Ny Vagn!
Det vart dags för en ny vagn till Sprattlarn..
Vi kommer inte fram i snön med trehjulingen.
Så igår satt jag och kikade runt och pratade lite med Jeanette och bestämde mig för en Brio Race.
Ska betala ikväll och med massa tur så har vi ny vagn innan Julafton, i värsta fall så kommer den i mellandagarna.
Bilden nedan föreställer en exakt likadan vagn som Lillans nya.
=)
Bilden lånad från annonsen.
Gallskrik!
Har en dotter som jag tror vande sig av med vagnen under sin sjukvecka hemma..
Påväg ner till dagis var hon argare än ett bi, tills hon fick komma ur vagnen, då släppte det..
När vi skulle hem var det samma visa!
Fly förbannad! Helt utan orsak, nästan så jag blir arg på henne faktiskt.
Det gör ont i öronen efter en stund med hennes arga tjut (låter helt annorlunda mot hennes ledsna gråt), sjukt ont, plus att alla stirrar som om man misshandlade ungen.. Men vad ska man göra när hon slår och sparkar efter en när man vill ge lite närhet trots att hon måste sitta i vagnen.
Finns ju ingen möjlighet för henne att gå själv ner till dagis, det tar mig ca 25 minuter att gå ner med henne i vagn, vad tar det inte då för henne att gå själv!?
Så den möjligheten finns inte även om det annars hade vart ok för mig..
Men tiden finns helt enkelt inte för det.
Jisses.
Hon har varit så arg och skriat så illa att hon efter fem min hemma stendäckade..
Helt fel tid oxå..
Ännu en kväll som hon inte kommer sova förens jag lägger mig.
För jag vägrar väcka henne nu när mina öron äntligen får vila en liten, litn stund.
Väck inte det barn som sover om ni inte vill höra på gallskrik för att sedan se barnet somna om igen.
Så fungerar det här hemma nämligen...
Påväg ner till dagis var hon argare än ett bi, tills hon fick komma ur vagnen, då släppte det..
När vi skulle hem var det samma visa!
Fly förbannad! Helt utan orsak, nästan så jag blir arg på henne faktiskt.
Det gör ont i öronen efter en stund med hennes arga tjut (låter helt annorlunda mot hennes ledsna gråt), sjukt ont, plus att alla stirrar som om man misshandlade ungen.. Men vad ska man göra när hon slår och sparkar efter en när man vill ge lite närhet trots att hon måste sitta i vagnen.
Finns ju ingen möjlighet för henne att gå själv ner till dagis, det tar mig ca 25 minuter att gå ner med henne i vagn, vad tar det inte då för henne att gå själv!?
Så den möjligheten finns inte även om det annars hade vart ok för mig..
Men tiden finns helt enkelt inte för det.
Jisses.
Hon har varit så arg och skriat så illa att hon efter fem min hemma stendäckade..
Helt fel tid oxå..
Ännu en kväll som hon inte kommer sova förens jag lägger mig.
För jag vägrar väcka henne nu när mina öron äntligen får vila en liten, litn stund.
Väck inte det barn som sover om ni inte vill höra på gallskrik för att sedan se barnet somna om igen.
Så fungerar det här hemma nämligen...
Bättre
Sprattlarn är nära nog helt bra idag, det är dock inte jag ännu..
Hon har ätit bra till skilllnad från igår dessutom vilket gjort mig mycket glad.
Sovit bra har hon oxå gjort.
Dessvärre somnade hon en timme för tidigt ikväll och vaknade därmed efter en stund och röjer nu runt här igen.
Lagom tills dess att lussebullarna blev klara, så nu har vi mumsat lussebullar tillsammans.
Hon är så söt, för när hon ätit upp en så går hon själv ut i köket och lyckas få tag i en till som hon kommer och räcker till mig så jag ska dela den på två, en halva till mig och en halva till henne.
Söta barn.
En stund senare återkommer jag till datorn och har en söt liten sovande Docka i soffan..
Blir inte finare än så.
Hjärtat svämmar över för mindre.
Hur kan man älska någon så?
Borde inte känslan lätta med tiden så som den gör för de allra flesta djurhonor?
Tydligen inte...
Ibland undrar jag hur man klarar av att älska så mycket.
Det känns ju ibland som om hjärtat skulle brista av all kärlek, hur får den plats i det lilla hjärtat?
Hon har ätit bra till skilllnad från igår dessutom vilket gjort mig mycket glad.
Sovit bra har hon oxå gjort.
Dessvärre somnade hon en timme för tidigt ikväll och vaknade därmed efter en stund och röjer nu runt här igen.
Lagom tills dess att lussebullarna blev klara, så nu har vi mumsat lussebullar tillsammans.
