste jag säga!
Glada, goa människor, lekar, tipspromenad och mat.
Mikael och hans band spelade så jag fick höra dem äntligen oxå =)
En brasa blev det oxå som vi satt vid senare.
Hade jättetrevligt och vart riktigt nöjd.
Fantastiska föräldrar Erik har som planerat allt och ordnat.
Frukost och lunch fick vi serverat dagen efter dessutom.
En riktigt bra helg har det varit.

Nu ska jag göra klart min tråkiga tvätt, sedan ska vi gå till Mikael och sova där inatt =)
Imorgon är det plugg för hela slanten, då kommer det in klasskamrater och pluggar med mig.

Ska snart dra mig mot sängen.
Har noll lust att lägga mig att sova ensam.
Vill ju ha Mikaels trygga rygg att krypa intill.
Känna honom nära, känna hur han luktar.
Vill inte sova utan honom.
Men visst är det sunt och bra att vara ifrån varandra.
Det är oxå orsaken till att vi inte alltid sover ihop.

Vet inte riktigt varför jag skriver och berättar detta.
Men ja, jag saknar honom och kände att jag behövde skriva av mig lite.
Så kanske det går lite lättare att somna sedan.
Hoppas ni alla sover gott eller kommer att sova gott om ni är nattsuddare.

Det känns som om vardagen kryper på.
Lilllan till dagis imorse och jag mötte upp Erika för att plugga.
Senare blev det en fika med Ogge och Maria.
Ogge och jag slösade lite tid innan det var dags att hämta Sprattlis igen.
Jag skulle ha tvättat idag egentligen, men hittar inte orken till det.
Så istället väljer jag att ta det lugnt under kvällen och bara vara.
Tiili har fått i sig mat och fått sig en dusch.
Så nu är det en blöja som ska på och invänta tröttheten, så får hon välling och jag hoppas att hon somnar en bra tid.
Känns som att hennes sovrutiner på kvällarna borde bli bättre nu när dagis är igång igen!
Ett litet ps måste jag få skriva in här, Jösses vad sand det är överallt på barnet när hon kommer hem från dagis.
Sand i håret (vilket ger mig groteska rysningar!!!) och massa sand innanför blöjan..
Bläk.

Idag stod begravningen.
Jag var nervös inför hur jag skulle reagera.
Men det gick fint.
Inga överaskningar.
Det gick snabbare i kyrkan än jag hade väntat mig.
Efteråt åkte vi till Vann och åt.
Nu är jag hemma igen.
Ogge mitt fina hjärta har varit vid min sida hela dagen och hållt mig i handen.
Han är mitt högra ben.
Utan honom hade jag stått en aning ostadigare på jorden...
Jag har tagit mitt sista farväl till min pappa.
Men jag kommer nog alltid att tala med honom då och då.
Hoppas att han hör mig.
Ser mig.
Är stolt över mig.
Och ger mig styrka när jag inte orkar vara stolt själv...

Sitter och nattsuddar med Cindy.
Trött är jag och hon med.
Men solidaritet är viktigt.

Imorgon åker vi mot Brastad.
Dags för begravning...
Vi ska nog klara detta med.
Allt löser sig.. 

I fredags åkte jag mot Lysekil.
Natten spenderades hos min mor, vilket dessvärre inte är ultimat på en smal soffa med barn och sedan katter överallt.
Inte mycket sömn den natten.
Lillan vaknade redan 05.45.. Eller ja, det var då jag lyckades ta en tit på klockan iaf.
Upp till huset för att röja.
Pappa har helt fantastiska kompisar och syskon som kom upp och hjälpte oss att greja.
Mycket blev sålt till gubbarna som var där vilket känns skönt.
Ju mer som kan stanna runt omkring oss desto bättre känns det.
Nu är det bara saker kvar som ska säljas till förste bäste ungefär.
En husvagn, två båtar och ett hus.
Vi har inte ordnat upp något på insidan ännu, men det blir nästa projekt.
Utsidan vart prio ett i lördags.

Kom hem igen på kvällen till Uddevalla och fick sovit en hel del.
Lillan var snäll och gav mig sovmorgon.
Igår blev det umgänge med Maria på dagen och framåt kvällen kom Mikael upp.
Saknat honom massor.
Bara några få dagar är för lång tid borta från honom.
Jag behöver ha honom nära.

En natt till i Uddevalla blir det sedan är det dags att åka tillbaka igen för begravning som står på Onsdag.
Ska nog gå bra.
Blir nog bra..
Allt löser sig...

