Nu är det dags.
Igår kväll innan vi gick och la oss så smulade Mikael sönder mina sista cigg.
Jag hade tagit en sista innan han fick göra det och den var inte ens god så slängde den innan den ens var slut.
Nu har jag varit utan cigg hela dagen.
Det är ingen dans på rosor, men det är inte så jobbigt heller. Det är en konstig blandning av lätt och jobbigt på samma gång, svårt att förklara helt enkelt.
Jättesvårt.
En sak som är lite jobbig är det att jag faktiskt inte vill sluta.
Men jag vill inte ha följderna.
Och som de flesta vet så kan man inte röka utan följder.
Min karaktär är så dålig att jag inte tror att jag kommer vara rökfri för resten av livet, men jag tänker att alla rökfria perioder är bättre än inga.
Det sista jag vill är ju att Tiili ska få rökning normaliserad för sig, så det gäller att passa sig redan nu.
Det är ju ändå den värsta mardrömmen, att lillan skulle börja röka eller att jag skulle bli dödligt sjuk av det..
Så nu har jag iaf tagit första steget, så får vi se hur det går.
Men jag kommer sluta nu, ska bara försöka hålla humöret uppe och lyckas skriva arbete i skolan samtidigt..