Raraste vännen min.
Jag blir så glad när du säger sådant.
Samtidigt som det gör lite ont.
Vi vet ju båda att tillfället aldrig verkar vara det rätta.
Som om Ödet bestämt sig för att hålla oss isär.
Jag tror inte på ödet...
Alltså måste det vara vi själva som styr det såhär.
Åren får gå så ser vi vad som sker.
Men jag ville bara säga att du gör mig glad.
Du får mig att känna mig omtyckt och älskad.
Ingen känsla är väl bättre än den?
Jag älskar dig.