Min Tro.
Min tro är en intressant titel.
Jag tror på så mycket och jag tror på så lite.
När vi talar om högre makter så tror jag att gud existerar - I huvudet på de som tror på honom.
Slutar människor tro på honom så slutar han existera.
Men detta är den religiösa tron.
Annars tror jag på livet, styrkan hos individen, kärleken.
Jag tror på så mycket, hoppas på ännu mer.
Jag önskar att jag kunde tro på en gud och ett himmelrike efter livet.
Det hade varit en fin tröst.
Men dessvärre gör jag inte det.
Kärleken däremot...
Äsch jag vet inte om jag tror på den heller.
Där är det samma sak, jag hoppas att den finns.
Önskar att man kan hitta den.
Men vet faktist inte om jag verkligen tror på det.
Men så är det ju skillnad på kärlek och ärlek oxå.
Jag tror på kärleken jag känner för mitt barn och mina nära.
Det är kärlek som är värd att tro på.
Det är inte lätt alla gånger, men den finns där, jag känner den.
Jag tror på individers styrka.
Att alla är precis så starka som de behöver vara och är de inte det, så tar de antagligen livet av sig.
Jag tror att individer klarar mer än de tror själva, att de besitter egenskaper som är värdefulla.
Jag vet att alla dippar, mår dåligt i perioder, men jag vet oxå att utan de där dalarna så kan man inte leva ett bra liv.
Man måste uppleva de dåliga stunderna, de är en del av livet och man lär sig så mycket av dem.
Jag hade inte velat vara utan en enda av mina dåliga erfarenheter eller mina dåliga dagar eftersom de varit med om att skapa mig till den jag är idag.
Jag måste tro på mig själv, annars kan jag lika gärna lägga mig ner och dö och det vill jag inte.
Jag vill ju höra fåglarna kvittra på våren i solen. Jag vill höra havets vågor slå mot stranden på sommrarna.
Jag vill höra tystnaden som inträder när första snön lägger sig.
Regnets smatter mot mina rutor på hösten.
Jag vill uppleva så mycket mer, återuppleva.
För det så måste jag leva och för att leva måste jag tro på mig själv, utmana mig själv.
Jag tror på livet.
Att de dagar man minns är de dagar som varit väl spenderade.
De dagar man inte minns gjorde nytta de med, även om jag inte minns på vilket vis.
Vardagens tristess har sin poäng.
De finns där för att vi ska orka uppleva de dagar som vi sedan minns.
Min tro är en tro på livet.
Nyckelpigan, krabban, kärleken till livet självt.
Jag tror på den fria viljan och jag tror på drömmar.
Drömmar...