Jodå, jag kan vara mycket löjlig ibland.
Denna gången skulle jag ha hållt fingrarna borta från tangentbordet eftersom jag faktiskt blev lika löjlig som en av de mest patetiska människor jag känner till är.
Dåligt av mig det måste erkännas.
Men att denna person läser in ting som inte ens antytts gör mig förbannad.
Men!
Denna gången tänker jag hålla mina fingrar i styr.
För jag skiter faktiskt blanka fan i vad hon tror om mig.
orsaken till att det kliar i fingrarna är för att jag inte vill att andra ska tro att jag ger henne rätt i sitt påstående.
Men jag sätter mig på mina händer och tänker att, de som känner mig vet att jag inte en sekund ångrar att jag fått barn och de vet oxå att jag njuter av mammalivet och tycker det är nära nog lätt som en plätt detta.
ärre lär det bli när hon är tre och i trotsåldern eller 15 och ska klippa navelsträngen haha.

Jag sätter mig nästan på händerna.
Iaf tillräckligt för att bara skriva vad jag tycker och tänker på min blogg, istället för att fortsätta en meningslös diskussion på Facebook och på en stackars kompis, som inte har med detta att göra, logg.

Ibland är jag så dum som inte bara håller tyst.
JAg måste lära mig att ignorera de folk som irriterar mig och som egentligen inte har någon betydelse i mitt liv.
Men jag kan inte låta bli att tänka "stackars barn som ska växa upp med henne som mamma" om denna tjejen som skriver antaganden grundade på ingenting.

Nu har jag fått skriva av mig min ilska och mina tankar på mn blogg och känner inte längre något behov av att få svära över denna patetiska människa på facebook längre.
Skönt!
Bloggen gör nytta!