Suttit på balkongen i värmen som fortfarande vilar kvar där från dagens solsken.
Gräshopporna spelar sin ljuva musik för mig undertiden som jag druckit kopp på kopp med varm choklad och drömt mig bort, in i böckernas värld.
Jag har suttit där medans månen har kikat ner på mig mellan molnslingorna på himlen.
Jag, min bok, min kopp choklad.
Månen och gräshoppornas sågande musik, ljuva musik.
Tiili sover gott och är en underbar mysbebis, en mysbebis som jag snart ska krypa ner brevid.

Jag är en kvällsmänniska, jag är en nattmänniska.
Det finns inget som är så förtrollande som när mörkret sveper in mig i sina slöjor och låter mig vara bara mig en stund.
Låter mig vila mig från mitt liv med någon annas liv, en fictiv persons liv.
Jag är jag, men får lov att leva mig in i bokens liv.
Det gör mig till lite mer mig själv.

Gräshoppornas sågande följer mig in hit, till datorn.
De följer mig genom nätterna.

Jag är mörkrädd, jag är en mörkrädd nattmänniska.

Jag ska krypa ner brevid min älskade gosbebis och bara njuta av att hon finns.
Med sina knubbiga små armar och ljuva små knubbiga lår, runda fina knän.
Sina små läten som hon gör i sömnen.
Njuta av att hon vill vara nära.

Natten är välkommen.
Nu ska även jag sova.