Gröt!?
Lillan hade gått upp alldeles för dåligt.
Så nu är det gröt som gäller här som komplement.
Jag är väl inget vidare fan av det hela.
Men jag vill ju att hon ska gå upp så om de säger ge gröt, ja då ger jag gröt.
Hon började babbla om ersättning, men då sa jag stopp, här ska ingen ersättning ges.
Gröt räcker sålänge så får vi se om det gör någon skillnad först.
Gröt ska räcka till att börja med.
Fattar det inte.
Jag och Jeanette har diskuterat ämnet idag och det verkar nästan som om bvc sköterskorna är lite emot amning...
De tjatar om allt annat i matväg och Jeanette förhör de sig om hur länge hon tänkt sig amma varje gång om jag fattade det rätt.
Hon tyckte som sagt att jag skulle ge både ersättning och gröt, men när tusan tänkte hon att jag skulle amma då?
Jag VILL amma.
Jag har tänkt amma iaf tills Sprattlarn är 6 månader.
Så jag tänker bara ge gröt.
Annars är det slut med ammingen garanterat och det vägrar jag.
För även om min mjölk kanske inte är suuper i kvalitéen så är det iaf massa bra saker i den som inte finns i ersättning vad bvc tanten än säger.
Så jag tänker göra det som känns bäst för mig.
Det är att komplettera med gröt och skita i allt vad ersättning heter.
Hur som helst så verkade inte Sprattlarn allt för negativ till tanken på gröt.
Hon gapade och svalde.
Visst spottade hon ut en del, men vad gör det när hon ändå åt och var glad!?
Dock blir hon inte nöjd av det utan vill tutta lite efteråt oxå.
Sedan är hon nöjd.
Så nu kör vi på detta då och ser vad det ger för resultat när vi ska dit och väga igen om två veckor.
Dock kan jag inte förstå hur hon kan växa normalt på längden om min mjölk nu är såpass "dålig".
Mysterium.
Eler så är Lillan bara helt enkelt lik sina föräldrar och blir inte så stor. (Som bebis iaf).
Varför får inte bebisar lov att vara individer i detta samhälle?
Utan de måste vara exakt likadana allihopa annars är det något fel enligt samhället tydligen.
Jag fattar det inte..
Det får ju bara mig att känna mig otillräcklig och dålig.
Vilket jag innerst inne vet att jag inte är.
Ändå gör det mig ledsen.
Åh jag förstår att du blir jätteledsen hjärtat! Klart du ska gå din egen väg! Du är hennes mamma och vet vad som är bäst för henne. Puss!
Först:
Förlåt att jag lägger mig i ditt liv här på bloggen. Men jag känner igen så mycket från vårt första barn för 41 år sedan.
Det är kanske ett sätt att besvärja tiden för mig.
:-)
Sedan:
Vi hade det nog lättare eftersom min fru var utbildad på spädbarnsvård. Vi kunde stå emot barnavårdsmänniskorna.
Du har helt rätt om att barn ser olika ut som små. En del ser ut som äckliga stoppade korvar och får vikt och hälsoproblem som vuxna.
Andra ser mer normalt smala ut.
Så fortsätt att amma och ge lite smakportioner av gröt eller så småningom kokta mosade grönsaker eller kokt potatis med smör osv. Låt bli de där färdiga barnmatsburkarna så länge du kan. Men fortsätt att amma. Då får hon i sig allt hon behöver. Kroppen försöker alltid ge allt till modersmjölken och tar ur dina förråd. Det är du som kan få bristproblem. Tiili tar vad hon behöver.
Se bara till att du får i dig järn och kalcium. Där kan du få brist. Alltså mjölk, ost, ägg, smör, grönsaker och kött.
Möjligen lite försiktig med starka kryddor och konstiga ostar. Hur gott det än är. Och ingen flytande nöd och ingen tobak förrän du har slutat amma.
Men du vet bäst själv!
Usch det låter dumt det hela, men jag har väl blivit hjärnskadad av att vara gift med en barnsköterska och av det första barnet som blev läkare.
Men det är så spännande med små barn. Att se hur de utvecklas, att se hur de erövrar världen.
