Vad skulle jag göra utan mina grannar?
Jag har ju talat om grannar tidigare.
För var dag så bevisas det åter att jag bor på bästa möjliga plats.
Mina grannar hjälper till, det funkar så här, kan vi så hjälper vi varandra.
Alla känner alla, (utom de nyinflyttade) vi har alltid känt varandra, för de flesta har bott just här så länge de kan minnas nästan, generationer.
Jag menar inom samma bostadsområde.

Idag gick en propp.
Jag är tyvärr tjej ända ut i tåspetsarna.
Jag kan inte sånt.
Jag vet, jätte tragist.
Jag kan inte ens byta en propp..
Mycket jag här nu och det var inte alls mig jag skulle tala om.
Utan dagens hjälte!
Grannen.
Björn.
Jeanettes pappa är han oxå.
Han förbarmade sig över mig och kilade in innan han skulle till jobbet och bytte ut min propp.
Tusen tack!

Kände mig väldigt handikappad utan min dator.
Men nu är ju allt bra igen.

Björn vill ju gärna hamna på bloggen och nu bannemig fanns det mycket goda orsaker att skriva ett helt inlägg om honom till och med, eller om honom grannar och Fridhem.
Jag gillar att han flyttat till min gård, det är så trevligt när han sitter på sin utsida, alla stanar och tjatar lite, det är bra för grannsämjan och sammanhållningen.
Det har alltid varit bra sammanhållning här på fridhem, även om den blivit lite sämre med åren så är det fortfarande så mycket mer än vad det är nästan överallt.
Nu hoppas jag att sammanhållningen kan bli som dfen var förr nu när våra barn ska växaupp här.
Vi känner varandra, vi känner varandras historier till en del och jo visst, alla har något band till varandra just eftersom de flesta tycker om varandra.
Även de som inte är släkt på ett elelr annat vis känns som släkt eftersom de alltid funnits runt omkring under hela uppväxten.
Då bör tilläggas att jag inte ens bodde här när jag var liten, men jag var mycket här uppe.

Tack återigen Björn, du räddade min dag!