De flesta vet att jag inte är det minsta troende.
Men det är inte långt ifrån att jag blir religiös och tillber gud när jag tittar ner på min dotters ansikte, in i min dotters ögon.
För hur, jag frågar HUR, kan jag och Pascal ha lyckats skapa denna ljuvliga lilla varelse?
Det är oförståeligt för mig.
Det känns på något sätt rimligare att en man uppe bland molnen i vitt, långt skägg skapat denna perfekta lilla älva, än att lilla jag skulle gjort det.
Bara se på henne!
Hur skulle vi kunnat skapa denna?



Kan nog inte uttrycka mig bättre än vad Jocke gjorde förut:
"Man drunknar i hennes ögon."
Jo, jag vet, jag drunknar varje dag, flera ggr om dagen.
Ändå lever jag.
Helt oförståeligt.
Jag blir näranog troende när jag tittar på min ljuvliga lilla docka.
Svindeln griper tag i mig när jag försöker förstå att hon börjat som en liten cellklump i min mage och utvecklats till denna perfekta människa i miniatyr.
Jag kommer aldrig förstå hur...
Och jag kommer nog alltid att vara lite, lite troende när jag ser på henne.
För jag kan bara inte varit med om att skapa detta underverk..
Ta en titt till på henne.
Gör det!
Och säg mig sedan att inte oxå ni blir en anings troende när ni ser in i ögonen.
Äsch, en bild gör inte det samma intrycket som Tiili i verkligheten.
Men jag, jag drunknar varesig det är på bild jag ser min dotter eller i verkligheten..
Hur kan jag fortfarande leva?
Jag med mina dagliga drunkningar och min eviga svindel?