Man ska aldrig vända ryggen till sin bebis tydligen.
Idag gjorde jag det i en halv sekund och vips så låg lillan på mage.
Hoppsan!
Så kan det gå.

Jag vet att jag borde jubla av glädje och visst, på ett sätt gör jag väl det.
Det är ju bra att det händer saker, annars vore något fel.
Men jag skulle inte tacka nej till att stanna tiden lite, bara pyttelite så hon förblir denna ljuvliga lilla bebis lite längre...
Min älskade sötnos..
Snart sitter hon väl upp oxå, står, går, sminkar sig och ja gud vet vad..
Min lilla bebis.
Tiden går för fort..