Idag åkte vi till Brastad alla syskonen och Freweini.
Det var dags att göra ett ryck i pappas hus igen.
Vi har burit, städat och eldat.
Det känns konstigt..
Vi eldar upp stora delar av pappas liv, samlare som han var.
Jag satt där en stund på en sten bredvid elden och mindes tillbaka.
När vi var små och pappa nyss hade köpt huset.
Hur vi sprang omkring där uppe.
Plockade bär i häcken, plommon och äpplen på träden.
Våra kaniner som vi hade där.
Ladugården som var gammal och rymde allt möjligt roligt i ett barns ögon.
När ladugården till sist ramlade ihop gammal, oanvänd och fallfärdig som den varit sedan huset köptes..
Allt kändes så sorgligt...
De tiderna kommer aldrig komma igen, men jag kommer heller inte att påminnas om dem lika lätt i framtiden.
Det kommer aldrig att finnas en anledning att åka in på den vägen igen.
Åka upp på pappas gårdsplan.
Gå in i huset och känna doften av pappas mat..
Höra hans brummande..
Hans skämtande..
Det höll på att överväldiga mig en stund där jag satt på stenen och tittade ut över gården.
Det är nära att göra det nu, men nu precis som då så kommer jag att skjuta undan det, för stunden..
För när tiden finns.
I små portioner.

Jag hittade en gammal psalmbok.
Som legat i huset sedan vem vet när.
Den var inte pappas, jag misstänker att den legat i huset sedan dess första ägare.
Så fin text det var i den.
Tog med mig den och tänkte att jag kan använda den i min scrapbooking en vacker dag när jag har tid för pyssel igen.
Den var så vacker.
Vi hittade även ett urgammalt kuvert med ett gammalt tvistemål från urminnestider som gällde huset och en närliggande väg.

När vi åkte därifrån så köpte vi kinamat, eftersom kinamaten i Lysekil slår Uddevallas med hästlängder.
Åkte hem till mamma och hämtade Tiili och lånade hennes bil.
Ska ut en snabb sväng till Brastad imorgon igen och lämnar tillbaka bilen då.
Nu ska jag ställa mig i en dusch och bara ta det lugnt resten av kvällen.