Glömde..

Har förstått att det låg till så.

För alltför många personer av manskön är det fråga om "hundfröjd" inget annat. Bara fråga om att få utlösning. Det kan de sköta om på toaletten i fortsättningen också.

Först när de blir vid den åldern då man känner att ena foten halkar mot gropens kant blir de vuxna och förstår att allt liv, själva livet, är viktigt.

Det är därför så många äldre lever som om "Alla ungar är mina ungar".

Men det är så dags då.



Se nu bara till att du får ett rejält understöd (ekonomiskt alltså) från honom. Du skall veta att där har han ett ansvar i många år.

Släpp inte en tum.

Det är jobbigt nog att vara ensam om att uppfostra ett barn.

Jag hoppas att du kan få hjälp och stöd av hans släkt, även om han bär sig åt som en snorunge eller knöl.