Hickelicka
Hon hickar rätt mycket ändå.
Minst en gång om dagen.
Hon hickade iofs mycket i magen oxå, mer till och med.
När hon har hicka så kommer jag ofta att tänka på när jag var gravid, för hickningar var de som folk oftast fick känna, snarare än sparkar.
Sparkarna var hon snål med när andra skulle känna.
Men hickade gjorde hon tre - fyra ggr om dagen och det häll i länge oxå.
Saknar att vara gravid ibland..
Trodde aldrig jag skulle säga det, men jo, jag saknar det ibland..
Ändå kan jag säga att jag inte tror att det kommer bli fler barn för mig.
Delvis så ska det hittas en kille.
Båda ska vara jätte kära och hela faderullan och sedan ska ju ett barn till FÖDAS UT!
Bra killar är ju en bristvara dessutom.
(Jag lovar att göra vad jag kan för att inte föra över min syn på killar till Lillan!)
Icke säger jag.
Det gjorde för ont första gången!
Sedan vet jag inte om jag vill ha fler barn..
Det skulle nog kännas som om jag var lite otrogen mot Tiili då.
Hur nu det låter, men jag tror ni fattar vad jag menar.
Jo, jag saknar att vara gravid, kanske inte magen så mycket.
Men magen dröjde ju länge på mig iaf.
Men jag saknar att känna sparkar och hickningar..
Trodde aldrig att jag skulle sakna det.
Men vad fel jag hade..
Saknad..
För du över en kritisk syn på killar till lilla Tiili!
Lär henne att vara kritisk.
Det finns aldeles för många galtar lösa som gör som det passar dem.
Sedan några andra saker som jag har undrat en del över när jag ser föräldrar med barn på stan. Kanske du eller någon annan av dina läsare kan ge några vettiga svar.
1. Varför dessa eviga nappar? Har man inte tid eller lust att kommunicera med sina små? Den verbala kommunikationen är ju så viktig för barnens mentala utveckling och barn är mycket mer kompetenta än vad många föräldrar vill förstå. Vill de ha små hjälplösa bebisar kring sig får de väl skaffa nya småttingar.
2. Varför envisas föräldrarna med att ha vagn även till 3-4 åringar? De kan och orkar mycket mer än vad folk tycks tro.
3. Varför sätter man ofta de små så olika? Pojkar med ansiktet i färdriktningen och flickor vända mot mamman/föräldern.
Jag kanske är lite gammaldags. Jag hade ju egna små på 60-70-80 talet och vi kanske var lite knäppa med idéer om jämlikhet, frigörelse, rättvisa, solidaritet osv. Jag tillhörde den generation som även gav dockor till pojkar (lugn de fick bilar också), dock inte Barbies.
Det går alltså att komma till den punkten då man kan sakna graviditeten. Själv har jag svårt att tro det och skulle mer än gärna gör om förlossningen om jag bara slapp graviditeten.. Att ha vansinnigt ont ett par timmar fixar jag, men fy sjutton för graviditeten med ont i kroppen & hormonstormar.. Tänk vad olika det kan vara! =P
Till Gubbfan - Jag skulle gärna svara på dina frågor, men då min tös bara är 6 veckor än låter jag bli. Ibland är det lätt ha att åsikter om något man inte upplevt.
Ta hand om er!
