Haft en dålig dag idag.
Jag har skrattat, jag har lett.
Men det har synts vissa ögonblick.
Som när jag svor högt och tydligt för att dörren inte öppnades när jag bad den snällt om det.
Inget tålamod med saker och ting.
Allt måste bara fungera vissa dagar.
Idag har det itne gjort det.
Min lärare stod och babblade om något som jag uppfattade att man kunde sammanfatta i tre meningar, men han, han tog 30 minuter på sig att säga det.
Jag ville bara sova.
Jag sov en kvart på bussen till skolan och jag sov en kvart på väg hem från skolan igen.
Kände mig som en tonåring i lektionssalen när jag mer eller mindre låg där oxå och hade svårt att fokusera.
Sprattlarn märker inget av allt detta.
Det döljs väl för henne, eftersom det inte går att förklara för en så liten flicka att "Hej, mamma har en dålig dag idag, så ta inte åt dig", Nej, det där fungerar inte dessvärre, så då får jag bita mig i läppen tills det blöder och le ändå.
Sedan är hon idag extremt lätt så bara ett enda sådant tillfälle har yttrat sig.
Hon leker själv och håller sig road.
Har fått fram ett par skratt som varit helt äkta under eftermiddagen för att hon är så rar.
Men dagen har helt enkelt itne känts helt bra.
Inte bra alls.
Bara en känsla som ligger och gror men jag kan inte sätta fingret på det alls.
För jag har verklgien ingenting att klaga på.
Jag har det jättebra.
Bättre än de flesta.
Men man måste väl få ha sådana här dagar ibland..
Eller..?