Måste bara få berätta.
Jag är så glad nämligen.
Alltid när jag bär Sprattlarn i sjalen så älskar jag andra människor.
Nej, det är inte så att sjalen är magisk och gör mig genom snäll helt plötsligt.
Men alla människor, verkligen alla, ler så glatt mot mig när de ser oss.
De ser så glada ut, så fina.
De gör mig så glad.
De ser mig de tittar ner, de tittar upp på mig igen och ger mig deras finaste leenden.
Hur kan man inte älska människor då?
Män, kvinnor, gubbar och tanter, ungdomar och till och med barn ibland.
Det är fascinerande.
Min sjal är nog magisk iaf.
=)