Är det?
Är det normalt för en 6, nästan 7, månaders bebis att fatta sammanhanget "trycker jag på den där knappen så spelas det musik för det gjorde mamma nyss"?
Sprattlarn fick en "saxofon" i julklapp med två knappar på som spelar upp två olika melodier.
Knapparna är inte så stora, men hon trycker medvetet på knapparna när hon leker med den.
Jag har ingen aning vad som är normal för hennes ålder när det gäller sånt.
Trodde faktiskt att hon var lite för liten för den leksaken ännu.
Hon har ju fattat att nappen ska in i munnen och lyckas få dit den själv oxå oftast.
Men munnen är et större mål att träffa än de små knapparna.
Detta trodde jag inte.
Det kändes som om de var tvugna att vara äldre för detta.
Så jag frågar er.
Hur gör era?
Är era barn med på sådant? Förstår sammanhanget alltså.
För jag är förvånad!
Helt normalt.
Barn är mer kompetenta än deras föräldrar vill tro.
Det är onormalt om barnet inte förstår, för då visar inte föräldern. Då vill föräldern ha ett litet paket att pyssla med.
Vänta bara!
Alldeles snart står hon lull, går själv, hämtar själv sina leksaker, säger till/visar med tecken att det är dags för pottan. Det går fort!
Det gäller bara att man som förälder är observant och uppmuntrar barnet.
:) Vi blir ocksa ofta forvanade o. undrar som du, om det ar vanligt att en sa liten bebis kan forsta sa mycket!? De lar sig sa snabbt, speciallt nar man pratar o. leker med de mycket, man ser deras "aha moment" nar de kommer pa nat nytt. Neo har en liten leksak som spelar en lat nar han kramar den med handerna. Fast bara nar man hittar det ratta stallet att trycka. Han kom pa det o. han blev duktigare o. duktigare pa att gora det. Nar det gick latt sa var det inte langre intressant sa manga leksaker ar roliga bara for en enda dag.
Han repeterar olika ljud o. ord tex. hamm (innan mat), hej, pappa, ett-tva-tre pa ungerska o. han soker i tygboken tills han hittar sin favorit sida med hunden pa o. da tittar han pa mig o. vantar pa att jag sager "woff woff" Da skrattar han hogt o. ser sa stolt o. nojd ut! :) Man bara smalter!!
Det är normalt, men lite läskigt när man tänker på att det går så fort. Det är värst första gången man inser att ens barn kan det ena eller det andra, innan det så ser man nästan inte själv att de faktiskt iaktar allt man gör och vips så kan de det. Helt otroliga men väldigt duktiga är de, de små liven. Kram