Hon är så söt, för när hon ätit upp en så går hon själv ut i köket och lyckas få tag i en till som hon kommer och räcker till mig så jag ska dela den på två, en halva till mig och en halva till henne.
Söta barn.
En stund senare återkommer jag till datorn och har en söt liten sovande Docka i soffan..
Blir inte finare än så.
Hjärtat svämmar över för mindre.
Hur kan man älska någon så?
Borde inte känslan lätta med tiden så som den gör för de allra flesta djurhonor?
Tydligen inte...
Ibland undrar jag hur man klarar av att älska så mycket.
Det känns ju ibland som om hjärtat skulle brista av all kärlek, hur får den plats i det lilla hjärtat?
Feber
Vaknade idag på examinationsdagen.
Så har Sprattlarn feber...
Inte läge för det, minst sagt.
Ringde Peter i panik, man kan inte vara frånvarande på examination om man inte är mer eller mindre död!
Han kom och hämtade oss, så Lillan fick åka med till skolan.
Hon var pigg och glad, men det bryr sig inte dagis eller andra föräldrar om (förståeligt) så vad gör man?
Jomen precis, man tar med henne.
Har gått fin, fint.
Ett klassrum fullt av blivande förskolelärare, glada miner på nästan alla i klassrummet med andra ord.
Alla pluggar ju inte mot förskola, men många.
Härligt när de allra flesta inte tycker det är jobbigt att man har barn med sig.
Ett par sura miner var det ju (min gamla grupp såklart) men vad bryr jag mig om det när lärare och de flesta studenter tycker det är ok och roligt!?
Henric körde vagn och var glad och Sprattlarn var lycklig över alla manliga knän som fanns att välja och vraka mellan att sitta i.
Så vart en lyckad dag trots allt.
Nu sussar dockan i soffan medans jag sitter här och nojar över att jag inte vet vad jag ska skriva i mitt arbete tills på fredag eftersom läraren aldrig gav något annat än generell kritik till hela klassen.
Detta trots att hon hela tiden säger åt oss att vi absolut inte får lov att generalisera.
Inte många som gillar den läraren direkt.
Så har Sprattlarn feber...
Inte läge för det, minst sagt.
Ringde Peter i panik, man kan inte vara frånvarande på examination om man inte är mer eller mindre död!
Han kom och hämtade oss, så Lillan fick åka med till skolan.
Hon var pigg och glad, men det bryr sig inte dagis eller andra föräldrar om (förståeligt) så vad gör man?
Jomen precis, man tar med henne.
Har gått fin, fint.
Ett klassrum fullt av blivande förskolelärare, glada miner på nästan alla i klassrummet med andra ord.
Alla pluggar ju inte mot förskola, men många.
Härligt när de allra flesta inte tycker det är jobbigt att man har barn med sig.
Ett par sura miner var det ju (min gamla grupp såklart) men vad bryr jag mig om det när lärare och de flesta studenter tycker det är ok och roligt!?
Henric körde vagn och var glad och Sprattlarn var lycklig över alla manliga knän som fanns att välja och vraka mellan att sitta i.
Så vart en lyckad dag trots allt.
Nu sussar dockan i soffan medans jag sitter här och nojar över att jag inte vet vad jag ska skriva i mitt arbete tills på fredag eftersom läraren aldrig gav något annat än generell kritik till hela klassen.
Detta trots att hon hela tiden säger åt oss att vi absolut inte får lov att generalisera.
Inte många som gillar den läraren direkt.
Så här...
Såhär kan det se ut här hemma när mamma behöver plugga och barn behöver vara nära, nära för att kunna sova vissa kvällar.
Lilla Sprattlarn
Min söta lilla Sprattlare..
Lilla sötaste Tiili..
Hon lagar mat förstår ni. Finns det något sötare?
Jag blir så faschinerad när jag ser henne.
Att hon förstår!?
Härmar mest ja, men hon måste ju finna ett nöje i det eftersom hon gör det.
Bara 1½ år och lagar mat..
Så tittar jag på henne och förundras över det att hon faktiskt kan gå.
Tänk, min lilla flicka, det är ju ändå inte så länge sedan hon lärde sig och nu gör hon inte annat än går och det hände verkligen över en natt.
Ibland känns hon så fruktansvärt stor, men så ligger hon i min famn och sover och då känns hon sådär pytteliten igen.
För hon är ju inte stor, hon är ju bara min lilla toddlare.
Inte pytteliten men verkligen inte stor heller.
Älskade lilla barn.
Jag kan fortfarande inte förstå att jag har skapat denna människa, som verkligen är en helt egen individ med sina egna åsikter om saker och ting.
Hennes åsikter bara finns där, jag har inte lärt in dem.
