Hon pratar på och sussar, ler och skrattar.
Sprattlarn blir roligare och roligare.
Lättare och lättare att roa oxå.
Hon är så söt när hon ler, rynkar på näsan och verkligen skiner!
Skrattar hon högt på det så är min dag gjord för det finns väl inget vackrare skratt än det egna barnets?!
Ljuvliga lilla bebis.
Snart är hon inte bebis längre så man får försöka samla så många av stunderna som möjligt i bakuvudet så man kan ta fram dem igen när man bara vill kasta ut henne genom fönstret när trotset kommer och enveten tonåring.

Kloklippning blir det nu oxå.
Jupp jag kanllar hennes naglar för klor, inte för att jag har haft/har så mycket djur och säger det av gammal vana utan för att hennes naglar är vassare än vad katternas klor är!
Aj säger jag.
Nu är det kloklippning.