Bebisar

Tänk vilka underverk de faktiskt är!
Skapade av nästan ingenting och sedan växt från en grodyngel liknande varelse till de underbara bebisar de blir!
Jag vill inte tänka på de tonåringar och vuxna de kommer bli, jag vill se på min bebis och veta att den har jag skapat, den där söta underbara bebisen. Klämma på hennes huvud och förundras över att det kom ut från mig.
Jag kan inte fatta det.
Sedan förundras jag lite över att Sol fick ut sin bebis vars huvud var i omfång vad lillans är nu ungefär..
Smärta..

Läste precis en förlossningsberättelse på MinBebis.
Kan inte fatta att jag kan med att gnälla över min förlossning..
Men man kan ju aldrig jämföra upplevelser på det viset.
Men jag kallar lätt en kvinna för hjälte efter att ha läst vissa förlossningsberättelser.

Min lilla, lilla bebis.
Hur kan man älska någon så mycket?
Någon som kommer till världen genom så mycket smärta!?
Eller är det just för all den smärtan som man älskar dem så mycket?
Ibland tror jag det.
Men så kommer jag på att de som får bebis med kejsarsnitt oxå älskar sina bebbar och då står jag åter oförståendes..
Hur kan man älska någon så mycket?
Någon som har ett bra svar till svarsökaren, till varför och hur frågaren jag?
Nej, dags att avsluta inlägget.
Det finns ingen som orkar läsa så här mycket text snart .

Äslakde Sprattlarn hur?

Kommentarer
Postat av: Lina

Ja alla dagar är lediga dagar och man har inte längre koll på vilken dag det är. Det är lite lustigt.



Och jag håller med dig, kärleken till de små underverken är verkligen ofattbar och måste endast förstås genom upplevelsen av den! :)

2009-07-25 @ 15:16:58
URL: http://fearsofjune.blogspot.com/
Postat av: Madde

vad har hon för huvudomfång nu då? :)

2009-07-25 @ 15:36:12
URL: http://litenfamilj.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0