Ett år passerar...

Idag är det ett år sedan jag satt på ungdomsmottagningen och tjafsade med min bm där om hurevida jag skulle kissa i en liten plastmugg eller inte.
Jag vill inte, tyckte det var onödigt eftersom jag hade mensvärk och den ju ändå skulle komma samma dag eller dagen efter.
Var ju där för att börja med mina piller igen efter mitt uppehåll för att bli människa igen.
Tillslut gick jag med på att göra det.
Annars skulle jag inga piller få.
När jag gjort det och vi satte oss att prata så frågade hon vilka piller jag ville ha osv.
Efter en stund så gick hon bort tittade på stickan, sneglade bort på mig och jag minns att jag tänkte "se, vad var det jag sa, kan inte vara något för då hade hon sagt det med en gång!".
Säker på min sak som jag var och inte ville att hon skulle noja upp mig för att mensen kanske var någon dag sen (vilket den varit förr utan graviditet).
"Nå" säger jag lite smånöjd.
"Du är gravid" sa hon och tittade mig i ögonen.
"Sluta skoja nu."
"Men du känner väl mig bättre än att du tror jag skämtar om en sån sak!".
"Ja... Men du driver med mig va?"
Kände hur liten jag blev och hur tankarna började snurra.
Hon pratade med mig, men jag minns inte om vad, jag hörde henne inte.
Jag såg henne, såg att hon talade till mig, men jag hörde inte.
Helt bedövad av den chock det ändå var att få veta att jag var gravid.
En liten bebis.. I min mage??
Jisses..

Jag minns dock att hon frågade om det fanns någon som kunde hämta mig eller så, för hon ville inte att jag skulle vara ensam med mina tankar.
Tessan var på stan.
Jag bad att få med mig stickan.. Annars skulle jag väl aldrig tro det när jag gick ut genom dörren.

Stickan brände i fickan påväg ner till ICA.
Jag ringde Tessan och berättade.
Hon var först med att få veta.
Idag för ett år sedan.

Senare samma dag hittade ag en lapp i min väska om återbesök på ungdomsmottagningen tre dagar senare.
Jag är emot abort.
Så valet var inte svårt.
Men valet fanns där ändå.
Läskigt och rädd som jag vart så gjorde jag ändå det enda valet som var rätt gentemot mig själv.
Jag har inte ångrat mig en sekund.

Ett år har passerat sedan den dagen..
Ett år passerar och så mycket kan förändras på det ynka året.
Ett år går inte snabbt förbi så som man ofta känner det.
När jag tittar tillbaka så känns det som om en evighet har passerat sedan den dagen.

Kommentarer
Postat av: Lina

ja det var så lite så, idag har jag ätit som en tok haha! Hoppas tipsen kom till nån hjälp! :)



Åh tack, har fått världens längtan till en graviditet nu.. hah! tycker det var så mysigt. Och så mycket kärlek! men jag ska vänta nå år eller så haha måste ju passa på och njuta och vara total fokuserad på lillan nu! Härligt att ha henne utanför magen. Men jag tror det är alla hormoner, guuud se jag grät idag till förlossningskliniken :P



Åh vad kul att läsa om när du fick beskedet om sprattlarns existens :) Jag minns såväl när jag satt med stickan i handen, LYCKA. :)

2009-09-29 @ 19:29:33
URL: http://fearsofjune.blogspot.com/
Postat av: Kia

Oj.. det var ju också ett sätt att få reda på att man är gravid.. Måste ha varit en riktig chock..

Tänk vad mycket som hinner hända på ett år och nu har du en vacker liten prinsessa hos dig.

Ta hand om dig!

//Kia

2009-09-29 @ 21:09:04
URL: http://kiaskapar.blogspot.com
Postat av: Emelie

Tänka sig..

Ett år sedan så var hon bara några celler,

nu är hon en stor (nåja) tjej som lär sig massa saker varje dag!

Det är underbart!

Ge henne en STOR puss från mig och Oliven :)

2009-09-29 @ 21:37:31
URL: http://emeliegrahn.blogg.se/
Postat av: Emelie

Ja och dig själv med :)

/ Spammarn Grahn

2009-09-29 @ 21:39:06
URL: http://emeliegrahn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0