Ni minns att jag hade problem med förra kursen..
Detta är delar av mitt skrivna arbete som jag själv tycker är intressanta teorier.
Micro kommer först med Goffman och macro komer därefter med Durkheim.
Vet inte hur intresserade ni är av sånt här, men tror att alla kan ha nytta av att få lite olika perspektiv på samhället, individerna och världen.

Goffman och symbolisk interaktionism

Goffmans tanke (Månson, 2010) handlar i stora drag, och väldigt förenklat, om att livet utspelar sig på en scen, att vi som människor utvecklas till individer utifrån vad som sker på denna scen. Man själv spelar huvudrollen och med sig har man rekvisita, medaktörer och publik. Allt detta påverkar rollen man själv spelar på scen och utgången av dramat. I detta fall kan man säga att samhället är publiken, medaktörerna är vänner och familj och rekvisita är kläder, arbete, bilen osv. Våra personlighetsegenskaper är inte de som bestämmer hur vi uppfattar oss själva utan det bestäms av publiken, eller ”Den Andres” reaktioner på våra handlingar. Goffman talar även om att vi kan vara ärliga eller cyniska i våra roller. En individ som är ärlig i sin roll är inte medveten om att det är en roll utan sätter ett likhetstecken mellan den egna personen och rollen, medan den cyniske aktören är fullt medveten om sina roller och att hen inte är identisk med rollen.

Jag själv blir till genom mina handlingar och andras reaktioner på dessa handlingar. Allt från arbete, vänner och familj till kläder, bilen jag kör och sminket jag sätter i mitt ansikte får reaktioner från omgivningen, dessa reaktioner påverkar hur jag väljer att leva mitt liv, vilket arbete jag väljer, vilka vänner jag samlar runt mig och vilka kläder jag väljer att sätta på mig och framförallt synen jag har på mig själv. Jag skapar en roll åt mig själv som kan accepteras av min publik.

Durkheim och strukturfunktionalismen

Grunden i Durkheims strukturperspektiv (Månson, 2010) är att samhället är någonting mer än summan av individerna. Han anser att man måste studera samhället som en helhet istället för att studera delar av samhället - individerna. Delarna skall förstås utifrån sin relation till helheten.. Enligt Durkheim är samhällets struktur mer som ett tvingande mönster som är uppbyggt av sociala fakta snarare än något som individerna själva kan stå för. Den minst stabila delen av de sociala fakta är de ”sociala strömningarna”, så som massbeteenden och moden, han hävdar att även om sociala fakta och institutioner är resultatet av mänskliga handlingar så kan de inte förklaras utifrån individernas avsikter. Durkheim anser att sociala fenomen inte kan förklaras utifrån individens beteende eftersom helheten är mer än summan av sina delar. Sociala fakta måste förklaras utifrån andra sociala fakta för att man ska kunna se en helhet istället för att försöka förklara dem med psykologiska eller biologiska faktorer.

Funktionalismen enligt Durkheim (Månson, 2010) handlar om arbetsdelningen och dess effekter på samhället och, i sin tur, samhällets effekter på individerna. Han menar att graden av arbetsdelning definierar samhällets struktur och utvecklingsnivå. Han pratar om att arbetsdelningens funktion, i det moderna samhället, är att stärka den sociala sammanhållningen genom att utveckla beroendeförhållanden. I äldre samhällsformer så var arbetsdelningen lägre och folk var mer eller mindre självförsörjande, på den tiden upprätthölls sammanhållningen genom ett starkt moraliskt grupptryck och individualitet uppskattades inte. När arbetsdelningen ökade så frigjordes individerna från gruppens starka styrning som kom av övervakning och kontroll. Detta har dock en mörk sida som visar sig i form av rotlöshet och ensamhet. När individerna inte längre hålls tillbaka av insnävande och kontrollerande moralregler och auktoriteter så utvecklas ett ideal om ständigt överskridande. Durkheim menar att det i botten ligger ett faktum att människors behov är socialt skapade och därmed saknar naturliga nivåer för mättnad. Att detta blir ett akut problem idag beror på att vi utvecklat ett ekonomiskt system som förutsätter en ständig expansion av behoven samtidigt som den traditionella sociala kontrollen försvunnit. Detta skapar ett samhällstillstånd där det finns oklarheter gällande värden, mål och normer. Varje tillfredsställt behov blir basen för nya krav.