Det ska erkännas att de sista fyra dagarna har varit jobbiga.
Sprattlarn har varit så super gnällig så det är inte sant.
Jag vet att hon är i en utvecklingsperiod som här nu når sin topp innan det börjar gå ner igen.
Innan jag får en nöjdare bebis igen.
Men det ska erkännas att hon korta stunder då och då de senaste dagarna har gått mig på nerverna.
Det är inte det att hon har skrikit eller så.
Men hon har gnällt nästan hela tiden.
"äääähäääähääääää".
Ja ni fattar.
Ett ljud som konstant ligger i öronen och låter så klagande är dömt att gå en människa på nerverna titt som tätt, speciellt när det hållt i i fyra dagar.
Det har inte dugt vad jag än har gjort.
Sitta i knät och sjunga med mamma: nope, gnäll.
Vara på golvet och leka själv: nope, gnäll.
Sitta i knät och göra ingenting: nope gnäll.

En bidragande faktor till gnället är garanterat att vi inte varit utanför dörren på fyra dagar (bortsett från det jag var iväg och handlade igår en sväng).
Det har varit snöstorm och nu...
Ja nu, jag kommer inte ut från området med vagnen så dåligt plogat är det..
De har stängt in gårdarna med snövallar.
Jag orkar inte gå runt på hela fridhem och leta efter vart öppningen som de själva måste kört in och ut genom finns.
Man är helt enkelt instängd om man bor här uppe just nu.
Att tvätta är inte ens att tänka på då jag inte kommer dit heller med vagn och ja, jag måste ha med mig vagnen vart jag än går!
Så är vi suttit instängda här så är det inte kontigt om vi båda blir lite knäppa och sjut trötta på att bara se varandra.
Igår kom Tilda, och även Sara en sväng.
Ni anar inte vad glad Sprattlarn var då.
Inte gnällde hon då inte, då var det idel leenden.
På mig med tror jag.
Det var skönt att få lite sociala behov tillfredsställda.

Jag brukar inte gnälla.
Jag brukar helt ärligt tycka att detta oftast är väldigt lätt.
Att vara mamma är så mycket lättare och så mycket roligare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig innan.
Jag förberedde mig på något jobbigt när jag var gravid efteresom det var vad alla sa till mig.
"Det är skit jobbigt med barn, speciellt för dig kommer det vara det eftersom du kommer vara ensam".
Men vet ni vad!?
Jag tycker det är superlätt mest hela tiden.
Utom i kortare perioder.
Som just nu när hon gnällt i fyra dagar.
Då är jag trött i öronen och vi går varandra på nerverna.
Men nu är toppen snart förbi och jag har min glada lilla tjej här igen.
Jag ser fram emot det.
Jag längtar.
Jag vill kunna leka med mitt barn igen och se henne Le och Skratta!
Snart kommer det igen.
Och det är det som gör att även om hon går mig på nerverna så får hon väl gnälla då.
Paniken får stanna på insidan och jag får låtsas om att det regnar i tio min så klarar jag av gnället ett tag till.

Nu har jag gnällt klart och det känns skööönt!
Ibland är det skönt att få gnälla lite.
Helst dock inte i fyra dygn haha.

Ha det toppen nu och jag är imponerad av er som orkade ta er igenom mitt långa gnäll inlägg!
=)
Kramar till er!