Min alldeles egna lilla människa som verkligen inte är min, utan bara och endast sin egen.
Lilla sötaste Tiili..
Hon lagar mat förstår ni. Finns det något sötare?
Jag blir så faschinerad när jag ser henne.
Att hon förstår!?
Härmar mest ja, men hon måste ju finna ett nöje i det eftersom hon gör det.
Bara 1½ år och lagar mat..
Så tittar jag på henne och förundras över det att hon faktiskt kan gå.
Tänk, min lilla flicka, det är ju ändå inte så länge sedan hon lärde sig och nu gör hon inte annat än går och det hände verkligen över en natt.
Ibland känns hon så fruktansvärt stor, men så ligger hon i min famn och sover och då känns hon sådär pytteliten igen.
För hon är ju inte stor, hon är ju bara min lilla toddlare.
Inte pytteliten men verkligen inte stor heller.
Älskade lilla barn.
Jag kan fortfarande inte förstå att jag har skapat denna människa, som verkligen är en helt egen individ med sina egna åsikter om saker och ting.
Hennes åsikter bara finns där, jag har inte lärt in dem.
Min alldeles egna lilla människa som verkligen inte är min, utan bara och endast sin egen.
Rediga jag!
Nu har jag varit redig som få!
Jag har skottat på dagis!
Nertrampad, hårdpackad kramsnö som var ungefär en till två decimeter tjock har jag skottat undan så nu banne mig kommer man fram till dagis med vagnar och barn!
Ont i ryggen fick jag, men det blir ju bättre så fort jag fått satt mig ner en liten stund.
Glömde dock att kika på inköpslistan om det var något nytt som skulle inhandlas men får försöka komma ihåg att göra det sedan. Får kanske handla i ett par omgångar i veckan för att slippa låna bil och få plats med det i vagnen, om trottoarerna blir framkomliga vill säga :S
Har dessutom stuckit in huvudet på uddevallahems kontor och frågat vem som har hand om trottoarerna till busshållplatserna ner mot stan och de har tydligen hand om den ena iaf så hon skulle ringa och få den fixad sa hon.
Så kanske man kommer fram till bussen åtminstonde, i morse fick jag gå mitt i vägen för att komma fram vilket var mindre lockande.
Säkert mycket irriterande för bilisterna oxå, men vad gör man då?
Jag har skottat på dagis!
Nertrampad, hårdpackad kramsnö som var ungefär en till två decimeter tjock har jag skottat undan så nu banne mig kommer man fram till dagis med vagnar och barn!
Ont i ryggen fick jag, men det blir ju bättre så fort jag fått satt mig ner en liten stund.
Glömde dock att kika på inköpslistan om det var något nytt som skulle inhandlas men får försöka komma ihåg att göra det sedan. Får kanske handla i ett par omgångar i veckan för att slippa låna bil och få plats med det i vagnen, om trottoarerna blir framkomliga vill säga :S
Har dessutom stuckit in huvudet på uddevallahems kontor och frågat vem som har hand om trottoarerna till busshållplatserna ner mot stan och de har tydligen hand om den ena iaf så hon skulle ringa och få den fixad sa hon.
Så kanske man kommer fram till bussen åtminstonde, i morse fick jag gå mitt i vägen för att komma fram vilket var mindre lockande.
Säkert mycket irriterande för bilisterna oxå, men vad gör man då?
Tack för den då!
All stadstrafik inställd...
Vägar som var plogade, trottoarer som var mindre plogade..
Barn som gnyr... "äääääää, äää, ää".
Frustrerad frysande mamma som försöker få vagnen genom kramsnön som fastnar i hjulen hela tiden eller helt enkelt bara blockerar vägen.
Älskar västsverige där ingen under det senaste årtiondet insett att vi bor i norden och att på vintern, vet ni vad som händer då!? Jo! Det kommer SNÖ!
Och då får det finnas någon typ av snöröjningsberedskap för att det ska störa minimalt.
Man ser inte dessa problem uppe i Norrland inte, nej de vet om att vi bor i norden och att snö tillhör vardagen på vintern i Sverige.
Till sist kom en trött, frusen och på samma gång svettig mamma in på skogslyckans område och fick välja motsatta trottoaren då den var någorlunda plogad efter att ha gått mitt i vägen, för att alls komma fram, en bra stund.
Suck, vad är det som är så svårt i att ploga där folk måste gå när stadstrafiken är inställd!?
Gnyende barn var lagom frustrerande mitt upp i allt detta.
När vi kommit en liten bit in på skogslyckans område så gjorde jag det enda jag kunde göra för att orka med sista biten hem..
Jag lät Sprattlarn gå själv.
Det tog tid, det gjorde det, men inget mer gnyende utan idel leende och där var det ju oxå faktiskt möjligt för henne att alls gå själv.
