Två personer är arga på mig.
Haren och min mor.
Haren är arg för att jag kom på honom med att ljuga för mig.
Inte nog med att han ljugit för mig, han har oxå ljugit om mig.
Ännu lite mer så har han dessutom brutit två löften han gett mig..
Allt inom loppet av en veckas tid.
Det finns väl inget som gör en lögnare mer ärg än när hans lögner upptäcks?
Precis..
Ni kan då själva räkna ut hur arg han är på mig just nu.

Min mor ringde jag för att få lite stöd.
Någon som sa "jag förstår att du är arg och du har rätt att vara arg".
Men icke.
Istället lät det som om jag får skylla mig själv och att jag resten av mitt liv ska lära mig att ljuga för att kunna täcka upp för Harens lögner.
Dessutom är jag tydligen en väldigt otacksam dotter som bara hör av mig till min mor när det är något jag vill.
Eller iaf var det så det lät på henne när hon sa att hon tycker det känns som om jag utnyttjar henne.

Någonstans är det tydligen någnting jag inte förstår.
Vad är det!?
Och varför är jag så uppenbart helt inkapabel att förstå vad jag gör för fel?
Jag vet inte hur jag kan missuppfatta ord som "Jag känner mig utnyttjad ibland" eller "du får skylla dig själv"(för att vi har barn ihop trots att det inte var planerat).
Vad är det jag inte förstår i de meningarna?
För när jag upprepar samma meningar för personen som säger dem till mig så har jag tydligen inte förstått vad personen säger..
Jag känner mig vilsen.

Haren kan jag stå ut med att han är arg på mig även om han beter sig som ett regelrätt svin helt obefogat.
Men min mor känner jag inte för att vara osams med.
Dock kan jag inte förstå varför man inte kan få lite stöd, när stöd är allt man ber om.
Är det verkligen så fel av mig att känna mig orättvist behandlad av Haren?
Är det verkligen så fel av mig att känna att det är orättvist att han ska få gå omkring och sprida lögner om mig bara för att se bättre ut själv, när det egentligen inte är jag som varit den elake?

Mamma, snälla gör mig en tjänst.
Eftersom jag inte vill vara ovänn med dig, jag tycker det är så onödigt.
Tänk igenom vad det är du känner.
Tänk igenom vad det är du vill ha sagt till mig.
Formulera och omformulera det några gånger tills du tror att det är begripligt för min inkompetenta hjärna.
Låtsas att du ska förklara för en femåring så kanske, kanske jag lyckas förstå vad du menar och vi kan lösa detta bekymmer innan vi blir mer osams än vad vi redan är.

Om Haren mot förmodan skulle läsa detta (inte så troligt dock) så skulle jag vilja be honom lära sig en sak, bara en, Ärlighet varar längst!
Den som förlorar är alltid lögnaren.
När jag säger att jag inte ljugit i mitt liv så kan jag dessutom bevisa det.
För ni kan aldrig stöta på en människa som hört mig ljuga eller som kommit på mig med en lögn.
Inte ens min egen mor.
Så Haren, lär dig detta.
Lögner leder dig inget vart, det gör bara allt mycket, mycket värre än vad det behöver vara.
Jag tolererar inte att folk ljuger för mig eller om mig.
Jag kräver respekt av de människor som omger mig.
Vad de får i gengäld?
Respekt tillbaka.
Det är vad jag kallar byteshandel!