Begravning
Idag stod begravningen.
Jag var nervös inför hur jag skulle reagera.
Men det gick fint.
Inga överaskningar.
Det gick snabbare i kyrkan än jag hade väntat mig.
Efteråt åkte vi till Vann och åt.
Nu är jag hemma igen.
Ogge mitt fina hjärta har varit vid min sida hela dagen och hållt mig i handen.
Han är mitt högra ben.
Utan honom hade jag stått en aning ostadigare på jorden...
Jag har tagit mitt sista farväl till min pappa.
Men jag kommer nog alltid att tala med honom då och då.
Hoppas att han hör mig.
Ser mig.
Är stolt över mig.
Och ger mig styrka när jag inte orkar vara stolt själv...
Jag var nervös inför hur jag skulle reagera.
Men det gick fint.
Inga överaskningar.
Det gick snabbare i kyrkan än jag hade väntat mig.
Efteråt åkte vi till Vann och åt.
Nu är jag hemma igen.
Ogge mitt fina hjärta har varit vid min sida hela dagen och hållt mig i handen.
Han är mitt högra ben.
Utan honom hade jag stått en aning ostadigare på jorden...
Jag har tagit mitt sista farväl till min pappa.
Men jag kommer nog alltid att tala med honom då och då.
Hoppas att han hör mig.
Ser mig.
Är stolt över mig.
Och ger mig styrka när jag inte orkar vara stolt själv...
Kommentarer
Postat av: gubbfan
Bra att du klarade av det hela.
Jag är väl inte riktigt klok, som anser att MAN SKALL prata med de personer som har lämnat.
Jag tror att det är bra för den mentala hälsan. Så länge du kan prata med din far, även om det kan verka knäppt att prata för sig själv, så finns han kvar.
Men det är nog bäst att sluta utveckla den här frågan.
Annars kommer man in på den filosofiska frågan om hur länge man lever, egentligen.
Ha så bra.
Trackback