Min stackars stackars rygg är inte gjord för detta, den protesterar höglutt när jag måste gå så.
Scolios är inte att leka med när det är snö överallt och endast uppförsbackar.
Nu är vi iaf hemma och jag längtar inte alls efter att åter behöva gå både fram och tillbaka till dagis imorgon om inte stadstrafiken är igång vid det laget.
Ner kan jag väl ta mig (även om det var knappt idag) men jag vill inte gå hem en gång till i detta väglaget!
Vägar som var plogade, trottoarer som var mindre plogade..
Barn som gnyr... "äääääää, äää, ää".
Frustrerad frysande mamma som försöker få vagnen genom kramsnön som fastnar i hjulen hela tiden eller helt enkelt bara blockerar vägen.
Älskar västsverige där ingen under det senaste årtiondet insett att vi bor i norden och att på vintern, vet ni vad som händer då!? Jo! Det kommer SNÖ!
Och då får det finnas någon typ av snöröjningsberedskap för att det ska störa minimalt.
Man ser inte dessa problem uppe i Norrland inte, nej de vet om att vi bor i norden och att snö tillhör vardagen på vintern i Sverige.
Till sist kom en trött, frusen och på samma gång svettig mamma in på skogslyckans område och fick välja motsatta trottoaren då den var någorlunda plogad efter att ha gått mitt i vägen, för att alls komma fram, en bra stund.
Suck, vad är det som är så svårt i att ploga där folk måste gå när stadstrafiken är inställd!?
Gnyende barn var lagom frustrerande mitt upp i allt detta.
När vi kommit en liten bit in på skogslyckans område så gjorde jag det enda jag kunde göra för att orka med sista biten hem..
Jag lät Sprattlarn gå själv.
Det tog tid, det gjorde det, men inget mer gnyende utan idel leende och där var det ju oxå faktiskt möjligt för henne att alls gå själv.
Min stackars stackars rygg är inte gjord för detta, den protesterar höglutt när jag måste gå så.
Scolios är inte att leka med när det är snö överallt och endast uppförsbackar.
Nu är vi iaf hemma och jag längtar inte alls efter att åter behöva gå både fram och tillbaka till dagis imorgon om inte stadstrafiken är igång vid det laget.
Ner kan jag väl ta mig (även om det var knappt idag) men jag vill inte gå hem en gång till i detta väglaget!
Handling
Så har man handlat klart för dagis denna veckan.
Kommande vecka kommer jag handla mitt i veckan en gång för fy vad mycket de skulle ha trots att jag inte skulle köpa mjölk och så.
Handlar jag en gång mitt i veckan så kan jag ju slippa undan att låna systers bil och ta det i vagnen, ett par kassar per gång går ju att fixa med den.
Städet återstår men det får jag ta kommande helg istället om jag får barnvakt. Kna vara gott om någon leker med dockan medans jag städar det och att det kan vara trevligt med sällskapet när man står där nere. =)
Kommande vecka kommer jag handla mitt i veckan en gång för fy vad mycket de skulle ha trots att jag inte skulle köpa mjölk och så.
Handlar jag en gång mitt i veckan så kan jag ju slippa undan att låna systers bil och ta det i vagnen, ett par kassar per gång går ju att fixa med den.
Städet återstår men det får jag ta kommande helg istället om jag får barnvakt. Kna vara gott om någon leker med dockan medans jag städar det och att det kan vara trevligt med sällskapet när man står där nere. =)
I...
I made that body from scratch...
Kompis som fått sin bebis och jag blir nostalgisk... Har min docka varit så liten, så ny...?
Men så tittar jag unt lite och jodå, jag har ju till och med bildbevis...
Dagiset.
Idag var jag på möte på dagiset som Lillan ska börja på.
Fick kikat mig omkring lite och det såg litet och mysigt ut.
Många i personalen men inte så många barn.
På en personal så är det ca 4½ barn om jag förstod det rätt.
Det är ett föräldrakooperativ så man har själv med en del att göra.
Montessoriförskola är det dessutom, vilket jag känner mig bekväm med av det som jag uppfattat hittills.
Personalen var trevlig och de två från styrelsen, alltså föräldrar till barn på förkolan, var oxå mycket trevliga.
Fick en hel mapp med mig hem som jag ska sätta mig och läsa i ikväll när lillan somnat.
Personalen verkar ha väldigt bra koll på föräldrar och barn innan de ens har träffat dem.
Bland annat så ringde de i förmiddags för att påminna om mötet och höra om vi skulle dyka upp.
De höll koll på vad barnen hette och vilka som hörde till vilka.
Jag är faktiskt imponerad.
Barnen sover utomhus i alla väder (om det inte är -20 då tex såklart) och är ute och leker stora delar av dagen i alla väder.
