Det verkar vara lite spekulationer runt detta med vad jag känner för eller vill med Haren.
Så tänkte reda ut detta så ni kanske, kanske kan förstå vad som pågår i mitt huvud.

Haren är två personer.

Han är Tiili's pappa.

Och.
Så är han.

Pascal.

När det kommer till Tiili's pappa så ja, då vill jag att han ska vara här.
Umgås med henne och vara en pappa.
Inte på heltid, men att han kommer ofta osv.
Det är vad han själv säger att han vill dessutom.
Dock är han liite dålig på att visa det oftast.
Detta är den personen jag svär över när han inte är pappa och hyllar när han är det. 

Sedan har vi personen Pascal, de som är bara han.
Den som jag umgicks med förr innan Tiili blev till.
Ja, det ska erkännas ännu en gång att jag tycker om denna personen.
Det har jag sagt innan, det är ingen hemlighet.
Denna person skriver jag sällan om här på bloggen.

Men för att tydliggöra detta nu då så är det som såhär.
Jag tycker om honom, men jag är inte kär.
Inga fjärilar som fladdrar osv.
Men, även om jag hade haft fjärilar och hela tjotahejtit så hade jag aldrig velat mig själv så illa att jag hade velat ha ett förhållande med denna person.
För jag hade råkat illa ut.
Inte med någons mening, men jag hade gjort det.
Så nej, jag vill inget mer med dessa personer som är Pascal och Tiili's pappa än att han ska vara pappa och att vi ska kunna umgås och prata.
För att det är bäst så för Tiili.

Ibland känner jag för att be honom dra åt h*e ska vara sagt, men jag skulle aldrig göra så mot vår dotter.
Hennes väl kommer först.
Därmed vill jag att han ska komma.

Hoppas jag rett ut spekulationerna för er.

Nej jag är inte intresserad av något mer mellan mig och Pascal eller Tiili's pappa.
Så illa vill jag inte mig själv.
Hängde ni med?