Sprang över en gammal klasskompis på fejjan, eller hennes blogg faktiskt.
Jag har vetat alltid att hon skriver bra.
Men att hon satt och skrev sånt här trodde jag inte.
Och det träffar mig.
Det går raka vägen in.
Nästan så jag sätter mig och gråter trots min bra dag.
Nu gör jag inte det för idag mår jag för bra för det, men hade jag sprungit in där igår så hade tårarna sprutat på samma vis som de gör på mangafigurerna i alla japanska serier.
Jag hade dränkt er.

Läs och känn:
Malin