Det uppskattas!
Lillan sover så sjukt mycket bätttre utomhus och jag tror det är sunt.
Det kändes rakt igenom bra måste jag säga.
Hoppas nu bara att det är precis så bra som det kändes oxå.
=)
Fick kikat mig omkring lite och det såg litet och mysigt ut.
Många i personalen men inte så många barn.
På en personal så är det ca 4½ barn om jag förstod det rätt.
Det är ett föräldrakooperativ så man har själv med en del att göra.
Montessoriförskola är det dessutom, vilket jag känner mig bekväm med av det som jag uppfattat hittills.
Personalen var trevlig och de två från styrelsen, alltså föräldrar till barn på förkolan, var oxå mycket trevliga.
Fick en hel mapp med mig hem som jag ska sätta mig och läsa i ikväll när lillan somnat.
Personalen verkar ha väldigt bra koll på föräldrar och barn innan de ens har träffat dem.
Bland annat så ringde de i förmiddags för att påminna om mötet och höra om vi skulle dyka upp.
De höll koll på vad barnen hette och vilka som hörde till vilka.
Jag är faktiskt imponerad.
Barnen sover utomhus i alla väder (om det inte är -20 då tex såklart) och är ute och leker stora delar av dagen i alla väder.
Det uppskattas!
Lillan sover så sjukt mycket bätttre utomhus och jag tror det är sunt.
Det kändes rakt igenom bra måste jag säga.
Hoppas nu bara att det är precis så bra som det kändes oxå.
=)
Rörelse
Idag har vi varit i rörelse hela dagen känns det som.
Jag och Cathy tog flickorna och gick till öppna förskolan idag.
Sprattlarn hade roligt verkade det som så kommer nog gå bra på dagis för henne om bara fröknarna håller ett litet öga, för hon är inte så kaxig och andra barn tar gärna ifrån henne saker.
Idag slapp hon undan att få saker i huvudet iaf vilket annars brukar vara fallet när det är barn runt henne.
Ariana har inte heller försökt något sådant varför det känns toppen om de två blir bundisar, ingen som slår med saker av de två.
Efter Öppna så kilade vi ner mot stan och tittade på den nya lekparken de öppnat där nere i parken.
Superfin var den och kommer garanterat att uppskattas av Lillan när hon blir lite äldre, fanns en bebis avdelning oxå med bebisgungor.
Dessvärre fanns det ingen sandlåda där.. Så det var lite trist faktiskt.
Här i Uddevalla finns det nämligen inte så mycket katter så det som hemma kallades för "Kattlåda" heter faktiskt Sandlåda här.
Efter att ha kikat förbi där så åkte vi upp till Emaus.
Där finns det hönor, kaniner, en Gris och hästar bla.
Superkul när de blir lite äldre det med, men lite roligt för mig att titta på stället.
Lillan tyckte att en kanin var intressant att titta på och när vi går dit nästa gång ska hon få klappa på en oxå, idag orkade jag inte och de skulle stänga just när vi kikade dit.
Nu är vi hemma och Sprattlarn sover gott.
Jag har börjat med tvätten..
Mindre roligt..
Men vi har haft fint väder idag och det har varit varmt nog att ha klänning på oss båda
Jag och Cathy tog flickorna och gick till öppna förskolan idag.
Sprattlarn hade roligt verkade det som så kommer nog gå bra på dagis för henne om bara fröknarna håller ett litet öga, för hon är inte så kaxig och andra barn tar gärna ifrån henne saker.
Idag slapp hon undan att få saker i huvudet iaf vilket annars brukar vara fallet när det är barn runt henne.
Ariana har inte heller försökt något sådant varför det känns toppen om de två blir bundisar, ingen som slår med saker av de två.
Efter Öppna så kilade vi ner mot stan och tittade på den nya lekparken de öppnat där nere i parken.
Superfin var den och kommer garanterat att uppskattas av Lillan när hon blir lite äldre, fanns en bebis avdelning oxå med bebisgungor.
Dessvärre fanns det ingen sandlåda där.. Så det var lite trist faktiskt.
Här i Uddevalla finns det nämligen inte så mycket katter så det som hemma kallades för "Kattlåda" heter faktiskt Sandlåda här.
Efter att ha kikat förbi där så åkte vi upp till Emaus.
Där finns det hönor, kaniner, en Gris och hästar bla.
Superkul när de blir lite äldre det med, men lite roligt för mig att titta på stället.
Lillan tyckte att en kanin var intressant att titta på och när vi går dit nästa gång ska hon få klappa på en oxå, idag orkade jag inte och de skulle stänga just när vi kikade dit.
Nu är vi hemma och Sprattlarn sover gott.