Det känns som om jag är fel.
Gör fel.
Känner fel.
Jag känner mig kall..
Min pappas bortgång har inte påverkat mig så mycket.
Jag känner mer sorg över min brist på sorg.
Jag funderar på om det är något fel på mig, eller om det helt enkelt är så att det inte gått in ännu.
Korta stunder inser jag vad som faktiskt har hänt.
Det är inte bara ett hus som ska säljas och massa annat.. Det ä Pappas..
Det ska bort för att pappa inte finns mer..
De korta stunder som jag inser detta så rasar världen.
Jag slår bort tankarna, sysselsätter mig med annat.
Jag är arg på honom, trots att han själv inte gjort något för att förtjäna det.
Det känns som om jag gör detta fel, känner fel, att jag är fel.
Ikväll ska jag åka med syster in till Brastad.
Det är meningen att jag ska sova i pappas hus.
Jag vill inte, jag vill inte vara där.
Vill inte komma inärheten av huset.
Men jag kan inte lämna allt jobb åt de andra.
Så jag måste.
Jag vet inte om jag klarar av att gå omkring bland pappas saker, se det han gjort med huset, lagt tid på.
Vill inte se hans kläder, hans stol...
Jag vill fortsätta fly, slippa undan.
Låtsas som om inget har hänt.
Jag är inte bra på att känna.
Allt blir bara fel, min hjärna slutar fungera och allt blir nattsvart...
Det är inte ok...

Lite trött vart jag igår.
Detta med att hitta annat boende är inte det lättaste på jorden.
Bostadsbolagen verkar ha en kötid på ungefär ett år.
Värre blir det ju eftersom de tydligen vill ha ut mig härifrån redan i vår!
Detta går ju inte riktigt ihop för mig, så känner mig direkt glad över läget.
När jag skulle flytta hit fanns det ju gott om lägenheter, men ett år senare finns det nära nog inga alls.
Eller jo, ett par stycken finns det väl om man inte är ens en liten aning kräsen med vart och hur man vill bo.
Det är ju jag dock.
Inte mycket, men lite.
Vill inte hamna längre ifrån dagis än vad jag är idag liksom..
Pratade med mitt bostadsbolag för ett par dagar sedan om möjligheten att få gå före i kön nu när de ändå vill "bli av" med mig.
Men icke.
Tycker de är lite vrånga.
De pratar om att göra alla så nöjda som möjligt, men det lär ju inte ske att jag blir ens i närheten av nöjd om de ska placera mig där de råkar ha lägenheter (dalaberg) lediga.
Så jag är en aning bitter idag.
De enda lediga lägenheterna jag hittat i övrigt ligger på sisådär 7000:- i månaden för en trea.
Det har jag inte pengar till hur man än vänder och vrider på det...

Igår spenderades dagen ungefär likadant som dagen innan dess.
Söla runt på stan ett gäng timmar med Ogge med andra ord.
Vi hyrde film och tittade på en nere hos Ogge.
Skulle hem till mig och titta på en till.
Gick förbi Mikael för att höra om han ville med upp men vi fastnade där en stund.
När vi väl fick kommit oss igång så var Ogge så trött att han stannade kvar hos Mikael och la sig att sova och vi kilade hem till mig.
Dessvärre vart vi för trötta för filmen när vi väl var hemma.
Så vi såg bara början innan vi var nära att somna i soffan.
Haha bara att stänga av och gå och lägga sig.
Gött att sova =)

Det vart en mysig dag igår.
Tog med mig Dockan ner mot stan för att hämta upp Ogge.
Sedan traskade vi runt i stan en stund tillsammans, låg i hasselbacken en stund i solen, gick till lekplatsen så Sprattlis fick leka lite och sedan gick vi "hem" till Ogge igen.
Kom på oss med att vara hungriga så kilade ner till Pizzerian och åt lite mat.
Eller lite föresten.
Jag som aldrig klarar att äta en hel pizzan annars fick faktiskt i mig en hel denna gången.
Sedan kom Mikael och hämtade oss.
En tur till stranden på kvällen blev det.
Mitt första dopp i havet på en massa år blev det och det var skönt!
Lillan tyckte däremot att det var äckligt.
Hon som annars brukar älska att bada.
Men iofs var botten inte nå vidare mysig och hon var nog lite trött hehe.
Men hon var med på att bli doppad iaf en gång, sedan ville hon inte mer.
Vi åkte hem. Släppte av Ogge och åkte hem till mig och duschade.
Vi tog oss ett par lugna timmar hemma, Mikael och jag, innan vi gick och la oss.
Var rätt så tidigt i säng (för att vara oss) men ändå helt slut i morses båda två.
Tur jag har som fick sova ett par timmar längre än han iaf.
Stackaren hehe.