Idag känns det tomt..
Min älskade Link finns inte mer nu.
Jag kommer sakna honom så otroligt mycket.
Han har ju varit med mig i över sju år.
Alltid vid min sida.
Jag såg honom födas.
Det känns tomt.
Men det var det bästa för honom...
Dock kommer det inte göra saknaden mindre.

Sedan de bytt värmesystem här hemma så har Spooky skaffat sig en ny favorit plats att slumra på.
Lilla hallens element.
Där är han mer än nöjd.


Min älskling, en av dem iaf hehe.

Ja, idag fick min mor hämta Ugly.
Det har kissats i min säng.
Mindre poppis kan jag meddela.
Jag kan inte vara dödssäker på att det är just Ugly, men innan hon kom så skedde det endast en gång och det var när jag var borta två nätter och Spooky endast hade vakt som såg till honom och Link.
Kan inte svara på vem det var då.
Kan inte svara på vem det var nu heller.
Men eftersom det hänt flera ggr sedan Ugly flyttade in, så kände jag att det var droppen i morse.
Jag har inte tiden att stå i tvättstugan och tvätta täcken, jag har tvätt nog, nu när jag har Sprattlarn.
Synd är det dock för Spookys del..
De har haft så roligt med varandra han och Ugly.
Men som sagt så orkade jag inte mer nu.
För inte nog med nedkissade täcken som måste tvättas titt som tätt, så har Ugly en förmåga att sno nappar och vällingflaskor hela tiden.
Tuggskador på dem är inget jag vill ha kan ni nog förstå.
Ugly är en jätte trevlig katt som aldrig kissat inne hos min mor vad jag vet (kan ha med att vi har olika strö i lådorna att göra..).
Jag kommer sakna henne samtidigt som jag tycker det är skönt.
För hon låg alltid och gosade, det var mysigt.
Så nu har vi två katter och för stunden får det räcka.
En vacker dag hittar jag kanske den perfekta kompisen till Spooky, men för nu så får han nöja sig med Sprattlarn, Link och mig.

Min Link är ute.
Så finns det en stor, svart, långhårig katt som egentligen inte hör hemma här på gården som är här alltid.
Varför han är här vet jag inte.
Men mina puckon till grannar (vissa) matar ju allt som rör sig så det är väl inte så konstigt.
Hur som så slåss dessa två.
Jag har aldrig sett katter slåss så.
Det verkar vara på liv och död, ändå lever de båda två ännu.
Link har minimalt med päls kvar på sidorna som ett resultat av dessa slagsmål.
Jag är så trött på dem.
Jag vet inte vem av dem som startar slagsmålen eller varför.
Men jag verkligen avskyr den svarta katten för att han inte kan ha vett på att gå HEM!
För jag VET att han har ett och att det inte är här på gården.
Varför måste han vara här när allt de gör är att slåss konstant.

Link vägrar dessutom komma in nn.
Jag vart ute och "störde" i deras slagsmål, men gud vet hur länge det varar och om jag alls får in min nästan pälslösa katt från det äckliga vädret..
Känner inte för att lämna honom ute, men jag är sjukt trött och måste hoppa i säng.
Kattkräk är vad de är båda två när de håller på såhär!

Har varit hos min mor nästan hela dagen idag.
Hon hade kattungeköpare där.
Detta var nog några av de trevligaste jag mött.
Helt underbara.
Det är kul när man springer in i sådana.

Nu är syster här igen.
Så ikväll ska vi iaf kika på scrapgrejer och se om det blir lite gjort oxå.
Tjing!

Vill lägga in lite bilder på de små monstren.

Såhär ser det allt som oftast ut numera.
Där Ugly är, där är Spooky.
Fast han är utom räckhåll för Ugly, för hon slår honom.
Kan jag iofs förstå med tanke på att han springer i hennes hasor dygnet runt.
Hon får inte ens gå på toa ifred stackaren..
Ugly är katten närmast i bild.
Spooky är den som occuperar mitt databord så jag inte får något gjort.
(Ser ni föresten min tegelstensbok där brevid musen och under koppen?)


Saknad och älskad.
"Lillan" eller Doris Del Iris som hon egentligen hette.
En rubber peterbald.
Samma ras som min mor föderupp, fast denna är helt naken.
Inte en millimeter päls någonstans på katten.
En rysk import var hon.
Hon är väldigt saknad.
Dog när hon var iväg på parning under omständigheter som jag aldrig fått någon ordentlig klarhet i..
Oj vad jag saknar den katten.


Närbild på Ugly från förra sommaren när hon precis flyttat från mig.
Nu är tjejen tillbaka!

  
Spooky som stulit babysitter och är nöjd & Lillan var just såhär liten, blev aldrig större.
Så Ugly då.

Ja, nu blev jag ju alldeles full av minnen..
Mina pojkar.
Mina saknade, älskade pojkar.
Mina hundar är det jag talar om.
Min Älskade Roxy och mitt hjärta Naím.
Oj vad jag saknar dem.
Vad jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden ibland och åter få träffa dem.
Borra ner ansiktet i Roxys päls, luta min panna mot hans och säga honom hur mycket jag älskar honom igen.
Fan, så gråter jag igen.
Älsakade Naím med sin glada svans.
Få se honom utmattad och lycklig efter att ha fått springa i fjällaskogen i ett par timmar, åh vad lycklig han var då.
Tillochmed så jag saknar när de stal mat eller tuggade sönder något oviktigt som låg och skräpade.
När Link låg och mös uppepå dem.
Den katten har aldrig varit min katt..
Han har alltid varit Roxy's och Naím's katt..
Nu när de inte finns mer är han sin egen katt..
Aldrig min..
Alltid deras.
Vi kommer mötas igen..
På de oändliga ängarna där mina pojkar springer som om de vore valpar igen...
Lyckliga.
Åh vad jag saknar dem..
Tårarna kommer nog aldrig att sina..
För när jag tänker på dem och saknar dem som nu, ja..
Då rinner tårarna som om de aldrig runnit förut..
En dag hoppas jag att vi möts igen.
Så jag kan få se in i deras vackra ögon och säga hur mycket jag älskar dem och hur mycket jag saknat dem under alla åren utan dem.


Älskade Roxy.
På utställning
Vackraste..


På språng!
Detta var hans allt.
Att få sträcka ut sig ordentligt!
Snabb som synden var han oxå.

Min mamma är crazy catlady.
På denna bilden fattas två vuxna och en kull ungar.
Bara dagen innan flyttade en vuxen hane oxå.

Söta bebbarna.



Två av Spookys bebisar!
Det finns några till, men orkade inte jaga dem med kameran idag, dessa däremot låg så fint i korgen när jag kom.
Creepy (vitfläcken) är en naknare kopia av sin far. Sötnosen.
Kila in på min mors sida för fler bilder på ungarna.
Hon har ny kull nu igen dessutom.
Klicka här.
För att komma till mor.