Jag har börjat med tvätten..
Mindre roligt..
Men vi har haft fint väder idag och det har varit varmt nog att ha klänning på oss båda
Ont ont ont.
För ett år sedan så var jag påväg till mvc vid denna tiden.
Jag hade nämligen tid där klockan 13.00 på min BF dag.
Och ont hade jag oxå.
Det var därför det tog sådan tid att ta sig till mvc.
Lillan kom inte förens klockan 05.27 på morgoen den 9:de, men jag hade värkar hela dagen den 8:e, på BF dag.
Sprattlarn är snart ett år men idag kan jag bara fundera på hur det kändes att ha värkar, förväntan, smärtan, nervositeten.
Spännande var det och ont gjorde det.
Ett år sedan..
Det känns som en evighet sedan...
Jag hade nämligen tid där klockan 13.00 på min BF dag.
Och ont hade jag oxå.
Det var därför det tog sådan tid att ta sig till mvc.
Lillan kom inte förens klockan 05.27 på morgoen den 9:de, men jag hade värkar hela dagen den 8:e, på BF dag.
Sprattlarn är snart ett år men idag kan jag bara fundera på hur det kändes att ha värkar, förväntan, smärtan, nervositeten.
Spännande var det och ont gjorde det.
Ett år sedan..
Det känns som en evighet sedan...
Hoppsan, då var man på smällen igen då! ...Eller?
Jag är gravid igen...
Jag vet inte när detta skedde eller vem som är pappan...
Illa..
Men hur skulle jag kunna veta?
När det inte ens är jag som gått ut med nyheten att jag skulle vara gravid.
Jag fick ett telefonsamtal från min syster nu nyss.
"Hej"
"Hej"
"Är du gravid?"
"Haha nej, skulle jag vara det?!"
"Nej, men det går tydligen rykten om det i hela stan"
"Haha asså, låt dem tro det då haha"
"Nej, det är försent, har redan sagt att det inte stämmer, dessutom skulle det bara gå rykten om att du gjort abort om det inte kom någon bebis"
"Sant sant. Sådan är ju inte jag så vill inte att folk ska tro det heller"
Ja ni fattar.
Visst är det underbart haha.
Jag är tydligen gravid igen alltså.
Nej jag är inte gravid, så dum är jag inte att jag utsätter mig för risken igen när jag vet hur ont det gör att föda barn och nej, jag känner inte för att vara ensam med två barn och nej, jag har ingen hemlig kille som jag skaffar barn med heller.
Rykten är roliga grejer och det är ännu roligare när folk spekulerar massor.
Undrar vart detta kom ifrån dock...
Är jag så tjock?
Känner mig rätt smal faktiskt.
Jaja, nu fick jag något att skratta åt ett par dagar iaf haha.
Tjing på er!
För informations skull,
Såhär ser jag ut när jag är gravid:
Inte såhär:
<----Ser ni magen där?
Ingen bebis därinne.
Saknar
Jag saknar tiden innan Sprattlarn kom i denna sovsvacka..
Verkar inte spela någon roll hur eller vad jag gör, så vägrar hon somna på kvällen..
Inatt sov hon inte förens vid 01..
Det är sjukt.
Men det är ju tur att man är mammaledig och faktiskt kan vara vaken till 01 med henne och kliva upp 08 igen, jag behöver ju inte använda hjärnan sådär übermycket under dagen.
Ää ju inte kärnfysiker och behöver koncentrera mig direkt.
Det gör helt enkelt inte så mycket om min hjärna är helt luddig under dagtid.
Men visst hade det varit skönt om hon kunde sova som så många andra barn, från kvällen till morgonen och inte som nu, från natten till morgonen.
Hoppas verkligen denna svacka går över snart...
Jag är trött...
Verkar inte spela någon roll hur eller vad jag gör, så vägrar hon somna på kvällen..
Inatt sov hon inte förens vid 01..
Det är sjukt.
Men det är ju tur att man är mammaledig och faktiskt kan vara vaken till 01 med henne och kliva upp 08 igen, jag behöver ju inte använda hjärnan sådär übermycket under dagen.
Ää ju inte kärnfysiker och behöver koncentrera mig direkt.
Det gör helt enkelt inte så mycket om min hjärna är helt luddig under dagtid.
Men visst hade det varit skönt om hon kunde sova som så många andra barn, från kvällen till morgonen och inte som nu, från natten till morgonen.
Hoppas verkligen denna svacka går över snart...
Jag är trött...
Gnäll...
Jupp detta kommer vara ett gnäll inlägg.
Sprattlarn sov knappt alls inatt, därmed sov mamma inte mycket hon heller.
Mamman är übertrött.
Sprattlarn är vaken och pigg.
