Ledsen liten....

Sprattlarn vaknade samma sekund jag hade lagt Laxen i stekpannan och satt på potatisen...
Superledsen...
Det är lite frustrerande.
För även om hon leker bra själv och föredrar det så ligger det till som så att när jag försöker få något gjort, då hänger hon i kjolarna sas..
På riktigt så sitter hon fast i mitt ben och blir ledsen om jag inte tar upp henne.
Så jag försöker alltid alaga mat och äta och göra allt sånt när hon sover för att få lov att göra det utan ledsen Sprattlare..
Detta innebär oxå att jag gör allt nödvändigt med hemmet på dagen när hon sover då det låter mest och på kvällen försöker jag duscha eller laga mat.

Men vad gör ma när man står där och är hungrig för att man inte ätit på dagen (vilket jag har svårt för) och lillan vaknar och är superledsen utan någon funnen orsak annat än att hon är trött?
Maten bränns vid och man lyckas ändå inte trösta liten..
Till slut gör amn vad man måste..
Sätter lillan brevid sig i soffan medans man äter sin brända mat och härdar ut gråten för att alls kunna orka ta hand om henne.
Jag känner mig rätt värdelös när jag gör så.
Men det är alltid så när jag ska äta när hon är vaken..
Maten ska lagas vilket man får göra samtidigt som man tröstar barn som gråter utan uppenbar anledning och sedan äta den till den ljuva stämman av ledsen eller arg Sprattlarn.
Därför äter jag bara en gång om dagen i kombination med att jag inte blir hungrig oftare och först på kvällen.
Känner sig som skit..
Men jag kan faktiskt inte komma på någon annan lösning på det.
Nu sover hon igen, sötare än sötast, ine ett pip har det kommit sedan jag åt sista tuggan av min mat..
Vad är det för signal som börjar ringa i barn så fort mamma är hungrig och ska laga mat eller äta mat?
Ja.. detta var ett gnäll inlägg, inte på Sprattlarn, utan på situationen.
Ja, jag vet att jag själv valde att bli ensam mamma, men de som lever med karlarna har ju rätt att klanka på sina karlar och att det är jobbigt ibland så varför ska inte jag få det!?
Alla har vi valt vår sits, det innebär inte att den är underbara 100% av tiden.
Men jag älskar mitt barn, jag bara inte älskar när det blir så som det blir allt för ofta när jag behöver äta...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0