Jag har tre syskon.
Två systrar.
En bror.

Laila är äldst av oss.
Hon är min fars dotter och har i sin tur 6 syskon.
Laila är den av mina syskon som jag är mest lik.
Till sättet.
Tjatig.
Rak och ärlig.
Säger vad hon tycker rätt upp och ned.
Sprallig.
Laila är min stora stöttesten.
Det är till Laila jag ringer när jag är ledsen eller glad.
Laila är den som säger till mig när det är dags att rycka upp sig.
Hon hymlar inte.
Hon ger mig en klapp på huvudet när jag behöver en och sedan sparkar hon mig i häcken när det är dags att sluta må dåligt igen.
Laila föder upp hundar.
Laila är den som jag vill att alla jag känner ska träffa, för har de träffat henne och tycker om henne så kommer de stå ut med mig oxå.
Laila är blond med blå ögon.
En son har hon som är över de 20, mer jämngammal med mig än med sina kusiner med andra ord.

Min Bror, Tomas, är oxå min fars.
Vi kommer inte överens.
Alls.
Han är en riktigt bockete människa.
Långsint i det oändliga och riktigt butter.
Jag älskar min bror men vi är inte vidare förtjusta i varandra.
Vi var förr... När jag var yngre och han aldrig var närvarande.
Han älskade oss och visade det.
Idag säger han knappt hej när vi träffas.
Butter människa.
Med de vackraste, läskigaste, isblå ögon som någon någonsin har sett, inramade av svarta långa ögonfransar, vilket ihop med hans mörka, lätt lockiga hår är ett oförskämt bra utseende.
Bror har en dotter på 7 år.

Sedan har jag min syster Cindy.
Hon är mammas och pappas.
Två år äldre än mig.
Brunt hår med självfall som växer som ogräs och avundsjukan kokar i de flesta när håret är långt på henne.
Melerade ögon, brunt, gult, blått, grönt.
Hon har lätt sneda ögon, som en asiat.
Näpet ansikte.
Hon är vacker min syster.
Men ack så deprimerad.
Vinterdepressionerna är inte snälla mot henne.
Men hon skriver mycket vackra dikter när hon mår så.
Syster tecknar mycket bra och är snäll mot de flesta.
Dumsnäll. Blyg. Känslig.
Syster och mamma har alltid kommit väldigt bra överens.
Jag har inte varit med där.
Cindy och jag var extremt elaka mot varandra under uppväxten och för ett par år sedan fick jag höra av en gemensam vän att hon funderat på hur vi överlevde vår barndom och våra tonår.
Förvånad över att vi inte slog ihjäl varandra.
Jag förstår hennes undran.
Hur överlevde vi.
Att vi itne mördade varandra, även om det kändes bra nära ibland.
Idag kommer vi överens.
Vi behövde bara bo i olika städer för att det skulle fungera.
Cindy föder upp Sphynx katter (nakenfisar).
Cindy har två barn, en pojke på 4 år och en dotter på snart 1.

Mina syskon...
Ja, så är det.
Vi står inte varandra nära så som de flesta andra syskon kanske gör, men när det väl gäller, så finns vi där.
Min familj går knappt att kalla för familj.
Men vi bryr oss ändå..