Idag kom en klasskamrat upp och hjälpte mig förstå det vi håller på med i skolan som jag haft väldigt svårt för.
Suttit väldigt frustrerad och inte fattat ett jota i ett par veckor nu..
Jag hatar att inte förstå och har känt mig som en blåst blondin, tom i skallen.
Jag hör vad de säger, jag läser vad de skriver men får inte in det i ett sammanhang.
Igår satt jag på lektion och ville bara sätta mig ner och gråta och säga "Jag förstår inte!!".
Mycket frustrerande.
Men idag kom Erika upp och benade ut det hela för mig.
Tack gode gud.
Tack Finaste Erika!
Det är lite lustigt för vi har nog haft en viss syn på varandra sedan vi började läsa ihop denna kursen.
En bild som inte vart helt fel, men ändå förutfattade meningar.
Idag upptäckte jag att vi faktiskt hade saker att prata om, trots stora olikheter.
Hon upptäckte att hon läst nästan alla böcker som jag har i min bokhylla (som inte är kurslitteratur eftersom det hade varit en uppenbar sak hehe).
Det är häftigt när man hittar likheter i olikheter.
Det gör mig så glad att man ändå kan revidera sin uppfattning om människor.
Att första intrycket inte alltid är det bestående intrycket.

För att berätta lite om gårdagen så hade jag det jobbigt i skolan under lektion.
Mycket trevligt däremellan eftersom jag älskar de flesta av mina klasskamrater.
De är så underbara människor.
På kvällen kom Frida och hälsade på och det är så skönt att se ett bekant ansikte.
Rara Frida.
Man kan inte annat än tycka om henne!
Det var min gårdag.
En Liten som inte ville sova eftersom det var någon här och jag förstår henne.
Enda tråkiga är att Tiili de senaste nätterna har vaknat flera gånger per natt och gråter/skriker och jag fattar inte vad det är..
Hjälper inte vad jag gör heller.
Fem minuter ungefär håller det i, men känns som en timme när man är trött och bara vill få sova...
Stackarn kan ju inte vara roligt för henne heller vad det än är.
Men det skapar en rätt så trött mamma.

Nu ser det ut som att solen kommer till den Grå Staden.
Välkommen!
=)