Börjar här då.
Ni får ursäkta mig i ett par dagar känner jag..
Min hjärna går på högvarv helt omotiverat helt plötsligt.
Antagligen är det för att han har kommit hem.
Nu är han visserligen i Oslo igen..
Men det gör ingen skillnad.
Jag blir lite fundersam över det faktum att han har så många förutfattade meningar om mig.
Undrar varför han inte, istället för at tro så fel som han gör om mig hela tiden, sätter sig ner och faktiskt gör ett försök att lära känna mig på riktigt istället.
Det är mycket lättare att följa mina tankegångar om man känner mig.
Självklart.
Det är en fördel om han iaf har en pytteliten aning om hur jag funkar om han ska finnas med i bilden.
Fast som det verkar just nu så ska han ju tydligen inte det..
Har inte hört av honom sedan innan han åkte på festivalen, samma natt mötte jag honom, men det var ju bara för att jag råkade vara ute och gå, inte för att han ville det.

Så om det inte vore för att jag sett honom logga in på msn flera ggr och vet att han pratat med Bettan så hade han lika gärna kunnat dött på vägen och jag hade inte vetat ett skit.

Bloggen skapades som sagt för att jag skulle få en möjlighet att göra mig av med överflödet i min hjärna, det som behöver komma ut så jag kan tänka lite klarare när jag blir sådan här.
Att det sedan fungerar som en dagbok och ett sätt att skryta med mitt vackra barn behöver vi ju inte ta upp nu.
;)

Åh se på Fan!
Där skrev Haren!