Det är svårt ibland att definiera vad man verkligen vill.
Hjärtat säger en sak och hjärnan en annan..
Vilket ska man lyssna till?
Förnuftet eller känslan?
Går det att kombinera två ting som vill två olika saker?
Eller ska man bara låta tiden gå och tänka att det löser sig självt?

Det är lite som det att inse saker..
Man kan veta, men det är en helt annan sak att faktiskt inse det man redan vet.
En insikt är så mycket mer än bara vetskap.

Jag och mina luddiga tankar.
De där suddiga som man inte alltid vill erkänna finns där.
De som man undviker att tänka.
De som man undviker att kännas vid.

Som det lilla, lilla djuret som trycker in huvudet i en kudde och inbillar sig att om den inte ser de som är runtomkring så ser inte heller de det lilla, lilla djuret.
Nej, jag menar inte som strutsen som gömmer huvudet i sanden, utan just som det där lilla, lilla djuret som, om jag inte missminner mig var ett litet marsvin.

Tankar kan vara så förvirrande.
Känslor kan vara så förvirrande.
Och allt detta kan vara så motsägelsefullt.
Jag håller med både mitt hjärta och min hjärna oftast.
Därför är det oxå svårare att välja vem man ska vara lojal mot:
Hjärtat eller hjärnan...