Sprattlarn har varit svår sövd ett tag.
I ett par veckor har hon inte godkänt annat än att somna på mig (som vanligt) vilket är ok.
Men bara om hon faktiskt somnar, hon har slutat somna påriktigt i min famn nämligen så som hon altid gjort.
Visst somnar hon.
Men samma sekund jag lägger ner henne på hennes egna kudde så *pling* så är hon vaken.
Jag har börjat tröttna rejält på detta sista veckan då deta resulterat i ett barn som inte somnat förens klockan varit närmare 23 på kvällarna (men likväl vaknat vid 07..)
Igår så fick jag hoppa i en dusch.
Sötaste underbaraste Matte Matthiiias tog nattningen för mig.
Imponerande måste jag säga då han aldrig nattat ett barn innan.
Men de känner varandra väl så jag tänkte inte mycket på det.
Utan tänkte att hon väl är vakn när jag kommer ut igen.
Men icke.
Hon stensov, i sin egna säng.
Vid 22.30 ungefär.
Idag lade jag henne i hennes säng.
Stod kvar och ca 10 min senare sov hon.
Klockan 21.40 idag.
Om detta fortsätter och jag akn få henne att somna efter gröten vid 20 så är jag lycklig.
Jag får ju gå upp 07 oavsett när hon somnar så då kan hon faktiskt somna i lagom tid på kvällen så jag kan få vara vuxen och ha egentid på kvällarna oxå.
Annars kommmer jag aldrig orka.
Jo, har ni hört?!
Jag erkänner att det är jobbigt ibland och en dans på rosor oftast, men bara om jag får min egentid på ett par timmar per dygn.
Annars orkar ingen, eller bara dårar...
Jag är nöjd iaf och hoppas att trenden håller i sig såklart.
=)

Nu ska jag och Matte Mathiiias kika på film.
Tjing!