Ibland får man sig en liten knäck i självkänslan.
Det är inte farligt, det är sunt och man lär sig lite mer om sig själv för varje gång.
Men den där lilla knäcken är irriterande.
Den stör, i min vardag.
Jag tycker om min vardag!
Min självkänsla, mitt självförtroende, ja hela mitt EGO går upp och ner i en rasande fart hela dagarna.
Jag har lärt mig tackla det relativt bra oftast.
De vardagliga dalarna och bergen.
Så kommer det en liten, liten sak och helt plötsligt är det inte dalar eller berg längre utan himmel och helvete.
Jag kan inte koncentrera mig på något alls på många timmar ibland dagar.
Det tar ett tag att komma in i vardagen igen.
Men jag vet att det kommer.
Det är en del i hur jag lärt mig klara även sådana här saker.
Jag har lärt mig se att det kommer.
Att allt löser sig - På ett eller annat vis.
Förr eller senare.