När jag hämtade Sprattarn på dagis igår så hade hon något att visa mig.
Hon kom med tre "dockor" av liten hårdplastsort liknande legogubbarna fast lite större.
Dessa tre hade hon namn på.
Det var Tiili, mamma och. Mikael.
Hon räknar in honom.
Jag tyckte det var så fantastiskt, roligt och konstigt på samma gång.
Hon räknar Mikael som sin familj.
Vilket jag tycker är helt fantastiskt, men det får ju tankarna att spinna en aning helt klart.
Förhållandet är seriöst nog, jag älskar honom och kan inte tänka mig att leva utan honom.
Tiili är helt frälst i honom oxå.
Men det gör oss väldigt sårbara på samma gång..

Min vackra hane är sjuk..
Stackars han.
Så han fick ta sig hem till oss så jag kunde stoppa honom i ett sjukt varmt bad med en film.
Han verkar nöjd iaf!
=)

Hur lång tid tar det innan man glömmer hur någons röst låter?
Skrattet?
Jag vill aldrig glömma..

Mikael skrämde mig igår.
Hemresan tog betydligt mycket längre tid än den borde ha gjort, så jag hann bli sjukt orolig innan jag fick tag på honom. Men då kom han oxå upp bara ett par minuter senare.
Finaste Mikael hade köpt ett par byxor till mig, haremsmodell som jag tycker så mycket om och färgen var grön. Min favorit färg!
Hur fantastisk är han inte då.
Jag har aldrig sagt något om att det är min favoritfärg.
Min finaste.
Han gjorde mig så oerhört glad.
En sådan enkel sak betyder så mycket.

Man ser dem varje dag.
Utan att man tänker över dem.
Olika handstilar.
Alla har ju sin egen.
Men idag såg jag en som jag inte var beredd på.
Pappas..
Det tog hårt.
Att inte vara förberedd på att den skulle komma.
Fick brev idag med en kopia på ett formulär han fyllt i.
Först vanliga datorskrivna papper och vips när jag vände blad så var det där.
Pappas handstil, pappas omvårdnad om oss.
Man ser det inte på mig.
Man ser inga tårar.
Men det tog så hårt..

Cindy är den av oss som reagerar på det allmänt accepterade sättet.
Jag ringde henne för att höra om hon oxå fått brevet.
Hon grät.

Vad är det jag har skrivit en gång innan..
Andras tårar är ett tecken på styrka.
Mina tårar är ett tecken på svaghet.
Snacka om dubbelmoral.
Ändå kommer jag inte ifrån att det är så jag känner.
Så jag fungerar.

Pappas handstil, hans blandning av stora och små bokstäver.
Hans dåliga stavning.
Pappas ord.
Det är så tomt, även om det inte borde vara det.
Jag såg honom ju så sällan ändå..
Några få gånger om året bara.
Hur kan det då bli tomt?
För att jag vet att jag helt plötsligt inte får något svar om jag slår hans nummer på telefonen..
Inte får höra hans röst.
Hans brummande..

Idag stod begravningen.
Jag var nervös inför hur jag skulle reagera.
Men det gick fint.
Inga överaskningar.
Det gick snabbare i kyrkan än jag hade väntat mig.
Efteråt åkte vi till Vann och åt.
Nu är jag hemma igen.
Ogge mitt fina hjärta har varit vid min sida hela dagen och hållt mig i handen.
Han är mitt högra ben.
Utan honom hade jag stått en aning ostadigare på jorden...
Jag har tagit mitt sista farväl till min pappa.
Men jag kommer nog alltid att tala med honom då och då.
Hoppas att han hör mig.
Ser mig.
Är stolt över mig.
Och ger mig styrka när jag inte orkar vara stolt själv...

Sitter och nattsuddar med Cindy.
Trött är jag och hon med.
Men solidaritet är viktigt.

Imorgon åker vi mot Brastad.
Dags för begravning...
Vi ska nog klara detta med.
Allt löser sig.. 

Mina dagar blev allt annat än jag hade tänkt mig.
Det började lugnt med min mormors begravning.
Lugna två dagar.
Så kom söndagen...
Oro, rädsla och sist chocken.
Min Pappa finns inte mer.
Söndags morse fick han göra sin sista resa.
Över regnbågsbron.
Det sjunker inte riktigt in hos mig vad som har skett.
Jag flydde hem på söndagen igen och har efter det bara försökt ta mig igenom dagarna.
Jag har inte behövt vara ensam så mycket tack o lov.
Mikael har sovit bredvid mig varje natt och mina vänner har funnits på telefon och runt omkring mig på dagarna.
Vad hade jag gjort utan alla mina nära och kära?
Jag är er evigt tacksam.

Pappa..
Tryggheten han trots allt representerat i mitt liv.
Utan honom hade jag aldrig flyttat till Uddevalla och börjat plugga.
Jag har så mycket att tacka för men får aldrig chansen.
Det blir inga fler gulaschmiddagar i pappas kök.
Det nya köket fick inte ens invigas med en familjemiddag..
Jag vill ha min pappa!

Jag har tre syskon.
Två systrar.
En bror.

