Året som gått har varit händelserikt. Jag fann min stora kärlek och gjorde den fantastiska upptäckten att han älskar mig med.

Min mormor gick bort.
När vi alla var hemma för begravningen fick vi chockbeskedet - Pappa var försvunnen... Många timmar senare fick vi veta att Pappa fått en hjärtattack när han var ute och körde ett ärende.
Första tanken "Det är inte sant", andra tanken "Han är hemma". Pappa kunde nämligen varit vart sim helst i världen. Oftast var han ju inte hemma, långtradarchaufför som han var, så vi var tacksamma för det i sorgen.
En persons död orsakar så mycket mer än sorg... Man får lära sig att tänka bort sorgen för att kunna göra jobbet som oxå skapas. Hemskt men sant.
Jag saknar min Pappa.

När det gäller en annan "pappa", (han förtjänar inte att få kallas det ens) så har Pascal varit frånvarande i fem månader nu. Kunde inte ens höra av sig till Jul.
Det är tur att Tiili har Mikael i sitt liv. Han är mer Pappa till Tiili än vad Pascal någonsin varit eller kommer vara.
Tiili älskar Mikael och han är fantastisk!

Mikael och jag bestämde oss för att bli en familj på "riktigt" och ska flytta ihop under det nya året.
I praktiken bor vi redan tillsammans men med två lägenheter. Nu ska det bara bli ett boende och slut på att flytta mellan de båda.

Jag har klarat ett helt år i skolan och snart är jag klar med första etappen samhällskunskap. Om jag bara klarar tentan nu i januari vill säga...
Detta innebär dessvärre att jag får en helt ny klass. Nu splittras vi. Det är bara jag och Peter som följs åt i ytterligare ett år. Tack gode för Peter! Han är som en fantastisk storebror.

Tiili har utvecklats i en rasande fart.
Pratar, skrattar, hoppar.
Hon är ett lyckligt barn.
Jag är en mycket stolt mamma!

Året som kommer önskar jag mig lyckad skolgång.
Att jag och Mikael fortsätter älska varandra och är lyckliga tillsammans i vårt gemensamma hem.
Jag önskar lycka och fin vidare utveckling för min fantastiska dotter.
Jag önskar att vi får vara friska.
En önskan om att det inte blir några dödsfall under året som kommer inom min närmsta krets. Det orkar jag nog inte...

Året som gått kan sammanfattas som händelserikt. Jag har lärt mig mycket och det har skapat mig än mer.

Jag hörde en gång något som fastnade i min hjärna.
"Om du inte kan gråta av lycka eller sorg för det gångna året, så har det varit ett bortkastat år"
Detta har jag alltid med mig.
Jag kan gråta av både lycka och sorg detta årsskifte, kan du?

Jag önskar er alla ett fantastiskt 2012!