Hur tusan kan hon vara det?!
Jag känner mig ju som en död.
De få timmarna hon sovit senaste dygnet är långt ifrån nog.
Hon har dessutom halva dagen varit gnällig värre.
Först nu som hon är sådär nöjd och glad.
Gnäll, gnäll, gnäll på mig.
Men ni anar inte hur mycket lättare allt känns när man fått gnälla av sig lite.
Även om det är i text på en blogg som man knappt har en aning om vilka som tittar in på.
Trots att de allra flesta är stammisar av er.
Det ser jag ju.
Trött mamma svamlar igen.
Nu slutar hon.
Sprattlarn sov knappt alls inatt, därmed sov mamma inte mycket hon heller.
Mamman är übertrött.
Sprattlarn är vaken och pigg.
Hur tusan kan hon vara det?!
Jag känner mig ju som en död.
De få timmarna hon sovit senaste dygnet är långt ifrån nog.
Hon har dessutom halva dagen varit gnällig värre.
Först nu som hon är sådär nöjd och glad.
Gnäll, gnäll, gnäll på mig.
Men ni anar inte hur mycket lättare allt känns när man fått gnälla av sig lite.
Även om det är i text på en blogg som man knappt har en aning om vilka som tittar in på.
Trots att de allra flesta är stammisar av er.
Det ser jag ju.
Trött mamma svamlar igen.
Nu slutar hon.
Jag är trött
Jag är trött...
Sjukt trött.
Nära nog sitter och sover..
Var löjligt nära att jag somnade när jag gav lillan vällingen.
Dricker lite varm O'Boy och hoppas piggna till.
Måste ju slänga på lillan kläder så vi kan traska.
Det och packa väskan och borsta våra tänder osv.
På en minut ser jag nu.
Går bra för mig idag ja.
Amma
Ja..
Nu har jag officiellt slutat amma då.
När jag fick sådan värk i tanden så åt jag Ipren som en liten tok.
Då vågade jag inte amma de dagarna jag hade ätit fler än de rekommenderade tre.
Detta resulterade i att när jag ville amma så gick det bra ett par gånger efter att jag slutat med Ipren.
Men sedan var det kört..
Det är som om Sprattlarn helt glömt bort hur man gör..
Hon sätter munnen för och tar bort den igen.
Tittar på mig med fundersam min.
Det är som om hon tänker "jag vet att det var något jag skulle göra här, men vad!?"
Jag tycker det är trist att inte amma längre.
Även om det var försvinnande lite jag ammade så var det ändå en mysstund när det gjordes.
Lillan var lugn och låg nära och myste i vaket tillstånd.
Nu får jag bara mys när hon sover..
När hon är vaken så har hon inte tid att mysa med mig och när hon är ledsen så är det ju inte mys utan tröst hon vill ha.
Som sagt, jag kommer sakna ammningen även om det bara var försvinnande lite som det ammades i slutet...
Så Sprattlarn var snart 10 månader när jag då tillslut gett upp att alls försöka amma.
Bye, bye ammningen..
Nu har jag officiellt slutat amma då.
När jag fick sådan värk i tanden så åt jag Ipren som en liten tok.
Då vågade jag inte amma de dagarna jag hade ätit fler än de rekommenderade tre.
Detta resulterade i att när jag ville amma så gick det bra ett par gånger efter att jag slutat med Ipren.
Men sedan var det kört..
Det är som om Sprattlarn helt glömt bort hur man gör..
Hon sätter munnen för och tar bort den igen.
Tittar på mig med fundersam min.
Det är som om hon tänker "jag vet att det var något jag skulle göra här, men vad!?"
Jag tycker det är trist att inte amma längre.
Även om det var försvinnande lite jag ammade så var det ändå en mysstund när det gjordes.
Lillan var lugn och låg nära och myste i vaket tillstånd.
Nu får jag bara mys när hon sover..
När hon är vaken så har hon inte tid att mysa med mig och när hon är ledsen så är det ju inte mys utan tröst hon vill ha.
Som sagt, jag kommer sakna ammningen även om det bara var försvinnande lite som det ammades i slutet...
Så Sprattlarn var snart 10 månader när jag då tillslut gett upp att alls försöka amma.
Bye, bye ammningen..
Ledsen liten....
Sprattlarn vaknade samma sekund jag hade lagt Laxen i stekpannan och satt på potatisen...
Superledsen...
Det är lite frustrerande.
För även om hon leker bra själv och föredrar det så ligger det till som så att när jag försöker få något gjort, då hänger hon i kjolarna sas..
På riktigt så sitter hon fast i mitt ben och blir ledsen om jag inte tar upp henne.
Så jag försöker alltid alaga mat och äta och göra allt sånt när hon sover för att få lov att göra det utan ledsen Sprattlare..
