Jag gör inte annat än springer ner dörrarna på bvc.
Dit på vägning igen..
Jag vill inte gå dit och väga för att jag verkligen inte vill höra de hemska orden "du får börja med ersättning"...
För hur i allfridens namn ska jag lyckas tvinga i Sprattlarn ersättning när jag inte kan tvinga i henne min mjölk!?
När hon dessutom inte är överförtjust i flaskan.. Den duger i nöd enligt henne, men inte så att hon blir lycklig över den direkt..
Hoppas, hoppas hon har gått upp i vikt ordentligt nu.
Eller iaf tillräckligt!
Jag springer ju ner dörrarna för att jag samtidigt är orolig för henne, måste ju se så hon ökar något!
Min Bvc tant däremot verkar lugn och glad över hela grejen.
Som hon säger.
"Hon är ju pigg och glad!"
Och ja, det är hon ju!
Kanske dags att skluta bekymmra sig.. Frågan är vad som blir bättre av bekymmran.
Inget är svaret antagligen.

Kläder på Sprattlarn och ner i vagnen med henne så bär det av!
Tur att åskan äntligen gett med sig!
Tjooo!