Idag rullade Sprattlarn över.
Från mage till rygg.
Det var nog mest en olycka att det hände för hon såg inte alls beredd ut när hon helt plötsligt låg där på rygg.
Men det har fortsatt.
Efter första gången var det lätt att fortsätta.
Undrar när det börjar rullas åt andra hållet.
Nu blir det iaf att lägga täcket ivägen i sängen när hon ligger där efter jag gått upp, så hon inte råkar rulla över kanten.
Det är ju inte helt ovanligt att bebisar gjort förr.
Rull, rull.
Snart är det väl full fart fram över golven som jag drömde om inatt.
En racerbebis, där gick det undan..
Snabbare än blixten vart den, haha.
Knäppa drömmar man kan ha.
Men ja.. Jag är glad om det inte går för snabbt.
Många med bebbar runt mig blir överlyckliga över framstegen.
Jag.. Jo, visst blir jag väl glad..
Men samtidigt suckar jag för mig själv, säger tyst för mig själv "för snabbt, det går för snabbt".
Snart är min lilla docka en rebellisk tonåring som färgar håret svart och rakar bort ögonbrynen för att istället måla dit svarta fula sträck..
Allt för att jag inte ska känna igen min lilla docka.
"Det går för snabbt.."
Jag suckar för mig själv..
Men samtidigt ler jag åt att hon upptäcker sin kropp och dess kapacitet.
Ler utåt och såger åh vad ducktig min lilla flicka är.
Nu rullas det!
=)