Detta innebär oxå att jag gör allt nödvändigt med hemmet på dagen när hon sover då det låter mest och på kvällen försöker jag duscha eller laga mat.
Men vad gör ma när man står där och är hungrig för att man inte ätit på dagen (vilket jag har svårt för) och lillan vaknar och är superledsen utan någon funnen orsak annat än att hon är trött?
Maten bränns vid och man lyckas ändå inte trösta liten..
Till slut gör amn vad man måste..
Sätter lillan brevid sig i soffan medans man äter sin brända mat och härdar ut gråten för att alls kunna orka ta hand om henne.
Jag känner mig rätt värdelös när jag gör så.
Men det är alltid så när jag ska äta när hon är vaken..
Maten ska lagas vilket man får göra samtidigt som man tröstar barn som gråter utan uppenbar anledning och sedan äta den till den ljuva stämman av ledsen eller arg Sprattlarn.
Därför äter jag bara en gång om dagen i kombination med att jag inte blir hungrig oftare och först på kvällen.
Känner sig som skit..
Men jag kan faktiskt inte komma på någon annan lösning på det.
Nu sover hon igen, sötare än sötast, ine ett pip har det kommit sedan jag åt sista tuggan av min mat..
Vad är det för signal som börjar ringa i barn så fort mamma är hungrig och ska laga mat eller äta mat?
Ja.. detta var ett gnäll inlägg, inte på Sprattlarn, utan på situationen.
Ja, jag vet att jag själv valde att bli ensam mamma, men de som lever med karlarna har ju rätt att klanka på sina karlar och att det är jobbigt ibland så varför ska inte jag få det!?
Alla har vi valt vår sits, det innebär inte att den är underbara 100% av tiden.
Men jag älskar mitt barn, jag bara inte älskar när det blir så som det blir allt för ofta när jag behöver äta...
Superledsen...
Det är lite frustrerande.
För även om hon leker bra själv och föredrar det så ligger det till som så att när jag försöker få något gjort, då hänger hon i kjolarna sas..
På riktigt så sitter hon fast i mitt ben och blir ledsen om jag inte tar upp henne.
Så jag försöker alltid alaga mat och äta och göra allt sånt när hon sover för att få lov att göra det utan ledsen Sprattlare..
Detta innebär oxå att jag gör allt nödvändigt med hemmet på dagen när hon sover då det låter mest och på kvällen försöker jag duscha eller laga mat.
Men vad gör ma när man står där och är hungrig för att man inte ätit på dagen (vilket jag har svårt för) och lillan vaknar och är superledsen utan någon funnen orsak annat än att hon är trött?
Maten bränns vid och man lyckas ändå inte trösta liten..
Till slut gör amn vad man måste..
Sätter lillan brevid sig i soffan medans man äter sin brända mat och härdar ut gråten för att alls kunna orka ta hand om henne.
Jag känner mig rätt värdelös när jag gör så.
Men det är alltid så när jag ska äta när hon är vaken..
Maten ska lagas vilket man får göra samtidigt som man tröstar barn som gråter utan uppenbar anledning och sedan äta den till den ljuva stämman av ledsen eller arg Sprattlarn.
Därför äter jag bara en gång om dagen i kombination med att jag inte blir hungrig oftare och först på kvällen.
Känner sig som skit..
Men jag kan faktiskt inte komma på någon annan lösning på det.
Nu sover hon igen, sötare än sötast, ine ett pip har det kommit sedan jag åt sista tuggan av min mat..
Vad är det för signal som börjar ringa i barn så fort mamma är hungrig och ska laga mat eller äta mat?
Ja.. detta var ett gnäll inlägg, inte på Sprattlarn, utan på situationen.
Ja, jag vet att jag själv valde att bli ensam mamma, men de som lever med karlarna har ju rätt att klanka på sina karlar och att det är jobbigt ibland så varför ska inte jag få det!?
Alla har vi valt vår sits, det innebär inte att den är underbara 100% av tiden.
Men jag älskar mitt barn, jag bara inte älskar när det blir så som det blir allt för ofta när jag behöver äta...
Babyskyddet
Babyskyddet såldes idag.
Gott det.
För jag behöver pengarna för att betala för den nya bilstolen Sprattlarn har.
Wskönt skönt.
En sak mindre att tänka på.
Bara vagnen kvar nu.
Har ju den lilla och kommer inte få plats med båda i nya lägenheten.
Så den ska säljad den stora, hur mycket jag än tycker om den.
För den har varit guld, toppen helt enkelt...
Kommer sakna den.
Men inget att göra.
Behöver pengarna dessutom, så två plus hamnar under sälja kolumnen till skillnad från behålla kolumnen där Älskar är ensam.
