Natta mig själv nu då kanske.
Klockan är snart 01 igen, men är jag bara i säng innan dess så är det ju frid och fröjd.
Lade mig i sängen nästan prick 01 igår (Förrgår? Vad blir det? =S), tänkte köra på det idag med.
Senare än så borde jag inte lägga mig alls egentligen även om det är svårt för en så invand nattuggla som mig.
Det är ju på natten jag får min egentid.
När ska man få den annars när bebis är vaken nästan hela dagen..?
Man behöver ju lite egentid.
Lite pysseltid osv.

Jag var lite skraj för det där när jag var gravid..
Hur skulle jag klara av att ha någon runt mig 24/7?
Jag som är skadat van vid att få tid för mig själv, vara ensam (bortsett från djuren).
För hur sjukt social jag än är så behöver jag verkligen vara ensam stora delar av mitt dygn.
Än så länge har det funkat fint när jag nu kunnat vara uppe sena nätter.
Men hur kommer det bli sedan?
Det löser sig såklart, jag vänjer mig av vid ensamtid kanske.
Löser sig gör det iaf.

Detta är även en av de stora orsakerna till varför jag är kass på förhållanden.
Det blir inte mycket egentid då, inte på det sättet.

Jag nattsvammlar som ni kanske märker..
Men vad gör det.