Det är mitt liv.
Det är mina känslor.
Jag är ofta återhållsam på bloggen.
Skriver inte det jag känner.
Den blir ibland rätt så platt.
Lam rent ut sagt.
Just pågrund av detta.
Jag ber om ursäkt.
Till er.
Till mig själv.
Från början skapade jag denna för att jag alltid haft ett stort behov av att skriva.
Skriva vad jag tänker, vad jag känner.
Vad jag vill eller inte vill.
Men jag har med tiden blivit rädd.
Listan jag startat med är ett sätt att komma bort från rädslan.
Visa lite av vem jag faktiskt är.
En utmaning.
Det är dags att återigen använda denna sida till det som den skapades för.
Inte bara att berätta vad vi har gjort idag.
För vem bryr sig faktiskt om hurevida jag dammsugit idag?
Inte en sate, inte jag heller egentligen.
Så nu har jag börjat, jag har tänkt fortsätta.
Hjärnan har börjat vakna igen.



Detta är jag, detta är mina tankar, detta är.
Mitt.