Laila är äldst av oss.
Hon är min fars dotter och har i sin tur 6 syskon.
Laila är den av mina syskon som jag är mest lik.
Till sättet.
Tjatig.
Rak och ärlig.
Säger vad hon tycker rätt upp och ned.
Sprallig.
Laila är min stora stöttesten.
Det är till Laila jag ringer när jag är ledsen eller glad.
Laila är den som säger till mig när det är dags att rycka upp sig.
Hon hymlar inte.
Hon ger mig en klapp på huvudet när jag behöver en och sedan sparkar hon mig i häcken när det är dags att sluta må dåligt igen.
Laila föder upp hundar.
Laila är den som jag vill att alla jag känner ska träffa, för har de träffat henne och tycker om henne så kommer de stå ut med mig oxå.
Laila är blond med blå ögon.
En son har hon som är över de 20, mer jämngammal med mig än med sina kusiner med andra ord.

Min Bror, Tomas, är oxå min fars.
Vi kommer inte överens.
Alls.
Han är en riktigt bockete människa.
Långsint i det oändliga och riktigt butter.
Jag älskar min bror men vi är inte vidare förtjusta i varandra.
Vi var förr... När jag var yngre och han aldrig var närvarande.
Han älskade oss och visade det.
Idag säger han knappt hej när vi träffas.
Butter människa.
Med de vackraste, läskigaste, isblå ögon som någon någonsin har sett, inramade av svarta långa ögonfransar, vilket ihop med hans mörka, lätt lockiga hår är ett oförskämt bra utseende.
Bror har en dotter på 7 år.

Sedan har jag min syster Cindy.
Hon är mammas och pappas.
Två år äldre än mig.
Brunt hår med självfall som växer som ogräs och avundsjukan kokar i de flesta när håret är långt på henne.
Melerade ögon, brunt, gult, blått, grönt.
Hon har lätt sneda ögon, som en asiat.
Näpet ansikte.
Hon är vacker min syster.
Men ack så deprimerad.
Vinterdepressionerna är inte snälla mot henne.
Men hon skriver mycket vackra dikter när hon mår så.
Syster tecknar mycket bra och är snäll mot de flesta.
Dumsnäll. Blyg. Känslig.
Syster och mamma har alltid kommit väldigt bra överens.
Jag har inte varit med där.
Cindy och jag var extremt elaka mot varandra under uppväxten och för ett par år sedan fick jag höra av en gemensam vän att hon funderat på hur vi överlevde vår barndom och våra tonår.
Förvånad över att vi inte slog ihjäl varandra.
Jag förstår hennes undran.
Hur överlevde vi.
Att vi itne mördade varandra, även om det kändes bra nära ibland.
Idag kommer vi överens.
Vi behövde bara bo i olika städer för att det skulle fungera.
Cindy föder upp Sphynx katter (nakenfisar).
Cindy har två barn, en pojke på 4 år och en dotter på snart 1.

Mina syskon...
Ja, så är det.
Vi står inte varandra nära så som de flesta andra syskon kanske gör, men när det väl gäller, så finns vi där.
Min familj går knappt att kalla för familj.
Men vi bryr oss ändå..

Är väldigt glad vill jag berätta.
När jag behövde köpa ny soffa så fick jag låna pengar av min lilla mamma till det.
Jag har betalat av lite varje månad men det har ju helt klart tagit sin tid då min inkomst inte är något att skryta med direkt.
Så pratade jag mid mamma igår och då sa hon att jag kan sluta betala nu och att jag får det som var kvar.
Ni anar inte vad glad det gjorde mig!
Tack snälla Mamma!

Nu har syster och Sol åkt hem igen.
Vi är dock en katt fattigare..
Spook fick åka med ner till Gbg då han inte mått riktigt bra hos oss sista tiden.
Så nu är vi bara tre kvar i familjen.
Tossen, Tiili och jag.
Det har varit trevlig att ha syster här. Men visst är det skönt samtidigt att få vara lite ensamma hemma oxå.
Jag älskar att ha folk runt mig, men jag älskar att bara vara vi här hemma oxå.
Snart är det nytt år!

Mys igår med massa godis och trevligt sällskap.
Syster och Sol är kvar idag än sålänge.
Vilket är trevligt.
Barnen leker fint ihop även om Sprattlarn får för sig då och då att det går att sitta i Sol's knä vilket inte är så smidigt eftersom Sol är mycket mindre än Tiili.
Men de är så söta så man får ont i hjärtat.
=)

Fick en trevlig sovmorgon av Sprattlarn som jag är mycket nöjd med.
Syster Cindy kommer hit idag så ska vi åka in till torp och kika på mellandagsrean och ikväll blir det mys för hela slanten.
Ska bli gott att få ha syster för mig själv lite.
Så sällan vi har tid att bara vara vi.

Hittils har julen varit mycket trevlig!
God mat och trevligt sällskap.
Vad julen handlar om.
I år hade vi dessutom en tomte för första gången på många många år.
Tror jag uppskattade det mer än Tiili haha.
Men det skapar julkänsla att det kommer en tomte!
Sprattlarn har fått en hel del i julklapp bla en film, tre My Little Ponys och kläder.
Även jag fick julklappar, en ny skolväska bland annat som jag blev mycket förtjust i!
Nu sitter vi och vilar lite och jag funderar överhur jag ska ta mig till andra änden av stan för att få lite sömn, även om det är några timmar kvar innan det är dags för det.
=)