Kärlek...
Vad är kärlek då?
Det ska jag tydligen inte prata om redan, det kommer senare.
Men hur vet jag exakt vad jag ska skriva?
Jag vet att det finns ett kort på mig när jag var liten. Det är en pojke med på kortet.
Jag har inte sett det på många år och jag minns inte hur han ser ut eller vad han heter.
Men oddsen är väl rätt stora att jag var kär i honom, det var på förskolan, eller ja, Nollan, förskoleklass som det ju heter idag. Jag antar att jag var kär i honom eftersom det finns ett kort på oss.

Min första kärlek.
Det var Pluttan.
Min tamråtta.
Oj vad jag älskade henne.
Min bästa vän.
Jag minns inte hur länge jag hade henne, men jag minns hur hon satt på min axel och redde ut tovorna i mitt hår.
Hon var med mig överallt där mamma tillät det, vilket faktiskt var de flesta platser.
Hon rymde aldrig, hon var trogen, en vän.
Satte jag ner henne på marken ute eller golvet inne så kom hon springandes och klättrade upp för hela (lilla) mig och satte sig på min axel igen.
Hon fick två kullar med bebisar. Det var underbart.
Det var lycka och jag tog hand om denna lilla (rätt så stora) vännen och hon tog faktiskt hand om mig.
Undrar hur gammal jag var när jag hade henne...
Men stora stycket var jag inte.
Jag hade klösmärken över hela ryggen, bröstkorgen och armarna eftersom hon klättrade runt på mig, jag brydde mig inte för fem öre..
Jag minns ur jag grät när jag inte fick ha kvar henne..
Hur jag satt där i baksätet i mammas bil påväg till djuraffären.
Fick inte ha kvar henne för att mammas allergi blev värre.
Och jag förstod inte.. Det gjorde ont, det var ju min vän, hon hörde ju hemma hos oss...
Jag grät och bad..
Men hon försvann ur mitt liv den dagen..

En annan kärlek i mitt liv.
En kärlek med stort K var när jag träffade Maisa.
Hon kom som en blixt från en klar himmel mitt upp i ett rörigt liv.
Var med under en av de rörigaste perioderna i mitt liv.
Hon kom där, blå, svart, skrattande, snusande, ledsen, rädd, behövde någon som tog hand om henne.
Kramade henne och sa att hon aldrig var ensam.
Jag var såld innan jag ens hann titta på prislappen.
Jag har heller aldrig tittat på den där lappen, det spelar liksom ingen roll vad det kostar.
Det får kosta världen om det vill det, jag behåller henne.
Hon är levande, så levande en människa kan bli.
Hon matchar alla mina konstigheter och vi förstår varandra utan ord.
Med halva ord, halvsanningarna för att hela meningar gör för ont att säga.
Vi ljuger inte, vi skäller, vi svär, vi älskar.
Maisa får veta allt jag känner mig alls kapabel att berätta för folk om mig själv.
Mer än många andra.
Men allt, nej, allt får ingen veta, "allt" håller jag för mig själv.
Maisa är min första förälskelse.
En av dem.

Min första kärlek.
Är mitt barn.
Min dotter.
Det var inte kärlek vid första ögonkastet, snarare förundran.
Lättnad.
Rädsla.
Chock.
En bebis.. Min bebis?
Min skapelse?
Hur?
Gick?
Det? Till?
Jag insåg att jag var dödlig när jag hade fått henne.
En insikt som är borta igen.
Men jag minns hur rädd jag var när jag insåg det.
Låg och kramade det där pyttelilla barnet och var rädd.
För att dö.
För att inte få se henne växa, se henne gå, skratta, prata, bråka.
Rädsla att inte duga, inte räcka till, inte vara bra nog.
För visst förtjänar hon det bästa som finns på denna jorden, kan det verkligen vara jag?
Duger jag tillräckligt för att passa in i den kategorin.
För första gången i mitt liv struntade jag helt i mina egna behov - Helt.
Jag slutade ha några.
Fanns inte tid för den där människan som var jag.
Bara tid för den där lilla, lilla människan som jag var (är) skyldig ALLT!
Hon hade kolik.. Tre månader av kolik, ensam med henne.
Man slutar existera själv för att komma igenom det och fortfarande älska den där lilla människan som borde göra en galen.
Hon älskar mig. Hon har inte valt mig, men hon älskar mig, det gör att jag är skyldig henne allt.
Tiili är min stora kärlek. Min första kärlek.

Min första kärlek.
Var livet.
Mitt liv.
Min mamma.
Hennes liv.
Min Syster Cindy.
Hennes liv.

Första gången jag kände kärlek var det till min familj, mina nära.
De som fanns där varje dag.
Som skötte mig, lekte med mig, pussade mig, bråkade med mig.
Var svartsjuk på mig. Sov brevid mig.
Som älskade mig mer än allt.
Min syster som tog hand om mig.
Min mamma som tog hand om mig.
Min första kärlek var livet.

Min första kärlek...