Ibland känns det som om folk tror det.
Eller...
Min syster och mor.
Ena stunden får jag höra att jag är vuxen och får ta ansvar och komma ihåg saker själv, men i nästa är det som det vart idag..
"Har du gett katterna mat?"
"Har du gjort rent i lådan?"
"ja" svarar jag, "Jag har ordnat kattvakt oxå ifall ni undrar" och "Vad tror ni om mig egentligen?"
Lagom irriterad...
Sedan ville jag ju som sagt vart in på Panduro när vi ändå var till Torp.
Men... "Nej, jag ska bara in en snabbis, dessutom har inte du pengar att köpa för iaf".
Nehe.. Min syster vars snabbisar är timlånga alltid(!)har tydligen jättebra insyn i hur min ekonomi ser ut!
Intressant...
Undrar vad hon tror sig veta om hur min ekonomi ser ut och vad hon har att göra med vad jag lägger mina pengar på.
Är inte det mitt val vad jag lägger dem på?
Alla mina räkningar är betalda, Lillan har allt hon behöver för månaden ut och mat finns i kylen och frysen.
Gör inte jag vad jag vill med mina pengar då?
Jag hade inte tänkt köpa något nu ändå eftersom det hade blivit för mycket att kånka på när jag ska hem med bussen, men jag ville kika upp ett par saker.
Suck..
Lagom irriterande.
Undrar om jag är ett litet barn som de tilltalar mig som eller den vuxna människan med egenansvar som de alltid säger att jag är.