Trodde att jag äntligen skulle få sova inatt.
Mikael kom upp, större trygghet finns inte.
Men icke.
Istället fick vi ett barn som skrikit...
Hela natten.
Hur hon orkar vet jag inte.
För jag gör det inte..
Borde inte ett barn somna av ren utmattning?
Vi var uppe klockan 06.00 igår morse.
Hon sov en timme på dagen.
Hon sov en timme eller så igår kväll när jag duschade.
Sedan började hon vakna hela tiden.
Hela tiden och när vi tyckte att det var dags att försöka sova så var det helt kört.
Hon brukar ju ändå somna in ordentligt när jag väl går och lägger mig.
Jag är helt slut.
Slut.
Min mamma kommer in och hämtar Lillan.
Så jag får sova.
Om det ens är möjligt att sova nu..
Min fantastiska mamma.