Sprattlarn fick sent igår för sig att hon skulle släppa taget hon hade om bordet när hon stod upp och stod kvar.
Duktiga flickan.
Så stolt, så stolt som hon var när vi berömde henne oxå.
Hon är så fantastiskt fin min lilla Docka.

Igår kom jag oxå på hur stor hon faktiskt blivit...
Mitt lilla barn.
Hon är inte en liten, liten bebis längre..
Hon är en toddlare - ett barn!
Helt plötsligt såg hon så stor ut där hon satt i soffan...
Det gör ont och är helt fantastiskt på samma gång.
Mitt lilla frö..
Det är inte så länge sedan hon inte alls fanns.
Och nu - Så stor och ändå så liten..

Inskolningen går fortsatt bra hittills och om en vecka så ska det vara klart, för på Måndag börjar jag skolan.
Nervigt värre...