När det inte händer så mycket så kan man vara nöjd med det oxå!
Jag har dammsugit och svabbat golv.
Jag har lagat god mat och Sprattlarn sover gott.
En dusch har tagits och Grey's har det tittats på.
Lugna dagar är bra dagar och jag kan för mitt liv inte förstå mig på de som inte står ut när det är lugnt ibland.
De som känner att det hela tiden måste hända något.
De känns som stressade människor.
Eller så kanske de helt enkelt inte trivs i sitt eget sällskap?
Då är det faktiskt synd om dem..
Det är väl kanske just det.
Jag trivs i mitt eget sällskap om jag bara får en social dos med jämna mellanrum.
Jag och Sprattlarn.
Jag gillar det livet.
Det räcker för mig.
Jag trivs i mitt och Sprattlarns sällskap.