Här ser ni varför jag kan!
Ja, här har ni orsaken till att jag kan vara vaken till halv tre på nätterna utan problem.
Nu har jag nämligen klivit upp.
Sprattlarn sussar fortfarande..
Vi har visserligen varit uppe och bytt en bajsblöja och hon har ätit några ggr, men det är sånt vi gör i sömnen båda två nästan, sedan somnar vi om.
Ibland vaknar vi till liv en liten stund vid 7-8 tiden där och är vakna och ligger och pratar i någon timme, men sedan brukar vi somna om ändå.
Jag har ingenting att klaga på.
=)
Jag är verkligen nöjd med livet som det är nu.
Jag älskar min lilla Sprattlare, jag får sova, duscha, äta (nästan) och ha ett socialt liv.
Det blir inte bättre!
Kan inte fatta att min lilla Sprattlare inte fanns för ett år sedan..
Hur finns man inte liksom?
Någon som har så stor inverkan på mitt känsloliv kan väl inte ha inte existerat!?
Men jag antar att det är lika svårt för mig att förstå att Sprattlarn en gång inte funnits men nu gör det och är skapad och utvecklad i min mage!
Som det är för någon som förlorar någon nära, hur kan någon sluta existera liksom?
Det är för mig oförståeligt.
Då har jag ändå ett par hundar som har slutat existera och saknar dem massor, men kan ändå inte riktigt få in i min skalle att jag aldrig kommer se dem mer.
Älskade Sprattlarn.
Vad vore livet utan henne?!
Nu har jag nämligen klivit upp.
Sprattlarn sussar fortfarande..
Vi har visserligen varit uppe och bytt en bajsblöja och hon har ätit några ggr, men det är sånt vi gör i sömnen båda två nästan, sedan somnar vi om.
Ibland vaknar vi till liv en liten stund vid 7-8 tiden där och är vakna och ligger och pratar i någon timme, men sedan brukar vi somna om ändå.
Jag har ingenting att klaga på.
=)
Jag är verkligen nöjd med livet som det är nu.
Jag älskar min lilla Sprattlare, jag får sova, duscha, äta (nästan) och ha ett socialt liv.
Det blir inte bättre!
Kan inte fatta att min lilla Sprattlare inte fanns för ett år sedan..
Hur finns man inte liksom?
Någon som har så stor inverkan på mitt känsloliv kan väl inte ha inte existerat!?
Men jag antar att det är lika svårt för mig att förstå att Sprattlarn en gång inte funnits men nu gör det och är skapad och utvecklad i min mage!
Som det är för någon som förlorar någon nära, hur kan någon sluta existera liksom?
Det är för mig oförståeligt.
Då har jag ändå ett par hundar som har slutat existera och saknar dem massor, men kan ändå inte riktigt få in i min skalle att jag aldrig kommer se dem mer.
Älskade Sprattlarn.
Vad vore livet utan henne?!
Kommentarer
Trackback
